Fråga & svar
Hej Isabelle!
Jag har följt din blogg ett tag nu och blir så himla inspirerad av att åka som au pair, jag vill åka nu på en gång.
Det verkar vara ens livs äventyr och man verkar ha det så kul.
Jag är dock inte jättebra på engelska, har gått ut med G i det sen vi fick betyg. Kommer man snabbt in i språket och har familjerna tålamod och hjälper en mycket? Hur har det gått för dig med att komma in i språket?
Tycker du att min osäkerhet på engelskan ska hindra mig att åka och uppleva något jag har haft som en liten dröm länge?
Tack för en jätteinspirerande blogg!
Felicia
Jag har följt din blogg ett tag nu och blir så himla inspirerad av att åka som au pair, jag vill åka nu på en gång.
Det verkar vara ens livs äventyr och man verkar ha det så kul.
Jag är dock inte jättebra på engelska, har gått ut med G i det sen vi fick betyg. Kommer man snabbt in i språket och har familjerna tålamod och hjälper en mycket? Hur har det gått för dig med att komma in i språket?
Tycker du att min osäkerhet på engelskan ska hindra mig att åka och uppleva något jag har haft som en liten dröm länge?
Tack för en jätteinspirerande blogg!
Felicia
Hej, Felicia! :D
Åh vad kul att höra! Åk, åk, åk! Tveka inte!
Då kan jag lugna dig med att säga att det jag har åkt till USA med är G i Engelska A, inget mer. Vi svenskar är grymma på engelska, det kommer du att märka. Man kommer in i engelskan fort och lär sig alla vardagliga ord. Sedan lär man sig hur folket fungerar och vad de vanligtvis säger i butikerna/restaurangerna/på ditt gym/wherever du hänger någonstans så man känner sig mer och mer säker på vad man skall svara/säga/bete sig. Sånt kommer man in i. :) Min engelska var min #1 grej jag var orolig för innan jag åkte. Det var det jag var nervös över, ingenting annat. Hur skulle jag klara det? Skulle jag bli förstådd? Jag kan ju inte alla ord, osv osv, men jag var mycket mer orolig än vad jag behövde vara. Du lär dig inte engelska på ett bättre sätt än att tvingas prata det till vardags överallt. Man både lär sig nya ord, nya uttryck och framförallt blir mer bekväm och mindre osäker. Värdfamiljen vet ju om att de tar hem en person som inte har engelska som förstaspråk också så de är förstående. Iallafall min familj, och jag kan tänka mig att de flesta (alla borde vara) är det. Mina värdbarn är de bästa engelskalärarna i världen! Nu har de i och för sig haft au pairer hela sina liv så de är vana vid att lära henne nya ord och inte alla barn har haft en au pair innan, men mina ungar lär mig nya ord varje dag. Jag kan alltid fråga dem "jag vet inte vad det betyder, vad är det?" rätt ut bara och de gör alltid sitt bästa med att antingen förklara med andra ord eller visa mig. De är helt fantastiska med det verkligen. Samma sak med mina värdföräldrar. Jag skäms inte för att jag inte förstår allting på engelska, för jag pratar ett annat språk helt flytande, eller hur? Jag frågar rätt ut "Vad är det för något? Vad betyder det?" och de förklarar och lär mig. En engelsk vardag är den bästa engelskalektionen du kan få. Jag har mött au pairer som i princip inte pratar någon engelska alls när de kommer hit, och de verkar klara sig bra. En kompis till mig hade ganska dålig engelska när hon kom hit minns jag men pratar så mycket bättre nu. Det är häftigt att se. Jag tycker absolut inte att du skall vara orolig eller låta det hindra dig. Jag var supernervös och jätteorolig innan jag kom hit och var i början och är fortfarande så klart ibland, men det är inte så illa. Och amerikanare generellt är väldigt hjälpsamma när man inte förstår, och tycker ofta att det är kul när någon är från någon annanstans och frågar och blir nyfikna och hjälpa. Låt EJ din oroa hindra dig! Folk förstår, var stolt över dig själv att du tar steget och gett dig ut på ett äventyr som detta. Nu kom jag på en sak att berätta; När jag var här första veckan eller någonting så åkte min värdpappa och jag drive tru:en på Taco Bell och han ville att jag skulle testa att beställa en jag totalvägrade pga trodde inte att jag skulle klara det med min engelska. Då tittade han på mig som om jag vore dum i huvudet och sa "Du har flyttat till andra sidan jorden. Tagit steget. Gett dig ut på världens äventyr. Du skall vara stolt över dig själv" och någonting om att personen i kassan på Taco Bell inte alls gjort någonting sådant. Tänk så. :)
Tusen tack för fina ord! Glad att jag kan inspirera någon!
Kram Isabelle
Åh vad kul att höra! Åk, åk, åk! Tveka inte!
Då kan jag lugna dig med att säga att det jag har åkt till USA med är G i Engelska A, inget mer. Vi svenskar är grymma på engelska, det kommer du att märka. Man kommer in i engelskan fort och lär sig alla vardagliga ord. Sedan lär man sig hur folket fungerar och vad de vanligtvis säger i butikerna/restaurangerna/på ditt gym/wherever du hänger någonstans så man känner sig mer och mer säker på vad man skall svara/säga/bete sig. Sånt kommer man in i. :) Min engelska var min #1 grej jag var orolig för innan jag åkte. Det var det jag var nervös över, ingenting annat. Hur skulle jag klara det? Skulle jag bli förstådd? Jag kan ju inte alla ord, osv osv, men jag var mycket mer orolig än vad jag behövde vara. Du lär dig inte engelska på ett bättre sätt än att tvingas prata det till vardags överallt. Man både lär sig nya ord, nya uttryck och framförallt blir mer bekväm och mindre osäker. Värdfamiljen vet ju om att de tar hem en person som inte har engelska som förstaspråk också så de är förstående. Iallafall min familj, och jag kan tänka mig att de flesta (alla borde vara) är det. Mina värdbarn är de bästa engelskalärarna i världen! Nu har de i och för sig haft au pairer hela sina liv så de är vana vid att lära henne nya ord och inte alla barn har haft en au pair innan, men mina ungar lär mig nya ord varje dag. Jag kan alltid fråga dem "jag vet inte vad det betyder, vad är det?" rätt ut bara och de gör alltid sitt bästa med att antingen förklara med andra ord eller visa mig. De är helt fantastiska med det verkligen. Samma sak med mina värdföräldrar. Jag skäms inte för att jag inte förstår allting på engelska, för jag pratar ett annat språk helt flytande, eller hur? Jag frågar rätt ut "Vad är det för något? Vad betyder det?" och de förklarar och lär mig. En engelsk vardag är den bästa engelskalektionen du kan få. Jag har mött au pairer som i princip inte pratar någon engelska alls när de kommer hit, och de verkar klara sig bra. En kompis till mig hade ganska dålig engelska när hon kom hit minns jag men pratar så mycket bättre nu. Det är häftigt att se. Jag tycker absolut inte att du skall vara orolig eller låta det hindra dig. Jag var supernervös och jätteorolig innan jag kom hit och var i början och är fortfarande så klart ibland, men det är inte så illa. Och amerikanare generellt är väldigt hjälpsamma när man inte förstår, och tycker ofta att det är kul när någon är från någon annanstans och frågar och blir nyfikna och hjälpa. Låt EJ din oroa hindra dig! Folk förstår, var stolt över dig själv att du tar steget och gett dig ut på ett äventyr som detta. Nu kom jag på en sak att berätta; När jag var här första veckan eller någonting så åkte min värdpappa och jag drive tru:en på Taco Bell och han ville att jag skulle testa att beställa en jag totalvägrade pga trodde inte att jag skulle klara det med min engelska. Då tittade han på mig som om jag vore dum i huvudet och sa "Du har flyttat till andra sidan jorden. Tagit steget. Gett dig ut på världens äventyr. Du skall vara stolt över dig själv" och någonting om att personen i kassan på Taco Bell inte alls gjort någonting sådant. Tänk så. :)
Tusen tack för fina ord! Glad att jag kan inspirera någon!
Kram Isabelle