27 april - Melbourne
Mina sista dagar i Melbourne
Det var min sista jobbhelg på Showtime förra helgen. Jag var glad att Grace var där och jobbade samma skift! Efter att vi slutade kikade vi in i det tält som stod bredvid vår venue. Hottub Cinema. Hur genialt?! Inne i tältet fanns ett flertal hottubs som man kunde sitta och bada i och se på filk på storskärm samtidigt. Vi kom när det bara var ca 30-40 minuter kvar av kvällens film så vi fick komma in gratis och se klart filmen. Vi badade inte, men ändå fett!
The hottubs och brassestolarna. Sånt här är Melbourne expert på! Roliga knasiga event hela tiden.
ÅRETS OCH LIVETS FETASTE FLASKA som jag fick av bion. Den lyser och blinkar. Skall aldrig slänga den!
Det var min sista jobbhelg på Showtime förra helgen. Jag var glad att Grace var där och jobbade samma skift! Efter att vi slutade kikade vi in i det tält som stod bredvid vår venue. Hottub Cinema. Hur genialt?! Inne i tältet fanns ett flertal hottubs som man kunde sitta och bada i och se på filk på storskärm samtidigt. Vi kom när det bara var ca 30-40 minuter kvar av kvällens film så vi fick komma in gratis och se klart filmen. Vi badade inte, men ändå fett!
The hottubs och brassestolarna. Sånt här är Melbourne expert på! Roliga knasiga event hela tiden.
ÅRETS OCH LIVETS FETASTE FLASKA som jag fick av bion. Den lyser och blinkar. Skall aldrig slänga den!
Den här trogna vännen var helt svart när vi lämnade Sverige. Då var den i nyskick och åkte ifrån Sverige för sin första resa. Det tog inte många veckor innan den såg ut så här. Helt brungrå. Sol- och saltvattenblekt. Det blev ryggans sista resa och har nu blivit ersatt av en tvärsnygg Herschel. Kolla så den här trasan ser ut. Och den är ändå inte speciellt gammal men ozonlagret här i Australien bah "Ny fin väska? Haha, let's destroy it!"
Okey, so this happened. The hour of my life. Grace som jag jobbar med på Showtime är ju, som sagt, skitduktig på barer och caféer i Melbourne, sånt som Melbs är känt för. En eftermiddag mötte jag upp henne för en bar- och caférunda. I typ sex-sju timmar gick vi runt och bara kollade in en massa fina gömda barer som man aldrig skulle hittat om man inte visste att de låg där. En café hon visade mig var detta KATTCAFÉET. Förlåt men alltså HUR GENIALISKT? Det kostade en slant att gå in men när man väl kom in var caféet fyllt med riktiga katter. Det bästa jag har gjort! En liten del av mig satte sig på tvären och började fundera på hur kul detta liv var för katterna och ifall detta verkligen var rätt mot dem, men samtidigt kunde jag inte låta bli att tycka att ett kattcafé är en sjukt grym idé.
Katterna!
På vägen mellan alla barer passade hon på att visa mig små hidden laneways och street art som Melbs också är känt för. Evigt tacksam för att Grace tog med mig ut på en sån här runda! Det var nog det sista jag hade att bocka av på min lista i Melbourne.
Världens bästa Grace! Det är så himla synd att jag varit i Melbourne i sex månader och att Grace och jag förstår först NU att vi är ett radarpar. Eller ah, för typ en månad sedan eller något kanske. Men kunde inte hon bara dykt upp i mitt liv för flera månader sedan så att vi kunde hängt betydligt mer innan det var dags för mig att dra? Sån himla osis, men ändå så himla glad för den tiden vi fick. Tacl, Grace, för att du har varit fantastisk och för att du visat mig det riktiga Melbourne och att jag nu kan åka ifrån Melbs med gott samvete och veta att jag lärde känna staden på riktigt. Tack för att du var en grym vän och för att du alltid var intresserad av det jag hade att berätta.
Både i Australien och i USA har jag upplevt en fantastisk öppenhet bland lokalbefolkningen. Jag fick både australiensiska och amerikanska vänner som alla alltid var intresserade av mig, mitt liv och om Sverige och som aldrig såg det som ett problem att engelska inte var mitt första språk. Det är någonting jag antar att man inte upplever som utlänning i Sverige. Svenskar är verkligen one of a kind och jag är så glad att jag har fått uppleva någonting annat och fått se hur öppna människor i resten av världen är.
Thanks for everything, Grace <3
Både i Australien och i USA har jag upplevt en fantastisk öppenhet bland lokalbefolkningen. Jag fick både australiensiska och amerikanska vänner som alla alltid var intresserade av mig, mitt liv och om Sverige och som aldrig såg det som ett problem att engelska inte var mitt första språk. Det är någonting jag antar att man inte upplever som utlänning i Sverige. Svenskar är verkligen one of a kind och jag är så glad att jag har fått uppleva någonting annat och fått se hur öppna människor i resten av världen är.
Thanks for everything, Grace <3
Lilla Tove-Li och jag hade myskväll med denna fantastiska desserten hon fixade åt oss som vi åt medan vi kollade på Fucking Åmål i soffan och pratade om livet. Tove, du är bäst. <3
Och så kom dagen då jag sa upp mig från jobbet. Dagen jag lämnade tillbaka min fluga och mitt förkläde och sa att jag inte kommer tillbaka mer. Det gick faktiskt upp för mig då att jag verkligen skulle åka härifrån. Jag har aldrig förnekat det, men vissa saker man gör blir ett slag i magen. Som att man visste att det var sista gången man såg den här synen vid jobbet. Här längst med vattnet ligger våra två venues. Arbetsmiljö på topp kan jag känna.
Sista gången man gick över den här bron.
Sista gången man väntade på grön gubbe vid det här övergångsstället.
Sista gången man kollade upp mot den byggnad man bor i medan man går över Southern Cross Station.
Sista gången man håller till vänster i den här rulltrappan.
Det kändes ordentligt i magen kan jag säga. Det är ingen rolig del av resan, det här med att lämna.