14 augusti

Innan jag drar igång reseinläggen får det bli ett inlägg om mina sista dagar i Seattle. Vilken tid!

Jasmine kom till oss i torsdagskväll. Jag jobbade som vanligt under fredagen och hon skuggde mig och lärde sig. Funkade kanoners! En vanlig jobbfredag och sedan väntade en ledig sista helg. Yum yum yum! På fredagskvällen åkte jag ner till hamnen för att käka middag och ta ett par drinkar med Sarah och Tiffany från gymmet. Vilka ladies, som jag kommer sakna så! Sarah frågade ut mig på middag och jag fick med Tiffany och det var det sista vi fick gjort tillsammans och sista gången jag såg dem för den här gången. Supermysigt på en uteterass vid hamnen i solnedgången och hela Seattle lystes upp. Seattle är som vackrast nu.
 
Jag messade ju Beth med en gång när jag fick reda på att jag var ledig i helgen och hoppades på att hon kunde hänga lite under lördagen som en sista grej, och som den amerikanaren hon är bjöd hon ju ut mig på några vänners båt. Jag hade träffat båtägarna förut och kört en team workout med en utav dem på gymmet en gång. Vilken fantastisk upplevelse! Alla upplevelser med Beth blir fantastiska av umgänget, men mer Seattle blir det inte än vad vi gjorde. Vi tog motorbåten ut på Lake Union och stannade för att dricka vin, tjöta, glo ut över staden som omringade oss och bada lite.
 





Några bekanta till mina vänner hänkade och knöt fast sin båt i vår.


As much Seattle as you can get.


Som de crossfitters vi alla är blir det ju så klart handstands och cart wheels på the lily pad.



Beth körde hem mig efter vår fantastiska båttur och utanför mitt hus satt vi i bilen och pratade en lång stund. IT'S KILLING ME att hon blir kvar i Seattle när jag åker till Sverige. Jag hade gjort vad som helst för att ta med henne hem. Hon känns som en storasyster. Vi tjötade om allt och jag försökte ytterligare en gång förklara för henne hur den svenska kulturen fungerar och hur olik den kan vara den amerikanska, för hon har lite svårt att förstå det, haha. Annars lärde vi känna varandra ännu mer och avslutade med några kärleksfulla ord innan jag gick in och hon drog sig. Jag gick in och mötte Jasmine och vår babysitter som hade haft ungarna denna kväll. Jag snackade lite med dem, fick sagt hejdå till vår babysitter när hon sedan drog hem när värdföräldrarna kom tillbaka efter date night. Mina planer för resten av kvällen var up in the air och jag var så trött att tårarna rann, men när Anna ringde och sa att hon och Laura tog bussen ner downtown om en kvart så kastade jag på mig festkläderna och drog ner jag också. Jag ville ta vara på varenda minut av min sista helg i Seattle. Vi fick hänkat med några amerikanare och lyckades få betalt inträde av dessa till en av klubbarna, men stannade inte länge. Sedan gick det bara utför för alla och det spårade ur så när jag sett till att mina vänner hittat Hanna och hennes au pair-kompis klockan 2 (då en av våra favvisklubbar släpper in 18+ istället för 21+) så drog jag hem. Jag var hemma vid tre eller något och däckade gött på soffan.

På söndagsmorgonen drog vi ut och seglade, hela familjen. En var ju lagom trött, men är en krigare som vart med om värre! Hela familjen + Jasmine och jag drog ut med båten, första gången för Jasmine och sista gången för mig. Mysig båttur i perfekt väder! Efter det drog vi hem och tvillingarna sov middag medan jag gjorde detsamma. Jag var så trött att jag inte kunde hålla ögonen öppna så jag crashade på madrassen i mitt och Jasmines rum. Sov en stund innan värdpappa kom in och sa att det var dags att åka iväg igen till hans bror för lite family garden party.


Ungar + pappor badade i värdpappas brors nya pool medan jag satt och pratade med Omi & Opa. Jag älskar de två så mycket! Sedan käkade vi alla pizza och bara hängde i trädgården. Så himla rolig och mysig familj det är.


Haha, världens bästa Opa!
 

I tisdags drog jag med Jasmine och Addie till Omi och Opa. Vi käkade lunch och ballerina + singoalla som jag lyckats hitta i den skandinaviska butiken till Omi & Opa. Addie och Omi tog sig en simtur i poolen medan Opa och jag visade Jasmine runt i byggnaden. Det är ju en fantastisk byggnad med en sjuk vy över hela Seattle. Lite senare fick vi dra oss för att lämna av Jasmine downtown där hon skulle möta värdmamma och springa lite ärenden. Addie och jag hade lite tid att döda innan simlektionerna så vi drog till mitt gym, haha. Jag kunde inte hålla mig, jag hade inte varit där på så länge nu. Addie var himla excited också. "Oh yea, I really wanna see what you gym looks like!". Så vi drog dit när inget pass hölls men jag visste att Beth skulle vara där och göra annat ändå så vi hälsade på henne och hängde en kortis. Direkt därifrån drog vi till en lekplats och lekte av oss innan vi hämtade upp bröderna. Vi drog till förskolan och jag fick sagt hejdå till deras lärare för sista gången och sedan drog vi till poolen. Alla ungar bytte om och lagom till att Addies lektion började fem så kom värdpappa och tog över. Jasmine hade också blivit lämnad vid poolen av värdmamma för att hon och jag skulle åka iväg på kvällen. När värdpappa tog över vid poolen så gjorde han det för sista gången för mig och jag vandrade därifrån som arbetslös i princip, haha. Där och då var mitt au pair-jobb över. Jasmine och jag gick till bussen för att vårt au pair event hölls ikväll och vi skulle se Mariners spela (baseball)! Jag visste att vi skulle se baseball som ett event så jag hade inte gjort det innan pga väntade på denna kvällen så det blev min första baseballmatch. Mer spännande grejer har jag varit med om, men det var kul ändå!





På onsdagmorgon var jag som sagt uppe med tuppen och fixade mig för att lämna staden.



Sista gången jag såg dem lämna huset. Älskade, älskade barn. <3

13 augusti

@ Sea-Tac airport. Jepp. I'm here. Jag sitter på flygplatsen i Seattle och lämnar denna stad om en och en halv timma. Mitt au pair-år är över. Om jag fattar det? Nope. Nä, vi får se när det slår mig att det faktiskt händer.
 
Jag var uppe tidigt som fasen och duschade, fixade och packade det sista. För första gången i mitt liv så stressade jag faktiskt inte. Jag hade gott om tid till allting. Jag fick sagt hejdå till värdmamma först innan hon stack utanför dörren supertidigt. Jag tror att vi (läs: hon) har gråtit nog så det blev ganska lättsamt. Väldigt kärleksfulla hejdån till tvillingarna innan de åkte iväg till skolan med Jasmine. Mycket pussar och kramar. Det är nästan tur att man inte fattar vad som händer, för det hade svidit. Vi/jag fattar det inte så alla extrema känslor kommer hitta till mig senare, när jag fattar det. Typ på fyllan i Miami. We'll see. Jag fick kramat om min nallebjörn till värdpappa och sedan fick jag lite tid över innan taxin kom att mysa med Addie i soffan. Min lilla lillasyster, som jag kommer sakna henne. Vi satt och kramades, pussades och skrattade.
 
Innan det tog jag bilen ner till gymmet. Det var ju meningen att jag skulle säga till min head coach/ägaren av gymmet när min sista workout var, så att vi kunde säga hejdå men när min sista workout var i torsdags så fattade jag inte det. Jag trodde att jag skulle kunna komma in och träna efter det men det har inte funnits någon tid. Jag mejlade henne och berättade det och sa att jag skulle komma in precis innan jag drog till flygplatsen så hon kom in till gymmet och väntade på mig för att säga hejdå. Soo muuuch loooove. Beth var där så klart. Jag hade sett till att hon kom dit innan hon ens börjat jobba, haha. Jag lämnade en liten kruka som jag fyllt med swedish fish och en ballong som sa "thank you". Jag skrev ett litet brev till Erin & Ron (ägarna) och tackade för att de förgyllt min sista tid i Seattle och Beth fick ett eget brev med en kärleksförklaring. Gosh, BETH, daaaaamn, I will miss you sooo much. I love love love you.
 
Sedan sa jag hejdå till Jasmine och Addie och tog min taxi till flygplatsen. And now I'm here. Skall boarda om en 40 min och planet tar mig till New York där jag skall möta upp min bästa vän och kärleken i mitt liv, Emma, efter ett år.
 
Jag fattar ingenting och känner inga känslor typ. Mår lite illa för det både suger och känns helt okej samtidigt.
 

6 augusti

Mitt rum nu ser ungefär ut som när jag kom hit för ett år sedan. Jag har hängt tillbaka speglar och tavlor som jag flyttat runt på, ställt tillbaka alla prydnadssaker that drove me crazy i fönstren och jag har renbäddat sängen i de sängkläder som var när jag kom hit. Förra natten sov jag min sista natt i en av världens goaste sängar. Imorgon kommer Jasmine och jag har renbäddat för henne i sängen och skall själv sova på madrass på golvet. Och eftersom att jag har renbäddat i sängen så tänker jag inte sketna ner den inatt utan drar madrassen, trots att jag är ensam. Jag har tömt hela min garderob och hela min byrå på alla kläder, gjort mig av med ytterligare en del och packat ner resten i mina resväskor. Blir till att leva i en resväska i en vecka, och det skall nog gå bra! Jag känner mig stolt över mig själv faktiskt för jag trodde att jag skulle ha mycket svårare att göra mig av med saker, men jag slänger bort beloved clothes like nothing, haha. Jag har tömt alla mina lådor och skåp och det var då SJÄLVASTE vad mycket skit jag har samlat på mig! Jag har slängt så mycket grejer att det är löjligt.
 
 
Idag upplevde jag min sista jobbonsdag. Saker jag upplever nu är ofta de sista. Nu börjar alla mina sista dagar i Seattle. Sista torsdagen is coming up och sedan de andra dagarna. Jag har fått ledigt i helgen för att vår babysitter kommer över och helt plötsligt fick jag fler planer än vad jag får plats med. Jag messade runt till alla mina älskade amerikanare från gymmet och nu vet jag inte hur jag skall hinna med alla, haha. :( På fredag har jag en liten träff med Sarah som jag inte träffat på superlänge. Hon tränar fortfarande klockan 12 på dagen som jag brukade göra men nu när jag kör på morgonen istället så blir det inte att jag ser henne. Hon såg till att vi fick planerat in en dejt på fredag och jag fick med Tiffany att joina. Vi får se ifall Beth har ork att komma och se oss. Så mysigt, men alla dessa hejdå:en dödar mig. Alla dessa "don't leave!!" are killing me. Värdpappa frågade mig igår vad jag önskar att jag hade gjort mer av under mitt år, och mitt enda korta svar var "crossfit".
 
Jag börjar känna mig redo dock. Ju närmare det kommer, ju mer redo blir jag. Jag sörjer inte lika mycket längre, även om blixtar av sorg kommer ibland. Men det börjar kännas helt okej. Jag längtar efter Emma och att få ha den vänskapen nära mig igen. Fina vänner har jag hittat här, men en Emma kan jag inte hitta någon annanstans. Och jag är glad att jag lämnar Seattle nu. Nu när Seattle är som allra vackrast och innan skolvardagen börjar igen. Jag är taggad att börja träna crossfit hemma i Sverige, jag är taggad att fylla pappas kyl och frys med mat som jag själv har handlat och jag längtar så tills jag får åka motorcykel igen. Det är en bra tecken för att för ett tag sedan så kunde jag inte se något ljus i min hemkomst alls. Nu gör jag det och det börjar kännas okej, som sagt. Jag kommer vara redo när dagen är här om en vecka. Redo, men nog är det tungt alltid.
 
På vårt bibliotek kunde man vara med i ett läsningsprojekt där man skulle skriva ner tio saker som man lärt sig/läst någonstans och efter det fick man gratis inträde till Burke museum of natural history and culture här i Seattle. Det är ett himla häftigt museum med massor utav sjukt gamla grejer. HÄR kan vi snacka ett RIKTIGT museum. Vi snackar riktiga skelett från dinosaurier, fosiler, mamuttar och gamla grejer från istiden. Grejer från maaaasssaaaa miljoner år tillbaka. Fantastiskt och jag fick in Addie i läsprojektet och tillsammans gjorde vi det och fick vår gratisbiljett in till museet och utnyttjade den idag.

Mysig dag med min favorit! Och på gymmet innan slog jag nya personliga rekord i shoulder press! Jag är så glad att mina axlar blir starkare för varje dag.

Ikväll var värdpäronen på möte så jag fick lägga ungarna. Det var sista gången jag gjorde det. Jag insåg det mitt i allting. Jag berättade för ungarna att det var sista gången vi kunde ha våra kvällscuddles och jag tillät dem att bli så långa som de ville. Jag låg ner bredvid varje unge i deras sängar för att få den där riktigt mysiga gosstunden. Jag berättade för de alla att jag älskar dem oändligt och att jag alltid kommer att göra det, trots att jag kommer att vara långt ifrån dem. Min kärlek blev besvarad med en massor av "I love Izzibell!" och massor med pussar och kramar. Mycket, mycket kärlek ikväll. Det var lite emotional men vi kunde verkligen inte haft en bättre sista läggstund tillsammans.



Igår drog Addie och jag hem till Omi & Opa. Omi bjöd på lunch i svensk anda, köttbullar från IKEA (förlåt men fyfasiken vad äckliga de var...), brunsås och potatismos med lingonsylt! Tillsammans gjorde vi sedan hemmagjort äppelmos med alla äpplen som de plockat från en av ungarnas kusiners trädgård. Så himla gott! Jag är verkligen inget fan av äppelmos annars, sånt där köpemos. Har aldrig tyckt om det - men hemmagjort! Mumma! Addie och Omi fick sig ett dopp i poolen också och sedan satt jag och pratade med Opa lite om Tyskland (Opa är från Tyskland), Europa och världen. De två bästa gamlingarna som existerar på denna jord. För att min farmor inte är gammal ännu ;) (jepp, det där sa jag för att samla pluspoäng, farmor). Jag kommer sakna de två och deras ändlösa kärlek till oss allihopa så mycket. Jag kallar ju de två för farmor och farfar precis som alla barnbarnen gör så jag räknar mig själv som ett av barnbarnen också, haha. När jag blir gammal vill jag sluta upp PRECIS som de två.

Och vad gäller den här lilla plantan som jag hittade hemma så vet jag inte... Vet bara att jag har ett perverst mind.