30 oktober

Två intensiva dagar. Inte för att det hänt mer än vad det brukar, men jag har gått och lagt mig senare och barnen har varit jobbigare, haha. Igår var jag i skolan på kvällen and I really enjoy it. Fick min första läxa, didn't enjoy it. Men det kommer nog inte att höra till vanligheterna. Hoppas jag. Jag tränade och körde ensam den workouten som jag fått av Charles för igår, och efter det körde jag torsdagens workout också pga kände mig inte färdig. Och sen tog jag mig en löprunda på bandet efter det. Jag tittade lite på Jerry Springer på TV:n på löpbandet och den showen har ju totalballat ur, hasn't it? Det har ju alltid varit galet, men nu känns det ju löjligt?
 
Idag träffade jag Charles och tränade med honom och fullkomligt DOG. Jag skrev på lite papper efteråt (köpte ju ännu fler sessions med honom för mina resepengar, haha) och skakade fortfarande när jag skrev på. Mina stackars ben också. Det sista settet körde vi fyra rundor av tre exercises och på den sista rundan sa han "du kan byta ut the walking lunges (benövning) till push ups för nu börjar dina ben att dö" och jag flippade. "NO! I'M NOT A WHINER!". "Are you sure? You won't be able to walk tomorrow". Fullkomligt sure. Och jag gjorde det, så nu förbereder jag mig för att inte kunna gå imorgon. Jag kunde knappt resa mig från golvet efteråt. Han körde all in på ben idag. Och bredvid oss tränade en man tillsammans med sin tränare och de tränade mellan 11 och 12 också och det såg ganska roligt ut när vi båda fick en sån där lång blå grej som vi kan massera våra muskler med i slutet och båda låg och typ "uuuuuhhh oooouuuucch buhuhuhu", helt döda. Och våra tränare stod bredvid och skrattade åt oss. Jag brukar ju vanligtvis göra en timma på egen hand efteråt men jag var DONE efter det. Så jag tog min proteinshake och gick ut. Utanför stod en man som jobbar för gymmet och står och försöker ragga folk att bli medlemmar (skitskumt, hade friskis och svettis gjort så hade ju folk undrat vad som var fel?), och han började prata med mig.
 
- Är du gift?
- Nej, det är jag inte.
- Men du har en pojkvän, eller hur?
- Nej, det har jag inte.
- Varför har du inte det?
- Prince Charming har inte dykt upp ännu.
- Han kanske har det, bara att du inte har insett det. Kan jag ta ditt nummer?
- Va?
- Kan jag ta ditt nummer så att jag kan ringa dig?
- Nej, jag klarar mig.
- Hopp. Jag tänkte att du kunde berätta om Sverige eller något.
 
Alltså, buddy... you are old enough to be my dad? Tagga ner.

Sen kom jag hem och började göra min lunch och precis när jag var klar så kommer värdmamma ner och säger att jag måste åka till Addies skola och hämta henne. De slutade två timmar tidigare idag och jag var beredd att möta henne vid busshållplatsen två timmar tidigare än vanligt, men hon hade inte kommit på bussen så jag fick åka och hämta henne. Jag åkte dit, hittade henne inte så klart så sprang runt och letade och frågade och till slut hittade jag henne inne på the main office. Vi åkte hem och åt min utsökta lunch som fått vänta och sedan duschade jag medan hon väntade på mitt rum tillsammans med värdmamma som kom ner för att fråga om hennes dag och sedan åkte vi för att hämta upp tvillingarna och vidare till gymnastiken. Alla tre hann freaka ut flera gånger innan jag fick lämnat dem till deras lektioner och jag var fullkomligt slut när jag satte mig på läktaren. Jag fick lite tid att prata med Kathi (den tyska au pairen för ett syskonpar som är kompisar till mina ungar) och ta det lite lugnt och sedan gav vi oss av mot Taco Bell och vidare hem.

Tre bilder som kommer att ge pappa och Emma CHOCKEN;


Havregrynsgröt till frukost.


Grönsaker inklusive SPENAT som jag numera tycker om!

Mer spenat till middag <3 ;)
 
Det trodde ni inte va? SÅ GOTT. Fast gröten går att diskutera. Den går ner om jag dränker den i kanel. "Du kommer bli så tjock i USA".

28 oktober

Måndag. Charles tyckte också att denna helgen gick ovanligt fort. Jag hann inte fatta att den ens hände typ. Kan inte fatta att det var så längesedan vi var i Chicago redan, haha? Verkligheten går inte ihop med min tidsuppfattning alls. Känner mig stressad över att jag bara har ett år här, haha.
 
Anyway, kom upp imorse och fick upp alla ungar och mätta och påklädda blev dem innan tvillingarna gav sig iväg med mor deras. Addie och jag gick ner till skolbussen och det var en helt galet vacker morgon. Det var inte ett moln på himlen och solen lös så här höstligt som den gör när den inte står mitt på himlen och alla färger som finns ute nu lös upp och jag ville bara ta en fem mil lång promenad. Men det fanns ingen tid för promenad idag. Jag gick tillbaka hem, åt min frukost, umgicks för länge med värdmamma så att jag missade bussen och tog en senare ner till gymmet och Charles. Jag kastade på mig mina nya training shoes (som jag för övrigt tror att jag älskar) och sprang upp för trapporna. Jag berättade för Charles om den SJUKA värken jag har i ryggen och han sa att det var träningsvärk från vår session i onsdags, men hur kan den komma så himla sent? Han bara skrattade åt mig men fuck, it really hurts. So bad verkligen. Mina abs gråter ju också så fort jag rör mig. Charles kör ett heeeelt annat stuk än vad Derek gjorde och jag vet inte om jag gillar det eller inte ännu. Jag var mycket, mycket tröttade efter en session med Derek, men Charles känns lite mer seriös. Så jag vet inte. Men vad jag gillar med Charles är att han har gjort ett träningsschema åt mig för hela denna veckan (olika varje dag) (haha, en del av torsdagens träning; "100 sit ups, just get them done". Älskar rakt på sak) och att han berättar VAD jag skall äta och inte bara hur många kalorier. Han ger mig tips. Skriver ner. Skriver listor. Derek brydde sig bara om hur många kalorier jag åt, inte hur eller när jag åt dem typ. Charles är lite mer strikt och vissa saker får jag bara äta en viss tid på dagen och inte senare osv. Jag älskar Charles, det kan jag säga redan nu. Jag önskar bara att Derek kunde komma tillbaka och lägga våfflan lite då och då så att jag får se att han mår bra. Det kändes förjävligt ett tag, men det känns bättre nu. Charles är för skön. Vi körde en del styrka och det sista körde jag spurten around the block för att komma tillbaka och kasta mig på golvet och köra styrka för att sedan springa igen osvosv. No rest. Älskade det upplägget. Jag trodde aldrig, aldrig att jag skulle säga det men jag har saknat att springa. Det var längesedan nu. Efteråt fick jag köpt mig protein powder, vilket jag har varit jätteskeptisk till men som jag nu har fått ge med mig att köpa. Jag gillade inte idén att använda såna grejer, men när jag hörde hur mycket protein man skall käka direkt efter sin träning för att hjälpa musklerna att återhämta sig så insåg jag att jag inte kommer att kunna äta det genom mat. Det smakar inge vidare, men det går ner. Vanilj och det. Jag gick sedan upp och testade mina nya running shoes på löpbandet, men har inte bestämt mig för om jag gillar dem eller inte. Jag skall ge dem fler chanser och se. Mina fötter gör fortfarande himla ont, men tjejen i butiken sa att de behöver forma sig efter min fot innan de är helt grymma.
 
Sedan åkte jag hem. Hemma hade jag fått i uppgift av värdmamma att organisera alla leksaker, vilket inte alls kommer att bli en lätt uppgift. Jag åt min lunch, duschade och sen tog jag mig ann mitt uppdrag. Jag hann en liten bit, men detta kommer inte att gå på en dag. Vi har så mycket boxar och så mycket leksaker och hälften har jag ingen aning om vart jag skall lägga det. Jag har försökt göra detta förut på eget initiativ, men har alltid gett upp. Jag gick ner med massor utav boxar med leksaker till the basement för att bli av med någonting. Det blir till att fortsätta med det där imorgon. Jag åkte sedan och hämtade mina tvillingar, vi åkte hem och lämnade bilen och gick ner för att möta Addie. Lagom till att bussen kom kom också värdmamma gåendes och ville gå hem med oss. Adrian ville gå en annan väg än vad Anderson och Addie ville så han och jag gick en längre väg hem och fick se sååå mycket halloweenpynt på vägen. Och på en gräsplätt utanför ett hus gick det runt två hönor helt fritt. Haha, chocken jag fick. Sen kunde vi inte sluta prata om the chickens som vi hade sett.
 
Vi kom hem och jag fortsatte med den evinnerliga tvätten och gjorde middag. Jag kokade lite mer ris eftersom vi redan hade lite left over och så värmde jag upp lördagens hot dogs och serverade det med färska grönsaker. Värdmamma skar pumpor och sedan åkte hon hemifrån för att åka på möte och värdpappa kom hem lite senare. Ungarna created a mess bland leksakerna och när jag bad de att städa så städade de precis så som de alltid gjort och som gjort att jag fått i uppdrag att organisera om; "Oh, here's a box, let's but everything in here"-stuket. Det jag organiserar kommer att vara förgäves. Ungarna åt middag tillsammans med värdpappa medan jag bäddade sängar och sedan gjorde jag mig ris med grönsaker och en kopp te innan jag gick ner på mitt rum. Så himla trött, skall sova med en gång. Min rygg dödar mig.
 
Addie och jag på bussen på väg till Seattle Symphony för ett tag sedan.

18 oktober - Chicago

Läs om första dagen i Chicago här.
Se bilderna från den dagen här:

När vi lyfte från Seattle var det en enda stor vit matta över bara staden och ingen annanstans, haha. Vi kom över den bara några meter upp. Självklart, Seattle. Skall alltid vara värst.


Ganska awesome view över Rainier Mountain. Snö mitt i "inte alls snökyla"-väder. Jag hoppas att jag får möjlighet att vandra där någon gång.


Jag fattar inte varför de envisas med att bygga på höjden inne i städerna, när detta var det enda jag såg på hela vägen till Phoenix för att mellanlanda. Jag såg inte ett enda hus på hela vägen ner. Så vacker natur dock.


Men jag såg detta och VAD ÄR DET? Vart är det? Varför är det?


Synen man möttes av när man kom till Chicago. Helt SJUKT vad mycket lampor som pågår här. Blir nervig i hela kroppen när jag tänker på hur mycket energi som går åt på bara denna bilden, och det är en sådan liten, liten del av en enda stad i världen.



Framme på vårt första hotell med denna goingen som jag inte sett sedan i våras!
 
Mer inlägg om Chicago senare.