30 juli
En månad sedan den där dagen idag. Den där dagen när jag vaknade panikslagen, ringde polisen och fick beskedet. Den första månaden utan dig är avklarad. Bara 900 st kvar. Check, eller vad säger man?
En månad låter ganska länge, men på något sätt känns det som att det var ännu mer längesen. Jag har hunnit göra så mycket, hunnit pratat med så många, hunnit få så mycket papper och brev, hunnit tömma och flyttstäda lägenheten, hunnit boka om hela USA-resan, hunnit gå igenom hela begravningsprocessen och lite där till. På en månad. Det enda jag inte har hunnit ännu, det är att inse att jag aldrig mer kommer få träffa dig igen.
