27 juli

Här sitter jag i mitt rum en söndagskväll och känner mig bara så himla lycklig. Så himla lycklig, så nöjd, så glad, så tillfredsställd. I had such an amazing weekend. Och rätt schysst vecka också.

Jag tog Addie till The Children's Museum två dagar förra veckan.







Addies freakout när hon såg byggnaden för hennes favorit TV-kanal som sänder barnprogram på mornarna, haha.
"We sooo need to take a picture outside here!"




I love you so much.

Veckan såg ut som vanligt med tvillingarna i skolan hela dagarna och Addie på camp halva dagen medan jag hängde på gymmet. Coach Beth blev bjuden på middag av några av våra vänner på gymmet och i samma veva säger hon bah "I'm inviting Isabelle too!" och så bjöd hon med mig på middag till det här paret som tränar med mig. Jag fick ju dessvärre säga att jag jobbar lördagkvällar och skulle inte kunna eftersom att middagen skulle äga rum på lördagen, men senare under veckan frågade min värdmamma mig ifall jag kunde jobba fredagkväll istället för att värdpäronen skulle på middag och jag bah JA DET KAN JAG och så kunde jag joina Beth och Maggie till middagen hemma hos Tiff och Brad. Tiff och Brad bor i en husbåt i Lake Union. Alltså ett vackrare hem är svårt att hitta, speciellt nu när Seattle visar sig från sin allra bästa sida igen. Jag föreställde mig nästan ett villavagnliknande litet hem, men huset var stort, flera våningar och huuur fint som helst. Vi blev alla redigt speechless när vi kom dit.


Liten lätt utsikt bara. Ifall jag skulle visa Seattle för någon så är det denna vyn jag hade visat. Bilden är inte rättvis eftersom att man inte kan se att Mount Rainier stack upp mäktigt i horisonten och det var en massa små fina båtar ute och körde. Berget, vattnet, man såg tydligt downtown i horisonten och till höger går stora I-5. Detta är precis det jag älskar med Seattle. Staden kunde inte visat sig från en bättre sida.


Beth & Maggie. <3 Mina favvisamerikanare of all time.

I love you, sunshine. <3




Tiff & Brad bjöd på en massa goa drinkar och vin och en fantastisk middag. Här satt man som 21-årig svensk au pair bland vuxna amerikanare och kunde inte trivts bättre med sin tillvaro verkligen. These guys are just amazing och jag älskar de alla så mycket. Vi spelade spel, snackade både strunt och seriöst, drack en massor, blev fulla och hade det bara helt grymt.



Gosh, I love these ladies so much. Even if you look pretty drunk, Beth. It's killing me verkligen att jag skall lämna dessa två fantastiska människor här i USA. Jag hatar att de kommer vara så himla långt ifrån mig och att vår vänskap kommer att ta stryk av det, men så är jag också så himla glad över att jag fått träffa dem, lära känna dem, fått vara en del av deras liv och ha dem en del av mitt liv. They are sooo american att det är sorgligt och jag kunde inte fått en bättre upplevelse av amerikanare och den amerikanska kulturen. Jag kommer alltid att ha vänner och familj i detta land och jag känner mig så blessed verkligen. Jag är så glad och så lycklig att detta är en del av mitt liv och alltid kommer att vara. Sen kan_jag_inte_vänta tills de båda kommer och besöker mig i Sverige. "Oh yea, I've already told my mom that I'm going to Sweden that year". Jag kunde inte önska mig något finare än dessa två.

Jag kom hem lite efter midnatt efter middagen och hade tidigare planer på att dra ut på krogen efteråt, men det kändes lite sent och lite snurrigt så jag förblev hemma. Den konstigste natten of them all väntade mig för jag la mig för att sova vid halv ett eller något, och låg vara och stirrade upp i taket tills klockan var fem. Jag kunde inte sova what so ever, men hjärnan hängde inte med tillräckligt för att ta fram en bok eller en film eller något. Jag var ju trots allt jäättetrött, men kunde verkligen inte sova. Jag minns att klockan var fem någonting när jag kikade på den sista gången och efter det somnade jag. Klockan åtta var jag klarvaken igen och redo att ta mig ann en bakisdag efter tre timmars sömn. Fast så fasligt bakis var jag inte. Och inte trött heller. Jätteskumt. Jag började höra runt med alla vänner och såg till att vi drog ihop ett gött gäng och drog till stranden. Anna, Laura, Tiia och jag drog och hängde på stranden under dagen och sedan drog vi till Green Lake, käkade froyo och hängde på gräset vid sjön där också Hanna joinade. Det är en fantastiskt vackert område och en massor med folk var ute. Jag älskar att se folk ute och när de umgås med varann på riktigt och kastar boll och frisby. Veckan har faktiskt varit kall och regnig efter en låång tids ruskigt varm sommar, men idag kom sommaren och 30 grader tillbaka. De skall hålla i sig hela veckan. It was a nice little Seattle break, men vi är så redo för sommaren att komma tillbaka.

En sådan fantastisk helg.
Kommentera inlägget här: