Isabelle - 26 februari

26 februari

När himlen bjuder på detta klockan sju på morgonen. Dagen kan bara inte gå fel efter det.

Jag kom upp och fick syn på en underbar himmel. Hela kroppen fylls av lycka av en sådan syn. Jag fick väckt ungarna och de fick mat i magen, duschat med mor deras, kläder på kropparna och jag fick packat Addies lunch och packat snacks till ungarna för eftermiddagen. Värdpappa var ledig idag så han tog tillfället att köra tvillingarna till skolan. Addie och jag vandrade ner till busshållplatsen i vanlig ordning och även hon kom iväg.

Jag ser progress för varje dag på vårt träd utanför huset. Våren, jag är så redoooo!

Jag pallrade mig hemåt och skurade köksbord och köksstolar efter kletiga ungar och åt sedan frukost.

Idag hade Addie en tandläkartid för att kolla hur det ser ut efter hennes operation och det var meningen att jag skulle ta henne dit, men när värdpappa var ledig så blev det så att han tog henne dit istället. Det gjorde att jag fick massor med mer tid än jag förväntat mig av idag och när jag såg detta på mobilen...

...så visste jag att det var dags att ta årets första utomhuslöprunda.

Jag började med att ringa farmor på skype och fick tjötat av mig lite med henne. Sedan drog jag ut på den första utomhuslöprundan för i år och första utomhus sedan typ september. Jag hade INGEN jacka. Sen att jag hade två fleecetröjor på mig är inte relevant för jag hade INGEN jacka. Och en svettades ju ihjääääl. Jag hade till en början mössa på mig också, men det tog inte många meter förrän den åkte av och ner i fickan pga alldeles för varmt. Ååååh, idag känner jag livet i mig!, som Madicken skulle sagt. Totally verkligen. Åh gud vad jag har saknat att springa utomhus och jag är så redo för våren nu va, jag har aldrig i mitt liv varit mer redo för våren.

Du vackra, vackra stad. <3

Bergen. Efter sex månader kan jag fortfarande stirra mig blind.

Mitt upp i allt springer jag in i det här paradiset.

VÅREN, JAG ÄR SÅ REDO.

Tillfredsställelsefaktorn var på TOPP. Jag kände mig så tillfredsställd att det var löjligt. Jag behövde inte stressa till gymmet, behövde inte vara inomhus, kunde bara vara. Jag önskar att jag alltid kunde vara utomhus. Det har varit så förbannat tråkigt väder (men ändå långt ifrån så tråkigt som rykterna säger om Seattle), och mörkt och kallt och man har bara inte velat vara utomhus. Nu ville jag inte springa hem. När jag hade sprungit halvvägs och det var dags att vända så tog det verkligen emot. Det slutade med att jag sprang förbi vårt hus och fortsatte åt andra hållet en bit och tillbaka igen. Jag ville verkligen inte gå in, ville inte att det skulle vara över, haha. Ville springa för alltid. Jag och våren. Det är det bästa jag har gjort på flera månader verkligen.

Jag fick kommit hem iallafall och kläderna var pisseblöta. Jag fick ätit lunch, duschat och dragt på mig nya kläder. Något så galet som...

...jeans. It happened. För första gången sedan september eller någonting hade jag jeans på mig när jag jobbade. Jag har burit jeans några gånger denna vintern, när jag har varit med vänner och sånt (säg en gång i veckan), men all annan tid har jag aldrig burit något annat än världens bekvämaste degbrallor. Det skall ju vara gött och leva och det. Vädret, graderna & löprundan gjorde mig så lycklig att jeansen åkte på. Jag tror alla var förvånade.

I mina jeans fick jag gått till busshållplatsen. Eftersom att värdpappa tagit bilen till tandläkaren med Addie så fick jag ta bussen till tvillingarnas skola och sedan möta upp värdpappa och Addie där. Jag hämtade upp the twins och sedan anlände Addie och värdpappa och vi körde honom hem och fortsatte sedan själva till gymnastiken. Vi fick parkering utan att behöva leta (EN SÅDAN DAG!) och de fick kommit igång med sina lektioner och avslutat dem. När vi sedan åkte hem igen visade mobilen detta...

...klockan sex och fortfarande 14 grader.

Jag minns när vi för ett litet tag sedan pratade om månen på vägen hem från gymnastiken en onsdag just för att vi såg en stor fullmåne från bilen. Då var månen som klarast och det var helt kolsvart ute. Nu, samma tid på dygnet, var det fortfarande ljust ute. Man kunde ana skymning, men det var fortfarande ljust. Och vem är redo för sånt? JAG. Jag har aldrig varit så här redo. Jag är redo för mitt humör att skjuta i höjden som det alltid gör när våren kommer, jag är redo för min kropp att gå in i spring mode och jag är redo att inte längre ha ungar som fryser. Jag är redo för solen, för solglasögon, för ljusa morgnar och för fler löprundor utomhus. Så jävla redo.