30 december

Jag har så klart massor att skriva om angående min amerikanska jul och allt det där, men så skall ju tiden finnas. Jag har haft min weekend off och varit helt ensam hemma hela helgen så tiden har funnits, haha, men så skall man ju sätta sig och göra det också. Jag ska. En annan dag.
 
Men imorgon är det nyårsafton och jag_kan_ej_fatta_det. Jag kom till detta land i AUGUSTI. Imorgon är det sista dagen på detta året. Jag har inte haft några som helst julkänslor och jag har inga nyårskänslor heller. Det suger att vara minderårig, haha. Dagen innan nyårsafton i Sverige har under många år varit en sådan där dag för mig när jag typ inte kan sova pga för excited. Festen of doom hålls ju på nyårsafton liksom. Jag hade kunnat skriva om några roliga aftnar här, men så läser ju min pappa. ;) Nä, nyårsafton har under några år varit galna nätter för mig och mina kompanjoner hemma i Sverige och jag sitter här och tänker tillbaka på dem nu. När Anton och jag kissade på avenyn, när Erika och jag skulle köpa raketer men köpte tårtljus och när Evelina envisas med att bjuda på champagne. De galnare berättelserna stannar mellan oss men så minns man ju den bakfyllan man hade i fyra dagar efter en nyår. När jag inte åt någonting på fyra dagar och sedan inte kunde ha på mig min morgonrock på typ ett år för att jag hade haft på mig den under denna bakfyllan och känslorna came back to me med en gång när jag satte på mig den igen, haha. Det är lite sorgligt att inte ha samma "herregud, imorgon smäller det"-känsla när jag springer omkring och ser till att jag har allting inklusive strumpbyxor och glittersmink. Men jag är ändå helt galet excited för att få se detta imorgon på mitt tolvslag;
 





The Space Needle will light up och det lär bli helt sjukt. Och efter att detta här hänt så är det ett NYTT ÅR. Alltså jag blir så himla stressad av nya år. Nyårsaftnar känns alltid som en käftsmäll som bah "GÖR NÅGOT MED DITT LIV". Alla medelålders människor skrattar åt mig nu och tycker att jag är för ung för att känna så, men så vet jag att alla mina jämnåriga känner precis likadant. Den sjuka stressen över att man skall komma på vad man vill göra med sitt liv. Och även om jag är mitt uppe i att göra något med mitt liv nu här i USA så vet jag att denna upplevelsen har ett slut och att jag måste komma på någonting annat att göra. STRESSEN. Jobbigt att stå inför valen men så är jag också glad att jag står inför dem och att mitt liv inte är hugget i sten. Jag har fortfarande oändliga möjligheter.
 
Jag tänkte bara visa er några googlebilder på vad som väntar mig imorgon och en summering av 2013 kommer i ett annat inlägg. Som jag kommer skriva om två eller tre månader eller så. För att jag är världens lataste.
 
Nästa gång jag sitter vid datorn kommer det att vara ett nytt år i Sverige så redan nu vill jag önska er en fantastisk nyårsafton och en grym start på det nya året! GOTT NYTT ÅR!

24 december

 
Ett år sedan idag. Min mammas sista julafton. Och jag hade ingen aning. Jag hade ingen aning om att det var din sista jul. Att det var vår sista jul. Jag trodde att vi hade 40 julaftnar kvar. Jag trodde att mina barn skulle få fira jul med dig. Vi satt och skrattade åt det faktum att du skulle kallas för mormor och att pappa skulle kallas för morfar. Du kunde inte se dig själv som mormor. Och jag kommer aldrig få se det heller.
 
Jag har fattat att jag inte kommer vara hemma hos moster och fira jul med hela släkten imorgon. Men jag har inte fattat att du inte kommer att vara där. Du skall ju komma dit med oinslagna presenter, fråga om du kan få låna ett sovrum, låsa in dig där och slå in allting en timma innan tomten kommer. Det har du ju alltid gjort. Du skall ju komma hem till pappa och Linn imorgon och äta en stressig julfrukost innan ni åker iväg. Så gör vi ju alltid.
 
Vi visste att du och jag inte skulle fira jul tillsammans i år. Jag är ju här i USA. Men jag kommer att komma hem, och då skulle du vänta där. Vi skulle fira nästa jul tillsammans. Det var meningen att det bara skulle vara en jul. Inte resten av alla mina julaftnar.

20 december

Jag vaknar upp, fixar mig redo och kommer upp till en redan helt vaken familj. Alla var super excited för vi vaknade till detta:
 
SNÖÖÖ!
 
Vem var mest excited i hela familjen? Jag. Utan tvekan. Jag blev så himla glad. Det snöar galet sällan här i Seattle så jag är glad att jag fick uppleva det. Jag pratade om det med en pappa vid busshållplatsen igår, att det kanske skulle komma snö, men jag vågade aldrig hoppas på det. Men visst!
 


Jag fick i ungarna frukost och sen klädde jag på dem hela vinterutstyrseln och skickade ut dem i snön på baksidan, lite efter sju på morgonen. Jag visste ju att snön inte skulle stanna så "ut och lek med er"! Till och med skidhjälmarna åkte på, haha.

De allra första julkänslorna hittade till mig idag. Det var varit så gott som höstväder hela tiden och jag kan inte få julkänslor i det. Jag tänker på Annie som reste med mig från Sverige till New York och som nu bor i Texas med 25 graders värme. Hur går det med julkänslorna där? Jag kunde känna av dem liiiite för första gången idag.
 
 
Men så bor man ju i en stad som inte är van vid att det kommer snö vilket skapar KAOS i hela staden. Ingenting funkar och funkar det så går det dåligt. Bussarna har speciella "snow routes" (riktiga, utsatta på kartan, går en helt annan väg ifall det ligger snö på vägen, försöker inte ens gå samma väg) och Addies skolbuss skulle så klart bli två timmar sen. Det gjorde att hela skolan öppnade först två timmar senare, haha. Det var ingen idé att öppna för lektioner innan det eftersom att bussarna inte skulle komma ändå. Så värdmamma tog tvillingarna till deras skola i vanlig tid och Addie och jag blev kvar hemma som vanligt, fast betydligt längre idag. Värdmamma hade tagit bilen iväg för att köpa kaffe på morgonen och sedan parkerat nedanför backen pga för nervös för att köra upp för backen, haha. Här finns det inget som heter vinter- och sommardäck. Ingen byter däck här. Addie och jag följde värdmamma och tvillingarna ner till bilen och sedan tog vi oss en liten promenad i snön och lekte av oss. Eller ja, hon lekte och jag frös. Jag behöver köpa vinterkängor. Men vi promenerade lite och sedan gick vi hem igen. Jag höll på att hungre ihjäl och drämde i mig en skål gröt när vi kom hem. Lyxade till det och gjorde den på spisen idag när jag hade så mycket tid. ;) Sedan fick Addie hjälpa mig att baka klart julkakorna som jag började med igår.



 
Socker, smör och mjöl, toppat med socker. Tävla med mig och försök baka något onyttigare. Men visst är de söta?
 
Mitt i baket kom värdmamma ner och tog med sig Addie till någon klädaffär för att köpa nya skidbyxor till henne och jag avslutade baket och gräddade. Blev riktigt bra! Värdmamma och Addie kom sedan hem igen och hämtade upp mig och vi åkte och lämnade Addie i skolan. Vi vågade inte lita på bussen och sätta henne på den. Vi lämnade av henne och åkte vidare. Värdmamma fick plötsliga cravings för hamburgare och vi svängde förbi snabbmatsrestaurangen som enligt henne har stans bästa burgare. Hon tjatade och tjatade om att jag skulle testa, men icket. "Jag får ju inte chans att visa dig all den goda maten vi har här!". Innan jag lämnar denna staden så skall jag käka mig en burgare där. Men det var inte idag. Efter det åkte vi hem och hemma gjorde jag mig mellanmål. Jag hade redan insett att jag kunde glömma tid på gymmet idag eftersom att klockan redan var nästan tolv och jag skulle åka hemifrån igen klockan två. Så jag unnade mig kalasgoa bananpannkakor med hallon. Så_gott. Tog det lilla lugna och gjorde sedan lunch. Käkade lunchen och tog bilen till Addies skola igen. Hon slutade tidigare idag också så det blev en kort skoldag. När jag åkte för att hämta henne såg det ut så här ute:


Så länge stannade den snön. Cirka två timmar... Och julkänslorna dog igen.

Jag hade fått i uppdrag av värdmamma att ta Addie till en leksaksaffär för att se ifall vi kunde hitta någonting som hon kunde köpa till sina bröder i julklapp så jag gjorde det. Vi gick runt där inne en lång stund men Addie hade lite svårt att fokusera på att hitta någonting till hennes bröder och inte till henne själv så det slutade i inga resultat för hennes del. Jag däremot hittade mina julklappar till alla ungarna. Pjuh. Till Anderson köpte jag en bok om Emergency vehicles, till Adrian en bok om att åka till månen och till Addie en block med massa stickers där man kan skriva sin egen berättelse med hjälp av the stickers. Hon skriver mycket berättelser själv. Jag hade velat att presenterna skulle vara lite mer personliga från min sida, typ lite mer svenska eller något, men jag har panik nu och måste få det gjort denna helgen så det fick bli så här. Det blir nog bra. Nu är det bara värdpäronen samt farföräldrarna kvar. SKITSVÅRT. Har inte den bleeekaste.
 
Anyway, jag bad Addie leka med någonting i affären medan jag betalade så att hon inte skulle se sin present som jag gömde under hennes jacka som jag bar och när jag kom fram till kassan såg kassören att jag gömde mina grejer och han fattade precis och satte sig ner på golvet bakom disken och blippade in allt och stoppade i påse, haha. Vi gick vidare till mataffären precis bredvid och jag fick köpt mig äpplen till mina mellanmål samt tandkräm. Och tuggummi, som de INTE har i påsar någonstans i detta landet(?). Efter det åkte vi och hämtade upp tvillingarna.
 
Vi sörjde tvåtimmarsvintern vi fick uppleva på morgonen medan vi tittade ut över det här.

Det regnade och var mörkt så vi åkte direkt hem från skolan. Hemma hade vi en mysig stund på golvet med julmusik i högtalarna medan vi väntade på pizzan. Inget piano idag! Värdmamma kom hem lite senare och var med oss och sedan kom pizzan också. Värdpappa hittade också hem och när klockan slog sju tog jag min middag med mig ner på mitt rum. Jag har nu suttit här framför skärmen i 3,5 timma och försökt designa min blogg lite juligare, men jag har gett upp. Det blir ingen juldesign här. Orkar inte det, haha.
 
Imorgon är gymmet prio ett eftersom att det föll från schemat idag, och sen behöver jag försöka hitta julklappar till resten av familjen. Gosh. Kan INTE fatta att det är julafton nästa vecka. Julkänslorna har aldrig varit så låga och jag kan inte fatta att jag kom hit på sommaren. Det är snart ett nytt år?