20 december

Jag vaknar upp, fixar mig redo och kommer upp till en redan helt vaken familj. Alla var super excited för vi vaknade till detta:
 
SNÖÖÖ!
 
Vem var mest excited i hela familjen? Jag. Utan tvekan. Jag blev så himla glad. Det snöar galet sällan här i Seattle så jag är glad att jag fick uppleva det. Jag pratade om det med en pappa vid busshållplatsen igår, att det kanske skulle komma snö, men jag vågade aldrig hoppas på det. Men visst!
 


Jag fick i ungarna frukost och sen klädde jag på dem hela vinterutstyrseln och skickade ut dem i snön på baksidan, lite efter sju på morgonen. Jag visste ju att snön inte skulle stanna så "ut och lek med er"! Till och med skidhjälmarna åkte på, haha.

De allra första julkänslorna hittade till mig idag. Det var varit så gott som höstväder hela tiden och jag kan inte få julkänslor i det. Jag tänker på Annie som reste med mig från Sverige till New York och som nu bor i Texas med 25 graders värme. Hur går det med julkänslorna där? Jag kunde känna av dem liiiite för första gången idag.
 
 
Men så bor man ju i en stad som inte är van vid att det kommer snö vilket skapar KAOS i hela staden. Ingenting funkar och funkar det så går det dåligt. Bussarna har speciella "snow routes" (riktiga, utsatta på kartan, går en helt annan väg ifall det ligger snö på vägen, försöker inte ens gå samma väg) och Addies skolbuss skulle så klart bli två timmar sen. Det gjorde att hela skolan öppnade först två timmar senare, haha. Det var ingen idé att öppna för lektioner innan det eftersom att bussarna inte skulle komma ändå. Så värdmamma tog tvillingarna till deras skola i vanlig tid och Addie och jag blev kvar hemma som vanligt, fast betydligt längre idag. Värdmamma hade tagit bilen iväg för att köpa kaffe på morgonen och sedan parkerat nedanför backen pga för nervös för att köra upp för backen, haha. Här finns det inget som heter vinter- och sommardäck. Ingen byter däck här. Addie och jag följde värdmamma och tvillingarna ner till bilen och sedan tog vi oss en liten promenad i snön och lekte av oss. Eller ja, hon lekte och jag frös. Jag behöver köpa vinterkängor. Men vi promenerade lite och sedan gick vi hem igen. Jag höll på att hungre ihjäl och drämde i mig en skål gröt när vi kom hem. Lyxade till det och gjorde den på spisen idag när jag hade så mycket tid. ;) Sedan fick Addie hjälpa mig att baka klart julkakorna som jag började med igår.



 
Socker, smör och mjöl, toppat med socker. Tävla med mig och försök baka något onyttigare. Men visst är de söta?
 
Mitt i baket kom värdmamma ner och tog med sig Addie till någon klädaffär för att köpa nya skidbyxor till henne och jag avslutade baket och gräddade. Blev riktigt bra! Värdmamma och Addie kom sedan hem igen och hämtade upp mig och vi åkte och lämnade Addie i skolan. Vi vågade inte lita på bussen och sätta henne på den. Vi lämnade av henne och åkte vidare. Värdmamma fick plötsliga cravings för hamburgare och vi svängde förbi snabbmatsrestaurangen som enligt henne har stans bästa burgare. Hon tjatade och tjatade om att jag skulle testa, men icket. "Jag får ju inte chans att visa dig all den goda maten vi har här!". Innan jag lämnar denna staden så skall jag käka mig en burgare där. Men det var inte idag. Efter det åkte vi hem och hemma gjorde jag mig mellanmål. Jag hade redan insett att jag kunde glömma tid på gymmet idag eftersom att klockan redan var nästan tolv och jag skulle åka hemifrån igen klockan två. Så jag unnade mig kalasgoa bananpannkakor med hallon. Så_gott. Tog det lilla lugna och gjorde sedan lunch. Käkade lunchen och tog bilen till Addies skola igen. Hon slutade tidigare idag också så det blev en kort skoldag. När jag åkte för att hämta henne såg det ut så här ute:


Så länge stannade den snön. Cirka två timmar... Och julkänslorna dog igen.

Jag hade fått i uppdrag av värdmamma att ta Addie till en leksaksaffär för att se ifall vi kunde hitta någonting som hon kunde köpa till sina bröder i julklapp så jag gjorde det. Vi gick runt där inne en lång stund men Addie hade lite svårt att fokusera på att hitta någonting till hennes bröder och inte till henne själv så det slutade i inga resultat för hennes del. Jag däremot hittade mina julklappar till alla ungarna. Pjuh. Till Anderson köpte jag en bok om Emergency vehicles, till Adrian en bok om att åka till månen och till Addie en block med massa stickers där man kan skriva sin egen berättelse med hjälp av the stickers. Hon skriver mycket berättelser själv. Jag hade velat att presenterna skulle vara lite mer personliga från min sida, typ lite mer svenska eller något, men jag har panik nu och måste få det gjort denna helgen så det fick bli så här. Det blir nog bra. Nu är det bara värdpäronen samt farföräldrarna kvar. SKITSVÅRT. Har inte den bleeekaste.
 
Anyway, jag bad Addie leka med någonting i affären medan jag betalade så att hon inte skulle se sin present som jag gömde under hennes jacka som jag bar och när jag kom fram till kassan såg kassören att jag gömde mina grejer och han fattade precis och satte sig ner på golvet bakom disken och blippade in allt och stoppade i påse, haha. Vi gick vidare till mataffären precis bredvid och jag fick köpt mig äpplen till mina mellanmål samt tandkräm. Och tuggummi, som de INTE har i påsar någonstans i detta landet(?). Efter det åkte vi och hämtade upp tvillingarna.
 
Vi sörjde tvåtimmarsvintern vi fick uppleva på morgonen medan vi tittade ut över det här.

Det regnade och var mörkt så vi åkte direkt hem från skolan. Hemma hade vi en mysig stund på golvet med julmusik i högtalarna medan vi väntade på pizzan. Inget piano idag! Värdmamma kom hem lite senare och var med oss och sedan kom pizzan också. Värdpappa hittade också hem och när klockan slog sju tog jag min middag med mig ner på mitt rum. Jag har nu suttit här framför skärmen i 3,5 timma och försökt designa min blogg lite juligare, men jag har gett upp. Det blir ingen juldesign här. Orkar inte det, haha.
 
Imorgon är gymmet prio ett eftersom att det föll från schemat idag, och sen behöver jag försöka hitta julklappar till resten av familjen. Gosh. Kan INTE fatta att det är julafton nästa vecka. Julkänslorna har aldrig varit så låga och jag kan inte fatta att jag kom hit på sommaren. Det är snart ett nytt år?
Kommentera inlägget här: