25 oktober - Sydney

Så. Jag kom fram till Sydney. Nu har jag varit här ett tag och är fortfarande sjuk. Haha, jättetrist eftersom energinivån ligger riktigt lågt. Ändå är jag ute och rör på mig och gör saker och försöker göra det bästa av min tid.
 
När jag hoppade av bussen i Sydney hade jag redan bokat ett hostel. Jag har tänkt mycket under mina två månader om vart jag vill stanna och bosätta mig och planen var länge att åka från Cairns ända ner till Melbourne och sedan bestämma mig, men bara någon vecka innan jag åkte tillbaka till Sydney bestämde jag mig för att stanna i Sydney utan att ha fortsatt längre ner. Därför bokade jag en hel vecka på mitt hostel i Sydney, för jag tänkte att en vecka skulle det ju MINST ta att skaffa lägenhet.
 
Så när jag hoppade av bussen i Sydney stack jag direkt till mitt hostel för att lämna av mig min rygga och mina grejer och så. Det var ju för tidigt på morgonen för att checka in men jag fick lov att använda duschen och köket så länge. Jag tog mig först en dusch och fick nästan panik där inne. Den minsta duschen jag sett och man kunde inte ta med sig sina grejer in som man alltid annars kan på hostel. Alltså ett litet duschbås plus ett omklädningsbås. Istället fick man gå ut ur duschen och byta om utanför i det minsta lilla utrymme möjligt. Så litet att det kändes som att man naken kramade alla de andra tjejerna. Usch, orkade inte tänka på att jag skulle duscha där i en hel vecka.
 
Jag gick vidare till köket och gjorde frukost. Jag kom in i VÄRLDENS MINSTA KÖK. Det var så litet och skulle delas på hur många personer? Hundra typ? Fick halvpanik igen. Började steka mina ägg i en äcklig stekpanna som jag fått leta upp för att hitta någon som gick att använda överhuvudtaget. Tänkte koka lita gröt också men hittade inte en enda kastrull som hade handtag och inte fanns det grytlappar heller så jag fattade inte hur de hade tänkt sig att jag skulle ta i den kokheta kastrullen sedan efter att ha lagat mat i den? Så gröten sket sig. Jag fick stekt ägg iallafall och när de var klara började jag leta efter en tallrik att lägga dem på. Hittade ingen tallrik. I hela köket. Fanns inga muggar eller bestick heller. Det var först då jag fick syn på lappen som satt uppe om att man fick gå ner i receptionen och KÖPA bestick, tallrik och glas. Det är fan inte sant, tänkte jag. Det där har jag aldrig varit med om på ett hostel. HYRT mugg och bestick har jag gjort och det kan jag ta för då får man diska sina egna grejer osv, men KÖPA? Vem fan tror att en backpacker sedan packar ner en tallrik och en mugg av porslin i sin ryggsäck? Det är både tungt och går sönder? Nä, jag blev jävligt paff. Och där stod jag ju med mina ägg i stekpannan. Efter en tids letande lyckades jag hitta ett paket med plastgafflar som inte tillhörde mig men som jag stal en utav ändå. Vad skulle jag göra? Jag åt äggen direkt ur stekpannan med min platsgaffel och när jag tänkte sätta min matväska på en hylla fanns där ingen plats what so ever. Det var då jag gick ner till receptionen och sa "Du får ändra min bokning. Jag vill inte bo här i sex nätter, ta ner det till en natt", och jag hade en sån röta att det faktiskt gick. Tänk så hade han sagt att det inte gick att ändra? Då hade jag stuckit ändå.
 
Det var så äckligt, så litet, så sunkigt, så dåligt utrustat och genomtänkt att jag fick panik av att bara vara där inne. Jag stack iväg med en gång in till stan och försökte leta upp ett nytt boende. Jag hade kvar en natt för säkerhets skull på det äckliga hostellet ifall jag inte skulle hitta något nytt (som inte var fullbokat och så menar jag). Sprang runt i hela stan, febern gjorde sig påmind och jag fick lägga mig och sova på gräset i en park en stund innan jag fortsatte letandet. Jobbigt för som sjuk hade jag sett fram emot att bara få komma fram till Sydney och lägga mgi i min säng i 24h och inte göra någonting. Jag gick runt till olika hostel och gick faktiskt in och tittade på köket och på duscharna i varje för att försäkra mig. Det sista hostellet jag tittade på bokade jag för morgondagen och några nätter fram efter en tillfredställande husesyn. En sådan lättnad.
 
Sedan åkte jag tillbaka till området vid hostellet jag skulle sova på. Jag gick in och checkade in och kom till mitt rum men alltså DET VAR SÅ ÄCKLIGT att jag ville gråta. Jag satte mig ner på golvet och den heltäckningsmattan luktade död och förruttnelse. Så illa att jag inte kunde sitta kvar på den. Jag är inte den som är den, och är oftast i kräsen (har sovit överallt i mina dar, i don't mind bilar och tält och trappuppgångar och allt vad man sovit i), men detta gick faktiskt till och med över min gräns. Det luktade sunk överallt och stank marijuana i korridorerna och med ett bräckligt och febrigt humör och kropp blev det för mycket, haha. Det åskade och regnade i helt sjuka mängder så jag stannade inne tills stormen var över, sen gick jag ut och gick i timmar. Allt för att slippa vara på mitt hostel. Det hann bli kolsvart och det hann bli kallt men jag gick tills jag var så trött att jag visste att jag skulle somna på direkten när jag kom tillbaka, för att slippa vara vaken där inne, haha. Under min promenad mötte jag en kille som inte alls ville lämna mig i fred. Han påstod att han hade jobbat 18h under den dagen som badvakt på Bondi Beach och bränt sig i solen och att han var jättetrött efter arbetsdagen, men vad han gjorde ute gåendes vid samma stand sent på kvällen då förstod jag INTE. Han skulle tydligen jobba 18h nästa dag också, men jag såg honom nästa dag i samma kläder som dagen innan, inte alls i någon badvaktsstol på stranden. ;) Han var också hälften irländsk, hälften engelsk och hälften aborigin (urbefolkningen i Australien) påståd han, varpå jag berättade att man kan inte vara tre hälfter, för det blir 150%. En sån skummis. Han vägrade lämna mig och när jag sa "nu skall jag gå hit" så hängde han på, varenda steg jag tog. Jag fick till slut säga "nu skall jag ringa ett telefonsamtal så vi får säga hejdå" och sedan fick jag fejka ett svenskt telefonsamtal, haha. Så mycket på en och samma dag.
 
Sent på kvällen gick jag tillbaka till mitt hostel och gick och la mig. Jag somnade ganska tvärt som tur var. När mina roomiesar kom hem på natten så vaknade jag och pratade lite med dem (hade redan pratat med dem lite innan) och upptäckte att jag hade spindlar i min säng. Jag kastade ner kudde och täcke och sa att jag vägrade sova där, men sedan stod jag med min kudde i handen, på ett golv som luktade död, mitt i natten och tänkte "man vart skall jag sova då?". Hade klockan varit fyra på morgonen så hade jag stuckit ut, men den var inte riktigt det ännu och det var ingen idé att gå ut direkt. Mardrömsvistelse där, haha.
 
Jag somnade om, sittandes upp mot min ryggsäck i sängen och febern var nog positiv nu eftersom den gjorde mig helt utslagen. Annars hade jag säkert haft kraft och ork nog att antingen hålla mig vaken eller sticka ut på gatan på natten.
 
När jag vaknade nästa morgon checkade jag ut så fort jag kunde och sprang ut genom dörren. Så lättad över att få dra.
 
När jag var i Sydney sist för ett par månader sedan bodde jag i samma rum som svenska Saga. Hon och jag hade det trevligt då och jag pratat lite fram och tillbaka sedan dess och hon visste att jag hade kommit tillbaka till Sydney där hon nu har skaffat jobb och lägenhet medan jag har rest och jag hade berättat om min upplevelse på det hemska hostellet och sa att jag nu stod på gatan, flera timmar innan incheckningstiden var på mitt nästa hostel och blev hembjuden till hennes lägenhet för att käka frulle tillsammans. Vilken räddare! Det var riktigt trevligt att få träffa henne igen.
 
Sedan dess har det varit bra i Sydney under veckan jag har varit här, trots fortsatt sjukdom. Jag tycker synd om mina roomies för jag är lika irriterande som någon som snarkar när jag ligger och hostar.
 











Sedan jag kom hit har jag hunnit skaffa mitt ett Tax File Number för att kunna börja jobba, jag har öppnat ett bankkonto, varit hos the government och beställt mitt medicarekort (som ger mig gratis sjukvård här), gått runt och också gått och sett en film på världens största IMAX-skärm. Hur impad jag blev? Inte alls. Jag vet inte om jag är en gnällkärring eller om det faktiskt inte var så häftigt? Jag har varit på bio innan som inte har fått några som helst utmärkelser som har känts minst lika häftiga? Jag hade nog alldeles för höga förväntingar. Men det är la klart att man har det när man skall se en film på världens största bioskärm?! Jag såg The Martians vilket i och för sig var en bra film! Denna gången tänkte jag inte bara på annat.
 
Jag har hunnit söka några jobb i Sydney också eftersom att planen var att jag skulle stanna här, men så ändras ju planerna varje dag. Helt plötsligt kände jag att detta inte alls är en stad jag vill stanna i. Jag blev inte helt kär i Sydney sist jag var här heller och tänkte ge det ytterligare en chans, men hur mycket jag än försöker så känns det inte rätt just nu. Jag känner inte att jag vill bo här riktigt. Övergångsställerna ser ut som på filmer från Tokyo när tusen människor går över samtidigt och när vi alla möts på mitten blir det ett enda kaos av "vilket håll av mig skall du gå?". Jag vet att det finns en massa fina förorter men jag har varit där också och är fortfarande inte kär. Jag vill känna "åh, detta är fantastiskt" där jag bosätter mig och får inte den känslan här. Förutom vid Darling Harbour där det är öppet och med vatten, men där kan jag ju inte bo. Så igår gick jag och köpte en tågbiljett till Melbourne. När jag hade köpt den kände jag mig glad, och det tar jag som ytterligare ett tecken att det kan vara rätt beslut. Ännu har jag ju inte varit i Melbourne och vet inte ifall jag kommer trivas där heller, men det är värt ett besök. Annars vet jag vart Brisbane ligger och andra fina ställen längst med kusten. :) Så imorgon åker jag ner till Melbourne. Jag är jätteexcited och hoppas verkligen att jag skall älska det och vilja stanna. Det börjar liksom bli sagt att bestämma sig eftersom att jag riskerar att stå hemlös över jul och nyår nu när allt är uppbokat, haha.
 
Och med det beslutet taget får jag passa på att uppleva en dröm nu medan jag är här i Sydney:

Så ikväll går jag på musikal i operahuset! Är superduperexcited och har skyhöga förväntningar.

17-19 oktober - Byron Bay








Dagen efter kände jag mig väldigt hängig, inte som i bakfylla utan som i feber. Så himla trist för hade sett fram emot att testa nya uteställen, men istället blev jag sängliggandes. Team Sweden och alla mina roomiesar hade förfest i vårt rum så man fick vara med på ett hörn från sängen.
 
Den natten gick febern upp i skyhöga temperaturer med en massa frossa och grejer och jag fick ställa in resan till Nimbin som Frida och jag skulle göra dagen efter. Jag blev helt och hållet sängliggande mina två sista dagar i Byron vilket var jättetråkigt. Den nittonde tog jag min feber och lämnade Byron Bay för att åka 13 timmar buss tillbaka till där allt började; Sydney.

15-16 oktober - Byron Bay

Jag kan säga som så här att dagen efter vår utgång i Surfers gick det inte i många knop. Som sagt fick en ju gå upp vid sju, checka ut vid åtta för att hinna morgonbussen vidare, efter att ha kommit hem klockan fem. Värre saker har man gjort, men det krävdes lite extra effort för att få det att gå ihop denna morgon. Ja, det vore ju dumt att påstå att det var nyktra ben som stapplade ner för trappan med ryggan på ryggen. Jag överlevde, ramlade inte, glömde nog ingenting och hittade till busshållplatsen. Win! Snacka om att totaldäcka på bussen och sedan ramla ut några timmar senare i Byron Bay.

Dagen efter var jag på benen igen. Jag hade checkat in i ett jättehärligt rum med grymma roomies. Nu var det ju också så att HELA Byron Bay var fullbokat så jag hade tur som hittade EN säng att boka, men fick betala EN FÖRMÖGENHET, ta mig på orden verkligen. Över dubbelt så mycket som jag betalat någon gång under resan. Men det var det värt! Grymma roomiesar som sagt!

När jag andra dagen tog mig ut och stack ner till den vackra stranden i Byron, vilka tror ni inte ligger och steker där? Andréa, Ellen och Johanna från Norrland. Vad blir det nu; femte gången vi möts, haha? Så kul. När jag sedan säger hejdå till dem, vem möter jag inte på vägen ifrån stranden? Frida! Och vad blir det, sjätte gången vi ses, haha? Det är sanslöst, men så kul! Mitt hostel anordnade en Lighthouse walk den eftermiddagen som mina roomies och jag gick, och så fick jag med mig Frida. The lighthouse är typ number one sevärdhet i Byron.








Kikar ner på delfiner




Made it!









När vi kom tillbaka från vår vandring käkade mina roomiesar och jag middag tillsammans, fixade oss och sedan vart det fest igen.

Vackra Sara från Israel! Den första jag möter från Israel här eller ens hör om, och vi hade en grym helg tillsammans! + Fina Adrian

 
Någon + Cat & Stephan från mitt rum

Herrejissanes vilket fläng det blev där på kvällen sen. Frida (som bodde på ett annat hostel) messade mig och sa att hennes hostel delade ut stämplar till gratis inträde på klubben som vi skulle till på kvällen och snål som man är stack man ju dit för att raffa åt sig en stämpel som skulle delas ut efter kl 22. Frida och jag satt och drack min grogg i buskarna ett tag innan det blev dags. Det var nog faktiskt den äckligaste groggen jag blandat. :) Alla tyckte att den var vidrig men vad skall man göra? Äre fest är äre. Man tager vad man haver. Fulla blev vi ju, och
det var ju huvudsaken.

Som sagt, kl 22 skulle stämplarna delas ut och vi fick våra lite efter 22 och stack direkt till klubben efter det. Mötte några tjejer på vägen som berättade att de just varit vid den klubben men att det kostade en sjuk summa för att komma in, TROTS STÄMPEL. Stämpeln skulle tydligen gälla innan 22 bara. Och vi som fått dem efter 22? Haha, vi blev helt rasande och marsherade som soldater dit och jag sa upprepade gånger "THIS IS SHIT". Jag var beredd att ställa till världens scen för det här (och Frida som en gång hamnade i fyllecell efter att ha brottats med vakten hade säkerligen backat upp mig), för det var inte rättvist, det här med stämplarna. Men vi kom dit och efter att ha gått till varenda vakt (efter att de första sagt "du behöver två stämplar") så kom vi faktiskt in med bara en. Ren tur, tror jag. Tur för vakterna menar jag. ;) Helvetet hade brutit sig löst där ifall jag inte lyckats, så det var ju tur. Varför vi valde den här klubben ikväll var för att de bjöd på Paint Party:
 

Och nakna brudar i baren

 
När vi kom in var det en sjuk kö till färgen och jag var törstig efter icke-alkoholfritt, men saken var den att man fick billigare drinkar ifall man var målad. Och jag hade ju inte hunnit bli målad. Så jag fick ju helt enkelt gå runt och krama alla på hela dansgolvet för att kleta av lite av deras färg på mig samt doppa händerna i deras drinkar, blöta ner deras förg och sedan kleta det på mig själv. Ja, vad fanns det annars att göra när kön till färgen var så lång? Så det sysselsatte jag mig mer medan Frida köade. När jag kände mig tillräckligt färgglad gick jag fram till baren och visade upp mig färg, nä, då var ju tiden för den dealen förbi också. Så mycket effort, så lite sucess. Men vi fick oss drinkar iallafall, och sedan sket vi i att måla oss. Vi dansade ett tag, men dansgolvet var så FÖRBANNAT trångt (och dessutom uppe på olika nivåer så man ramlade ju ändå ner så fort man tog ett danssteg) så vi fick nog och lämnade det stället. Riktig besvikelse faktiskt för en hade sett mycket fram emot paint party.
 
Vi stapplade vidare för fan, man var ju i sin bästa form där vid midnatt - ettsnåret eller vad det kunde ha varit, men så är det ju som så att klubbarna stänger typ klockan två här eller något (och då släpper de inte in efter ett-halv två), så det var ju knappats någon idé att försöka mer. Inte ifall man skall hinna KÄKA KEBAB. Och det skulle vi ju. Vid kebaben hittade vi Johanna och Ellen. Snacka om att jaga varandra.
 
Det är tur att Frida är helt grym, för det gjorde ju kvällen fantastisk ändå!