24 januari - Melbourne

Pattelito i familjen spelar baseball i ett lag i Melbourne och har lyckligtvis två stycken familjemedlemmar som inte behövde jobba denna söndag och kunde komma och titta på matchen som ägde rum och sitta och skrika på svenska och kalla honom för just det pinsamma namnet Pattelito inför hans baseballvänner.


PATTE!

Så himla roligt. Noel och jag var de enda som kunde dra dit för att titta och satt och försökte förstå vad det var vi kollade på ens. Ingen förstod någonting av spelet men huvudsaken var att vi hejade på Pattelito och ropade på honom, varesig han gjorde bra ifrån sig eller gjorde bort sig (vilket vi inte heller visste vad han gjorde).

Vi åkte bussen dit men kunde skymta the skyline och innerstadens alla skyskrapor från planen och visste att en av dem var vår byggnad så vi gick till fots hem efter matchen. Törstiga på vägen i värmen så klart och det kändes givet med en stor kall längst med ån när vi kommit till stan igen. Fint.

23 januari - Mount Martha Pillars

Häromdagen drog hela familjen ut på dagsutflykt. Vi hittade en dag då inga jobb eller annat kom ivägen så att vi alla kunde åka med. Noels kompis är bortrest och har lämnat sin bil hemma i Melbourne så vi la handskarna på den och tog en timmas roadtrip ut från stan till det här paradiset:












En väldigt, väldigt varm dag och en så himla välbehövd liten utflykt från innerstan. Det var så längesedan jag åkte bil, haha. (Förutom taxi.) Så himla mysigt med vår familjemusik i högtalarna och såna underbara asgarv som har blivit standard hemma. Världens bästa familj!

9 januari - Melbourne

Här har vi mina första dagar av 2016:


Jag skall vara ärlig och säga att nyårsdagen inte var smärtfri. Under första och andra januari trodde jag att jag kunde sova båda dygnen i sträck utan problem. Men tid för bakispizza finns det alltid. På nyårsdagsmorgonen vaknade jag vid 6 eller något och kunde inte somna om och det var ju så passande för det var just då som mina vapendragare i Sverige hade satt igång förfesten inför det svenska tolvslaget. Jag hade alltså förfestat, festat, efterfestat, gått och lagt mig, sovit och vaknat dagen efter medan nyår knappt hade börjat i Sverige. Vi var i två olika år när jag ringde upp Jenny, Frida och Evelina för en nyårsskype som vi hade planerat men inte vetat hur den skulle gå till med tidsskillnaden. Passade att vakna just då! Så kul att få prata med dem. Vi har ju firat både en och fyra nyårsaftnar tillsammans i Sverige.


En dag var hela familjen väldigt engagerad i vaxningen av Noels rygg.


En dag hade vi alla varit hemma och inomhus hela dagen och på kvällen sa vi att nej, nu måste vi gå ut från vår lägenhet som vi kallar "grottan". Vi gick ut och tog några glas vin och några drinkar den kvällen. Vi letade oss till en rooftop bar där vi träffade jättetrevliga aussies som berättade om deras resor runtom i världen. Riktigt trevlig kväll men det tog typ två timmar innan någon sa "skall vi gå hem igen?" och man såg hur fem ansikten bara lös upp och svarade "JA!". Hahah, vi skrattade åt oss själva och hur hemkära vi alla är och hur bra vi trivs hemma. När man bor med sina vänner är det ju som att ha hemmakväll med polarna varje kväll. Det är det fina med att komma hem nu! Någon rolig är alltid hemma och det finns alltid någon som vill öppna en flaska vin och en ost på kvällen, varje kväll i veckan.




Häromdagen vad den här fina och jag ute och hittade på en massor. Först åt vi lunch på ett pannkaksställe och sedan åkte vi sightseeingspårvagn runt stan för att kika på staden vi har bott i i två månader. Efter det googlade vi på sexbutiker i stan och hittade ett par stycken och sexshoppade lite! Händelserik dag.

Den kvällen gick jag till den crossfitbox som jag har kollat in ett par gånger. Jag var ute och gick en dag och kikade in ett par olika boxar för att hitta den jag gillade mest och föll mig i smaken gjorde Crossfit 224 som ligger gångavstånd från där jag bor, mitt i stan. Jag körde mitt första pass igår, efter fyra månaders uppehåll. Jag minns när jag kom tillbaka till min box i Partille efter att ha varit på semester i Kina i 10 dagar och hur jag absolut inte kunde gå dagen efter det passet och hur tydligt det visade sig att man behöver hålla i gång för att inte tappa det. Under resans gång här nu har jag insett att jag inte har kunnat köra crossfit då jag har varit på resande fot och inte känt att jag har velat gå in och köra enstaka pass i olika boxar. Jag har helt enkelt inte känt för det och hellre lagt tid och pengar på annat. Men nu har jag börjat få abstinens, framförallt psykiskt. Det är så att jag sa upp mig från mitt städjobb på lyxhotellet för att det inte passade mig. Inte arbetsuppgiften i sig utan det faktum att jag var ensam hela tiden. Jag har inte kommit till Australien för att vara ensam. Så en dag gick jag in till chefen och sa just det och behövde inte komma tillbaka någe mer. Jag var väldigt lättad och glad över mitt beslut men kände då efter en jobbig dag att jag verkligen ville träna crossfit. Lite som det här "nu måste jag ta en cigg". Jag kände verkligen att jag behövde det. Så nu har jag gått med i en box, körde som sagt mitt första pass igår och har inte levt helt smärtfritt idag. Av erfarenheter där efter kinaresan så vågade jag inte köra tungt igår utan tog hyffsat lätta vikten, men ändå jobbigt. Jag var helt slut och ville gråta och idag har jag väldigt ont men den känslan jag hade när jag gick ut från boxen igår. Jag gick ut, rätt ut i sommaren, mitt bland skyskraporna, mitt i centrum i en stad jag älskar, efter att ha kört crossfit som jag älskar. Jag fick ett litet moment där när jag kände mig oerhört tillfredsställd. Det är den känslan jag har saknat. Det var så himla kul och härligt att få köra igen och det gör mitt psyke så himla gott. Det gör min kropp väldigt gott också och motiverar mig till fullo med en träning jag verkligen tycker är kul, och får mig att må väldigt bra i både kropp och själ. Mina coacher är hur trevliga som helst också! Jag saknar min box i Partille och mina crossfitvänner väldigt väldigt mycket, men jag tror att detta kan bli riktigt bra. Det känns skönt.