10-12 juni - Kings Canyon, Kata Tjuta, Uluru
Här kommer halva mitt fotoalbum för 2016 typ, haha. Här kommer iallafall bilderna från den tredagarstrip till Kings Canyon, Kata Tjuta och Uluru som jag gjorde när min grupp, jag och Dale äntligen hade kommit ner till Alice Springs. Hela gruppen hängde på, förutom Dale.
Vi kom fram på eftermiddagen och vissa tog välbehövde duschar, andra hängde på sociala medier efter två dagar utan men sedan gick vi alla ut och åt tillsammans. Bestämt var att vi skulle käka pizza på berömda Dominos eftersom de säljer pizza för fem dollar, men när vi kom dit och frågade efter $5-pizzorna får vi till svar "de har vi inte här, det är en för liten stad för det". Och där gick 10 kvällsdrömmar i kras. Över vägen låg McDonald's som fick bli vår räddare.
Sen tog även jag mig en dusch och packade en liten väska med det jag skulle tänkas behöva för tre dagar och tjötade lite med det engelska par och den fransman som också bodde i mitt hostelrum som var jättetrevliga. Vi som kommit från Darwin där det var alldeles för varm kände oss lite vilsna och oroliga att vi skulle frysa ihjäl eftersom Alice Springs var svinkallt och ingen hade varken förväntat sig det eller köpt kläder för det. Australien slutar aldrig förvåna en och man åker bara en liten bit på kartan och vädret ändras typ 25 grader. Jag fick göra som jag gjort på farmen, jag fick klä mig i allt jag ägde. Träningsbyxor under finjeansen under mjukisbyxorna och träningslinnet under träningsjackan under koftan och sen på med alla strumpor jag lyckats att inte göra mig av med på min resa.
Nästa morgon vaknade vi alla upp kalastidigt för att ge oss av på turen innan ens solen gått upp. Ryan och Sam, våra nya guider, kom och hämtade upp oss på vårt hostel tillsammans med ett gäng andra personer de hämtat upp innan oss. Verkligen en så himla härlig grupp! Jag har gjort såna här turer förut och hamnat i både sköna, galna, vilda och tråkiga gruppen och jag är väldigt glad att min sista grupp på min sista resa var så himla härlig. Folk från England, Holland, Australien, Frankrike, Sverige, Tyskland, USA och Italien. En underbar salig blandning.
Vi kom fram på eftermiddagen och vissa tog välbehövde duschar, andra hängde på sociala medier efter två dagar utan men sedan gick vi alla ut och åt tillsammans. Bestämt var att vi skulle käka pizza på berömda Dominos eftersom de säljer pizza för fem dollar, men när vi kom dit och frågade efter $5-pizzorna får vi till svar "de har vi inte här, det är en för liten stad för det". Och där gick 10 kvällsdrömmar i kras. Över vägen låg McDonald's som fick bli vår räddare.
Sen tog även jag mig en dusch och packade en liten väska med det jag skulle tänkas behöva för tre dagar och tjötade lite med det engelska par och den fransman som också bodde i mitt hostelrum som var jättetrevliga. Vi som kommit från Darwin där det var alldeles för varm kände oss lite vilsna och oroliga att vi skulle frysa ihjäl eftersom Alice Springs var svinkallt och ingen hade varken förväntat sig det eller köpt kläder för det. Australien slutar aldrig förvåna en och man åker bara en liten bit på kartan och vädret ändras typ 25 grader. Jag fick göra som jag gjort på farmen, jag fick klä mig i allt jag ägde. Träningsbyxor under finjeansen under mjukisbyxorna och träningslinnet under träningsjackan under koftan och sen på med alla strumpor jag lyckats att inte göra mig av med på min resa.
Nästa morgon vaknade vi alla upp kalastidigt för att ge oss av på turen innan ens solen gått upp. Ryan och Sam, våra nya guider, kom och hämtade upp oss på vårt hostel tillsammans med ett gäng andra personer de hämtat upp innan oss. Verkligen en så himla härlig grupp! Jag har gjort såna här turer förut och hamnat i både sköna, galna, vilda och tråkiga gruppen och jag är väldigt glad att min sista grupp på min sista resa var så himla härlig. Folk från England, Holland, Australien, Frankrike, Sverige, Tyskland, USA och Italien. En underbar salig blandning.
Vi började vår resa med att köra några timmar innan vi komfram till vårt första stopp, en kamelfarm. I Australien lever kameler vilt, något som jag inte visste förrän jag kom hit, men det makes sense eftersom halva landet är öken, haha.
I vår tour ingick kamelridning. Hela gruppen red kamel förutom jag. För fem år sedan hade jag nog gjort det, men jag har blivit för medveten om djurens rätt att jag aldrig mer kommer stötta sånt här. Det borde jag ju förstått från början, att djur inte vill bo på farmer och bli ridna, när deras kusiner på andra sidan stängslet lever fritt och är lyckliga? Jag kommer aldrig att rida på ett djur som egentligen borde vara i det fria och kommer inte stötta den turistindustri som skadar djur och gör dem olyckliga. Egentligen borde jag kanske inte ens tagit bilder... Vill jag se djur så får jag ta mig till deras miljö där de lever fritt, dvs ta mig ut i öknen i Australien och se kamelerna vilda eller åka på safari i Afrika för att se elefanter vilda. Det här är någonting jag inte stödjer och aldrig kommer. Too bad för mina möjliga framtida barn, men det blir ingen djurridning för deras del.
I vår tour ingick kamelridning. Hela gruppen red kamel förutom jag. För fem år sedan hade jag nog gjort det, men jag har blivit för medveten om djurens rätt att jag aldrig mer kommer stötta sånt här. Det borde jag ju förstått från början, att djur inte vill bo på farmer och bli ridna, när deras kusiner på andra sidan stängslet lever fritt och är lyckliga? Jag kommer aldrig att rida på ett djur som egentligen borde vara i det fria och kommer inte stötta den turistindustri som skadar djur och gör dem olyckliga. Egentligen borde jag kanske inte ens tagit bilder... Vill jag se djur så får jag ta mig till deras miljö där de lever fritt, dvs ta mig ut i öknen i Australien och se kamelerna vilda eller åka på safari i Afrika för att se elefanter vilda. Det här är någonting jag inte stödjer och aldrig kommer. Too bad för mina möjliga framtida barn, men det blir ingen djurridning för deras del.
Så himla fina!
Här har vi glada gänget på väg till Kings Canyon!
En dröm jag alltid haft är att få vandra i en Canyon. Check ✓
Sånt fantastiskt landskap!
Den promenaden vi tog var 6-7 km tror jag och tog oss några timmar med backar och flera stopp. Hela promenaden började med den så kallade "heart attack hill", och den levde upp till sitt namn. Det var naturliga trappsteg hela vägen upp till toppen, allt på en gång, och jag hann nog få två eller tre hjärtattacker på vägen upp. Men det var det värt!
Om man är vågad.
Älskar det här! Det ser verkligen ut som att vi promenerar på Mars.
Vi hade tur eftersom att den här delen av landet ganska nyligen haft väldigt mycket regn vilket gjorde att delar av Kings Canyon fortfarande hade vatten och på vissa ställen till och med rinnande vatten i små vattenfall, vilket i vanliga fall brukar vara alldeles torrt.
Ryan och Sam.
Så vackert, man skulle kunna tro att vi upptäckt vatten på Mars.
Försök du kamoflera dig, but I can seee yoooou.
Efter Kings Canyon stannade vi till längst med vägen för att samla ihop ved till vår brasa. Nu kunde man tydligen verkligen oroa sig för farliga ormar och spindlar.
När vi kommit fram till vart vi skulle sova för natten gick de här två fina och jag upp på en kulle för att kolla på solnedgången.
Brasan och kastrull med potatis. Man tager vad man haver.
Vi hade en i gänget som fyllde år denna dag och Ryan bakade ett bröd som han gräddade över den öppna brasan. Någon sa till mig att det var äppelpaj och sedan trodde jag på det. När vi sedan skar i bakverket och jag fick se att det inte alls var paj utan vanligt bröd blev jag naturligvis besviken och ställde lögnaren mot väggen, men den som blev utskrattad av hela bordet var bara jag för ingen annan hade gått på lögnen om paj, hahah.
Så här sov vi våra två nätter ute i öknen. I sovsäckar, i swags, under bar himmel. Vackrare himmel har jag aldrig sett. Det är helt galet vad mycket stjärnor det finns på himlen som man inte ser när man befinner sig nära en upplyst stad. Aldrig i Sverige har jag skådat en sådan himmel - jag har alltid varit för nära stadsljus. Vi såg hela vintergatan och lyckades peka ut två planeter, Mars garanterat och Venus tror vi (våra guider). Det var riktigt häftigt och en kanonbra grej att ligga och kolla på eftersom man höll på att frysa ihjäl och inte kunde sova pga det. Jag såg nog iallafall fem stjärnfall per natt.
Frukost vår första morgon.
Dagen efter när det glada gänget inte var lika glatt eftersom vi gått upp klockan fyra, haha.
Nästa dags äventyr: Kata Tjuta.
En lång, lång vandring med Ryan i spetsen
Man behöver en människa med i hörnet av bilden för att förstå hur stort allting var.
Efter Kata Tjuta: ULURU. Denna dag kikade vi på Uluru bara på avstånd för att se solnedgången och hur stenen ändrar färg.
Kallt som fa-an, haha.
Lite bubbel i solnedgången
Upp och hoppa innan soluppgången för att hinna käka frulle, packa och städa för att kunna se just soluppgången vid Uluru
Och denna dag tog vi den 106km långa promenaden runt hela Uluru. Härlig promenix!
Jag hade kunnat lura någon att jag varit på Mars med den här bilden.
Världens härligaste Aussie och världens härligaste Italienare vandrade lite av promenaden med mig
Vandra runt Uluru var det sista vi gjorde innan vi började köra den 5 timmar långa resan tillbaka till Alice Springs igen. Jag är så glad att jag gjorde den turen. Jag visste att jag ville göra den hela tiden och varför jag bokade om mina flygbiljetter ifrån Australien var just för att jag inte ville att alla pengar till den här turen skulle gå till boende och mat i Darwin och jag skulle riskera att missa det här. Nu var det värt allt jobb med ombokningarna. Detta var en av mina favoritutflykter här vilket nog stärks en hel del av den härliga grupp jag fick göra det med. Detta var det sista jag ville hinna med under denna resa. Jag känner mig nöjd och tillfredsställd när jag ser tillbaka på alla de saker jag hunnit med att göra under mina 10 månader i Australien. Jag kommer att sätta ihop en fet sammanfattning någon dag. Men fortfarande, så himla nöjd att resan till Uluru blev av och för alla beslut jag fattat det senaste. Fem fantastiska dagar var det här, först resan från Darwin till Alice Springs och sedan resan ut till Kings Canyon, Kata Tjuta och Uluru och allt vad det innebar. Först nu har jag faktiskt fått komma urbefolkningen Aborginerna nära på riktigt. Man ser dem inte i storstäder eller på östkusten bland alla turister utan det är först när man drar sig upp mot Darwin som man kan få bo bland dem, för att inta tala om när man kommer ner till centrala Australien och trakterna kring Alice Springs och Uluru där marken helt tillhör Aborginerna och där deras vackra konst finns överallt och där vi inte får vistas om nätterna, men där de själva får vistas nattetid. Där deras sagor berättas och inte berättas. Deras sagor finns inte nedskrivna någonstans för de skall inte hamna i händerna på fel person. Sagorna berättas bara från mun till mun och vi som inte tillhör det aborginiska folket får endast höra barnversionerna av enbart vissa sagor eftersom att folket inte helt litar på oss vad gäller bevara sagorna som de är. Helt rätt, tycker jag. Behåll era vackra sagor och bevara dem i deras originalversion och låt inte oss andra förstöra eller göra något "kul" med dem. Bevara er vackra kultur. Jag lärde mig mycket av Ryan och Sam. Vartenda litet hål i stenarna i Kata Tjuta och Uluru har en berättelse. Jag tyckte allt var intressant och kul att höra om. Och nu är jag så otroligt nöjd med min australienresa.