16 - 22 juni
Förra veckan:
Måndagen började som vanligt med att alla ungar drog iväg till skolan. Jag stack till gymmet och sedan när jag hämtade upp alla igen drog vi iväg till biblioteket. Värdmamma hade tagit ungarna till biblioteket för ett tag sedan och jag fick se att böckerna skulle lämnas tillbaka denna veckan så jag tog tag i saken och drog iväg alla ungarna för att lämna tillbaka böckerna. Det blev vår måndagsgöra innan vi drog hem och käkade middag och fortsatte som vanligt.
"Isabelle, when I hold this heart up, that means I love you". <3
I torsdags gick Addie på sommarlov. Bilden till vänster ovan är från Addies allra första dag av first grade och bilden till högen är från i torsdags, hennes sista dag av first grade. Hon har växt så himla mycket! Framförallt har hon vuxit mentalt. Blivit äldre, vuxnare, kaxigare och smartare. I guess att det är någonting jag ser mer än vad jag kan visa med två bilder, men jag ser nästan två olika Addies på bilderna. Och nu var första året av den riktiga skolan avklarad för min lilla bonussyster. Så stolt över henne! Såna enorma fit throws vi har haft över hemläxor och grejer, och nu står hon avklarad. Det har varit långt ifrån lätt. Varken läxorna eller omställningen. Men vi tog oss igenom det och när den här bruden blir USA:s första kvinnliga president så kommer jag att kunna skryta ordentligt. För hon kommer bli någonting riktigt stort som vuxen. Det skall bli så spännande att se vad mina ungar slutar upp som när de blir stora. Det kommer vara någonting som jag garanterat inte förstår mig på.
Så nu när Addie är på sommarlov börjar en helt annan vardag för oss. Hon kommer att gå på summer camp bara halvdagar och sedan kommer vi att hänga resten av dagen. Jag kommer att jobba typ 10 timmar mer i veckan eller något och kommer att få byta grupp och coach på gymmet och träna tidigare än jag gjort innan. Det svider, men det skall gå. Älskade coach Beth coachar iallafall en av klasserna jag kommer få gå på och då får jag passa på att suga åt mig allt jag kan av hennes underbara skratt den dagen. Svider något förjordat att hon inte kommer att coacha mig alla dagar, men en får försöka överleva. Sommarlovet som jag och alla mina au pair-vänner har fruktat hela våren har börjat, yay, haha.
Senare under dagen insåg jag att jag denna dag hade hämtat upp Addie från hennes skolbuss för sista gången i hela mitt liv. Jag vet inte hur jag skall hantera den informationen...
Vår ena bil, den bilen jag kör, var på service denna fredag så Addie och jag hade ingen bil att dra ut med nu när vi skulle vara hemma hela dagen. Jag hade pratat med henne innan om att vi svenskar firar midsommar på den här fredagen och frågade henne ifall hon ville göra midsommarkransar med mig när vi skulle vara hemma. Hon var helt på och på torsdagen hade vi till och med åkt och köpt jättesöta blommor till kransarna. På vägen till gymmet under veckan hade jag sett att det växte blommor längst vägen som jag ville ha till våra kransar och det skulle bli ett perfekt litet projekt för Addie och mig när vi ändå inte hade någon bil, OM INTE den ungen hade varit latast i världen och vägrade gå ut och plocka blommor med mig när det väl gällde. Då tappade jag lusten för hela kransmakeriet och sa bara att hon får gå utan krans. Istället pärlade vi pärlplattor och pysslade ihop en egen liten hundvalp av garn som hon fått i födelsedgspresent. Jag fick till slut med henne ut för en promenad med vände ganska så snabbt när jag inte orkade höra hennes whining längre om att hon inte orkade gå, haha. LATMASK. Hon somnade så fort vi kom hem efter vår korta promenad och medan hon sov och värdmamma var hemma i huset sprang jag ner till vägkanten och plockade blommorna jag hade sett. Sedan satt jag på altanen och gjorde mig en egen midsommarkrans till mig. Jag hade planerat att göra en till varje värdunge också, men skall de hålla på och lata sig så där så blir det inga. Jag fick mig en krans iallafall så jag gick inte kranslös på midsommarafton.
Addie har stukat sin fot så hon och värdmamma drog till doktorn för att kolla upp den medan jag satte mig på bussen för att åka till tvillingarnas skola och hämta upp dem.
Lite pynt inför 4th of July skulle jag tro. Tvillingarna och jag tog bussen hem igen och hemma väntade värdpappa på oss och strax efter att vi kommit hem drog vi vidare till värdfarmor och -farfar. Värdpappas ena bror som bor i Alaska hade kommit ner till Seattle med sin familj så det blev en stor familjemiddag uppe i lokalen på toppen av värdfarmors och -farfars hus.
Tre av fyra bröder var samlade med sina familjer.
Världens finaste värdfarmor. <3
Hely sjuk vy över USA:s vackraste stad från Omi & Opas hus:
Mysfaktorn på högsta nivå.
Midsommarsvennen med alla bonussyskon och några bonuskusiner.
Jättemysig middag med Omis (värdfarmor) underbara steak och vaniljglass med hallon till efterrätt. Värdpappa och alla hans bröder är så himla roliga, haha.
På lördagen drog jag downtown för att försöka shoppa lite. Jag är förjävla dålig på det egentligen och tycker att det är så tråkigt. Maggie från mitt gym hade bjudit mig på BBQ denna lördagsafton så jag hade tänkt att hitta någonting att ha på mig till det, men utan några smärre resultat. Ett litet plagg kom med hem.
Jag stack hem efteråt och började fixa mig iordning för kvällen.
Första gången faktiskt som jag hänger med enbart pure amerikanare. Inga au pairer. Det var en ny spännande upplevelse.
Fina Maggie, my training partner. <3
Och vem fick man inte syn på när man vandrade in i köket efter att ha kommit dit, om inte världens bästa coach Beth? Lyckan var total. Lite senare på kvällen kom så klart elden också till liv och vi, som de amerikanare vi är, började käka S'more. Grillade marshmallows med graham crackers och choklad. THE thing här.
Mysfaktorn på högsta nivå.
Jättemysig middag med Omis (värdfarmor) underbara steak och vaniljglass med hallon till efterrätt. Värdpappa och alla hans bröder är så himla roliga, haha.
På lördagen drog jag downtown för att försöka shoppa lite. Jag är förjävla dålig på det egentligen och tycker att det är så tråkigt. Maggie från mitt gym hade bjudit mig på BBQ denna lördagsafton så jag hade tänkt att hitta någonting att ha på mig till det, men utan några smärre resultat. Ett litet plagg kom med hem.
Jag stack hem efteråt och började fixa mig iordning för kvällen.
Första gången faktiskt som jag hänger med enbart pure amerikanare. Inga au pairer. Det var en ny spännande upplevelse.
Fina Maggie, my training partner. <3
Och vem fick man inte syn på när man vandrade in i köket efter att ha kommit dit, om inte världens bästa coach Beth? Lyckan var total. Lite senare på kvällen kom så klart elden också till liv och vi, som de amerikanare vi är, började käka S'more. Grillade marshmallows med graham crackers och choklad. THE thing här.
Jag lyckades också håva in min första fylla i staterna. En var ju under age bra länge och sedan har alla andra varit under age och jag har inte brytt mig speciellt mycket pga verkligen fastnat för det här med att vara nykter och må bra (vad var det i Sverige liksom? Nykter? Må bra? Aldrig hört talas om). Men till ikväll hade jag faktiskt köpt med mig några goa flaskor. Jag tror min kropp fick sig en smärre chock efter att ha varit nykter i tio månader, hahah. Jag bestämde själv att det var bra med dricka ganska tidigt eftersom hela kalaset hölls på ett annat språk än svenska och jag vet ju själv bara hur svår svenskan kan vara på fyllan. Min tunga hade inte hängt med i engelskan efter mer att dricka, men jag fick känt på den där snurrande skitjobbiga känslan igen för första gången på en evighet. Check, haha.
Beth drack också, och sedan körde hon oss båda hem, haha. Drinking and driving är ingen biggie här. Eftersom att den tillåtna promillehalten är fyra gånger högre här än i Sverige så är det nästan lurran. Jag berättade för Beth om den svenska promillehalten varpå hon utbrister "Va?! Men då kan man ju inte dricka alls ju?!". Hahaha, nä, precis. I Sverige antingen dricker eller kör man, inte både ock. Annat här i staterna där vi både dricker och kör. Gött att få skjuts hem dock för annars hade jag nog dragit ett fyllebeslut och gått hela vägen hem. Oväntat och kul var också att typ tre-fyra personer hade svenskt påbrå. Maggie själv har lika svenskt efternamn som jag och hon hade vänner där som berättade om hur de firade midsommar och lucia som små och en snubbe kunde några fraser på svenska, haha. Så himla lustigt! Superduper mysig kväll och värd saturday off.
På söndagen vaknade jag upp och påmindes om hur mycket jag hatar att vara bakis. Kroppen min fick sig nog en liten chock efter värsta hälsoåret och diggade inte gårdagens aktiviteter.
En av coacherna på mitt gym studerar på Seattle Pacific University där de hade skolskjutning häromveckan och idag ägde hans projekt rum på gymmet. Han har samlat in pengar till de drabbade i skjutningen och på gymmet gjorde de denna morgon en burpee per dollar insamlat. Flera personer från skolan kom, vi har några studenter på gymmet och andra gymmedlemmar kom och joinade. Tanken på att coach Travis eller någon av de studenter jag tränat tillsammans med kunde ha blivit skakade i skjutningen är läskig. Så nära på något sätt. Insamlingen hade kommit upp i 2190 dollar och det var så många burpees de gjorde tillsammans. Först hade jag tänkt att göra det också, men så sa bakishjärnan nejtack på morgonen. Jag gick så klart ner och hejade på mina coacher och mina training partners och ångrade mig jättemycket när jag kom ner att jag inte hade träningskläderna på mig och kunde hoppa in. Inte för att jag älskar burpees, men för den fantastiska gemenskap och träningsglädje som spred sig. Men vi var många som stod bredvid och hejade på så vi var alla med på något sätt. De körde med tiominutersintervaller och vilade emellan. Så starka! Fina, fina Crossfit Interbay.
Blogg.se har ballat ur så det blir inga bilder på detta, haha...
Beth drack också, och sedan körde hon oss båda hem, haha. Drinking and driving är ingen biggie här. Eftersom att den tillåtna promillehalten är fyra gånger högre här än i Sverige så är det nästan lurran. Jag berättade för Beth om den svenska promillehalten varpå hon utbrister "Va?! Men då kan man ju inte dricka alls ju?!". Hahaha, nä, precis. I Sverige antingen dricker eller kör man, inte både ock. Annat här i staterna där vi både dricker och kör. Gött att få skjuts hem dock för annars hade jag nog dragit ett fyllebeslut och gått hela vägen hem. Oväntat och kul var också att typ tre-fyra personer hade svenskt påbrå. Maggie själv har lika svenskt efternamn som jag och hon hade vänner där som berättade om hur de firade midsommar och lucia som små och en snubbe kunde några fraser på svenska, haha. Så himla lustigt! Superduper mysig kväll och värd saturday off.
På söndagen vaknade jag upp och påmindes om hur mycket jag hatar att vara bakis. Kroppen min fick sig nog en liten chock efter värsta hälsoåret och diggade inte gårdagens aktiviteter.
En av coacherna på mitt gym studerar på Seattle Pacific University där de hade skolskjutning häromveckan och idag ägde hans projekt rum på gymmet. Han har samlat in pengar till de drabbade i skjutningen och på gymmet gjorde de denna morgon en burpee per dollar insamlat. Flera personer från skolan kom, vi har några studenter på gymmet och andra gymmedlemmar kom och joinade. Tanken på att coach Travis eller någon av de studenter jag tränat tillsammans med kunde ha blivit skakade i skjutningen är läskig. Så nära på något sätt. Insamlingen hade kommit upp i 2190 dollar och det var så många burpees de gjorde tillsammans. Först hade jag tänkt att göra det också, men så sa bakishjärnan nejtack på morgonen. Jag gick så klart ner och hejade på mina coacher och mina training partners och ångrade mig jättemycket när jag kom ner att jag inte hade träningskläderna på mig och kunde hoppa in. Inte för att jag älskar burpees, men för den fantastiska gemenskap och träningsglädje som spred sig. Men vi var många som stod bredvid och hejade på så vi var alla med på något sätt. De körde med tiominutersintervaller och vilade emellan. Så starka! Fina, fina Crossfit Interbay.
Blogg.se har ballat ur så det blir inga bilder på detta, haha...