Fråga & svar

Hej Isabelle!
Jag har följt din blogg ett tag nu och blir så himla inspirerad av att åka som au pair, jag vill åka nu på en gång.
Det verkar vara ens livs äventyr och man verkar ha det så kul.
Jag är dock inte jättebra på engelska, har gått ut med G i det sen vi fick betyg. Kommer man snabbt in i språket och har familjerna tålamod och hjälper en mycket? Hur har det gått för dig med att komma in i språket?
Tycker du att min osäkerhet på engelskan ska hindra mig att åka och uppleva något jag har haft som en liten dröm länge?

Tack för en jätteinspirerande blogg!

Felicia


 
Hej, Felicia! :D
Åh vad kul att höra! Åk, åk, åk! Tveka inte!

Då kan jag lugna dig med att säga att det jag har åkt till USA med är G i Engelska A, inget mer. Vi svenskar är grymma på engelska, det kommer du att märka. Man kommer in i engelskan fort och lär sig alla vardagliga ord. Sedan lär man sig hur folket fungerar och vad de vanligtvis säger i butikerna/restaurangerna/på ditt gym/wherever du hänger någonstans så man känner sig mer och mer säker på vad man skall svara/säga/bete sig. Sånt kommer man in i. :) Min engelska var min #1 grej jag var orolig för innan jag åkte. Det var det jag var nervös över, ingenting annat. Hur skulle jag klara det? Skulle jag bli förstådd? Jag kan ju inte alla ord, osv osv, men jag var mycket mer orolig än vad jag behövde vara. Du lär dig inte engelska på ett bättre sätt än att tvingas prata det till vardags överallt. Man både lär sig nya ord, nya uttryck och framförallt blir mer bekväm och mindre osäker. Värdfamiljen vet ju om att de tar hem en person som inte har engelska som förstaspråk också så de är förstående. Iallafall min familj, och jag kan tänka mig att de flesta (alla borde vara) är det. Mina värdbarn är de bästa engelskalärarna i världen! Nu har de i och för sig haft au pairer hela sina liv så de är vana vid att lära henne nya ord och inte alla barn har haft en au pair innan, men mina ungar lär mig nya ord varje dag. Jag kan alltid fråga dem "jag vet inte vad det betyder, vad är det?" rätt ut bara och de gör alltid sitt bästa med att antingen förklara med andra ord eller visa mig. De är helt fantastiska med det verkligen. Samma sak med mina värdföräldrar. Jag skäms inte för att jag inte förstår allting på engelska, för jag pratar ett annat språk helt flytande, eller hur? Jag frågar rätt ut "Vad är det för något? Vad betyder det?" och de förklarar och lär mig. En engelsk vardag är den bästa engelskalektionen du kan få. Jag har mött au pairer som i princip inte pratar någon engelska alls när de kommer hit, och de verkar klara sig bra. En kompis till mig hade ganska dålig engelska när hon kom hit minns jag men pratar så mycket bättre nu. Det är häftigt att se. Jag tycker absolut inte att du skall vara orolig eller låta det hindra dig. Jag var supernervös och jätteorolig innan jag kom hit och var i början och är fortfarande så klart ibland, men det är inte så illa. Och amerikanare generellt är väldigt hjälpsamma när man inte förstår, och tycker ofta att det är kul när någon är från någon annanstans och frågar och blir nyfikna och hjälpa. Låt EJ din oroa hindra dig! Folk förstår, var stolt över dig själv att du tar steget och gett dig ut på ett äventyr som detta. Nu kom jag på en sak att berätta; När jag var här första veckan eller någonting så åkte min värdpappa och jag drive tru:en på Taco Bell och han ville att jag skulle testa att beställa en jag totalvägrade pga trodde inte att jag skulle klara det med min engelska. Då tittade han på mig som om jag vore dum i huvudet och sa "Du har flyttat till andra sidan jorden. Tagit steget. Gett dig ut på världens äventyr. Du skall vara stolt över dig själv" och någonting om att personen i kassan på Taco Bell inte alls gjort någonting sådant. Tänk så. :)

Tusen tack för fina ord! Glad att jag kan inspirera någon!

Kram Isabelle

Fråga & svar

Hej!

Jätteskönt med en au pair blogg som verkligen skriver allt steg för steg! :D

Jag undrar vad skillnaden är på Childcare References och Personal Reference, som man skulle ha med sig till intervjun?


 
Hej!

Oh, jag är glad att det kommer till användning för några. :D

The childcare references är två personer som kan intyga att du har jobbat med barn. De kommer skriva varsitt intyg (redan förberedda papper med frågor) som säger att du har jobbat med barn, hur mycket (som denna personen har sett) och vad de gillade med dig m.m. It's all about dina barntimmar. The personal reference är en person (som du inte får vara släkt med) som bara intygar att du är en bra person och att hen kan rekommendera dig. Sistnämnda referensen har ingenting med barn att göra, utan bara hur du är som person. :) Intyget har några frågor som man svarar på, typ "varför skulle du rekommendera den här sökande för värdfamiljer?", "välj fem ord som beskriver den här personen" osv. :) Svarade detta på din fråga?

Lycka till!

Fråga & svar

Tack för svaret, bra att veta! :D
Förstår att du inte vill äta och jobba samtidigt, lite lugn vill man ju kunna ha! ;)
Jag hoppas verkligen att jag kommer i en familj där vi äter tillsammans, (då kan man ju hjälpas åt med barnen) och där jag får vara med och bestämma en del. Jag älskar nämligen att laga mat och vill gärna göra det, men jag är noga med att äta nyttigt, och så är jag ganska kräsen, haha! ;)

Kom på en fråga till angående resor (om du har tid/lust att svara! ;)). Om familjen ska åka på resa och frågar om man vill åka med, är det då meningen att man ska åka med för att jobba ( får man då betalt som vanligt), eller får man själv ha semester då? Om man åker med för att ha semester, får man då betala själv om man exempelvis bor på hotell?

Tack igen för en bra blogg, det är verkligen toppen att du har skrivit alla steg i ansökan och tips, det har hjälpt mig mycket! :D
 

 
Jag hoppas verkligen också att du hamnar i en familj like that! Jag drömde om det innan jag kom hit, men verkligheten ser inte ut så i min familj, haha. Det är frågor du kan ställa när ni intervjuar varandra. :)
 
Självfalletvis vill jag svara på allt jag kan! Det här är också helt beroende på familj. När jag åker med min familj på semester så är det för att jobba, men många av mina vänner har fått åka med utan att behöva jobba. Ofta hjälper man till med barnen ändå som en familjemedlem, om man inte helt skiter i allt pga "jobbar inte", men det tjänar du inga pluspoäng på. ;D Ibland måste du hänga med på semestrar för att jobba, ibland kanske du kan stanna hemma själv, ibland hänga med utan att förväntas jobba. Det där är helt upp till familjen och vad ni har kommit överens om. :) Jobbar du så får du så klart betalt som vanligt. Du kommer alltid få samma summa varje vecka, hur mycket/lite familjen än ber dig jobba. Det är ju upp till dem. Vissa au pairer har 25 timmars arbetsvecka medan vissa jobbar alla 45 timmar, och alla får lika mycket betalt. Skulle du jobba två timmar så är det ändå samma lön (om ni inte kommer överens om annat, haha). Du får två veckors betald semester under ditt år och det är också egentligen den enda semestern du kan ta ut, vilket betyder att du får betalt varje vecka hela året eftersom att du jobbar resten och får betald semester. Åker du med familjen på semester och inte behöver jobba så får du ändå betalt. De kan inte vägra dig din lön. ;D Frågor om gemensamma semestrar är också såna du kan ställa när ni intervjuar varandra! Skriv ner frågor redan nu så att du inte glömmer dem!

Det där med betalning av boende har jag aldrig hört att en au pair förväntas betala. Finns säkert familjer som har gjort det, men det låter osjysst. Ifall man får den där goa familjerelationen med sin familj så brukar man få åka med som en del av familjen. Men som sagt, allt är beroende på familjen och vad ni kommer överens om. Vissa familjer ser au pairen som en familjemedlem och behandlas precis som alla andra, medan vissa familjer ser henom bara som någon som jobbar. Sådant får man försöka klura ut när man intervjuar familjen. Ifall familjen har en au pair redan eller har haft, be om att få prata med henom! Mejla eller skypa eller någonting och fråga hur familjen ser på deras au pair. Det är en väldigt viktig del för att det skall kännas bra, tror jag.

Tusen tack för fina ord! Jag är glad att det har hjälpt dig! Jag minns själv när jag var i processen att åka iväg och saknade bloggar där man kunde läsa om processen och alla steg så att man visste vad som väntade en. Jag har gjort mitt bästa för att få med allt. :)