29 april

Det är så himla dags för mig att göra en ny header till bloggen. Jag gjorde min nuvarande i Sverige med bara bilder från SVerige of course och såg fram emot att få göra en ny med bilder från USA, men inte har det hänt på alla månader. När jag väl öppnar Photoshop för att börja pilla så brukar jag sitta hela natten (bokstavligen), men den där natten har inte kommit ännu. Det är så dags verkligen! Blir la lagom till att mitt år här är över, haha. Eller om man kanske skulle ta och göra det på lördagkväll, nu när man helt plötligt FICK LEDIGT DEN KVÄLLEN TJOHO! Värdmamma la fram förslaget om att jag jobbade sent på fredagkväll istället så att de kunde gå ut på date night och att de har ungarna på lördagen för att ungarnas kusin kommer över. I don't mind.
 
Well, jag la mig tidigare igår för att inte vara lika trött, och lika trött är jag inte men jag fick ändå höra av värdpappa "du ser så trött ut". När klockan börjar närma sig sju så börjar energin att tryta. Idag har jag ju också jagat ungarna runt hela lekplatsen när vi lekte Tag. Dubbla träningspass! Det var ju alltid jag som var "it" också eftersom att så fort jag kom nära ungarna så skrek dem "no no no stop it!" och så var det paus i leken tills det att de kommit en bit ifrån mig och skrek "try to catch me!". Chanslös verkligen, haha. Tvillingarna och jag behövde inte hämta upp Addie idag för att värdmamma tog henne till en flickkör som hade öppet hus idag. Addie älskar att sjunga, sjunger hela tiden och har en ganska fin röst som hon nog har chans att jobba upp till någonting riktigt bra. Så de två checkade in en kör här i staden och det verkade som att Addie gillade det. Så social som hon är så behöver hon komma ut på fler aktiviteter med barn i hennes ålder och inte bara snacka gojja med hennes tråkiga, trötta au pair. ;)
 
Tvillingarna och jag åkte istället till vår favoritlekplats med den vackra vyn över downtown och Mount Rainier. Idag var det strååålande väder och supervarmt och vackrare vy över berget och alla andra berg som omringar har jag knappt sett förut. Perfa! Vi hade en kanonstund utan något gnäll och lekte som sagt både jage och gungade tillsammans på samma gunga. När vi kom hem var vi fortfarande ensamma ett tag och de hjälpte mig att renbädda sina egna sängar med sängkläderna som låg i torktumlaren och som jag varit för lat för att fixa tidigare under dagen. Eller ah, "hjälpte" mig. ;) Sedan var det dags för middag och idag serverades det fläskkotletter med pasta och tomater. Addie och värdmamma kom hem lite senare och Addie hade fått en sån där slajmig yoyo-grej i sin kids meal så vi lekte med och bråkade om den en tag. Värdpappa kom sedan hem och sa att jag kunde gå ner på mitt rum om jag var trött, men någon konstig känsla liknande "jag älskar er, jag skall snart åka hem, jag vill spendera all tid jag kan med er" tar över mig ibland numera och gjorde ikväll så jag stannade uppe. När TV:n kom på dock så går det inte att få kontakt med någon så då var det tog tid för mig att pallra mig neråt.
 
Imorsre vaknade jag upp med träningvärk efter gårdagens träningspass på mitt nya gym tillsammans med en ny coach. Så gött. Det var ju ett tag sig en kände den där goa smärtan nu när man vart på semester och allt. Idag träffade jag henne igen för ytterligare en session tillsammans där vi fortsatte att gå igenom god form och sedan körde vi på ett skyhelvetes pass som fick mig att vilja dö. Vi har tre sessions kvar tillsammans innan jag kan gå in i gruppträningen. Det är nämnligen ett crossfitgym som jag joinat. Charles var väldigt mycket into crossfit och jag hade så gott som personliga crossfitpass med honom och jag älskade det upplägget. Dessvärre slutade han ju på mitt gym och jag trodde att jag var redo att stå på egna ben, men motivationen stack ju med honom till hans nya gym och kvar stod jag och orkar inte planera min egen träning, haha. Hans pass med mig såg exakt ut som passen de kör på crossfitgymmen och istället för att följa efter honom och fortsätta att betala sjuka pengar för personlig träning och fortsätta ha den där stressen om att ungarna kanska är sjuka när jag har en session så jag måste avboka den och sabba hans schema så valde jag att börja på ett nytt gym där träningen jag gillar är billigare och jag inte är tvingad att komma till sessions och förhoppningsvis motivationen hittar till mig igen. Dessutom ligger det nya gymmet gångavstånd från where I live och det känns så gött. Inte behöva planera för den där timman som bussresan tog fram och tillbaka downtown. Nae, jag tror att det blir bra. Så nu träffar jag en av coacherna ensam för att se till att få in rätt form så att jag inte skadar mig själv när jag väl kommer till gruppträningarna senare. Excited!
 
Imorgon skall det bli skitvarmt och på torsdags skall det bli 30 grader. Summer is coming. Vet inte om jag gillar det så varmt riktigt. :(
 
Och vad hände inte idag då på väg hem från gymmet? Jag tar och tappar min telefon rakt ner i asfalten så att hela skärmen går i tusen delar. Inte någon enstaka spricka utan tusen delar verkligen. Nu när jag jobbar på touch screenen så får jag små glasbitar i fingrarna, haha. Så jääävla onödigt och irriterande. En utgift jag inte alls är sugen på. Men jag har redan kontakt med stället som skall fixa det åt mig, så lugn bara lugn. Nu väntar jag bara på att den där feta lönen som med glädje betalar det här som kommer kosta skjortan skall ramla in på kontot.

28 april

Jag har väntat på mitt plan i LA i flera timmar, kommit på det och flugit till Seattle, hämtat ut min väska, tagit taxi hem, sovit en hel natt och upplevt en hel dag och pappa och Linn är fortfarande på resande fot, haha. :( Stackarna. Jag är så inte avundsjuk. Det är ändå jobbigt att resa. Gött när man är framme, men själva resandet... uh.
 
Igår fick jag kramat pappa och Linn hejdå för ytterligare flera månader utan varandra. Mer semesterdetaljer när semesterinläggen kommer. Jag landade i Seattle igårkväll lite innan elva och satte min fot i mitt hus runt midnatt. Jag öppnade vår dånande garageport för att släpa in mina väskor den vägen (eftersom att jag har mitt rum nere i källaren, haha) och vårt larm pep tre gånger som det alltid gör när man öppnar en dörr och jag klampade in med allting, men inte en kotte vaknade här hemma. Jag pallrade mig upp för trapporna för att säga hej till värdmamma på våningen ovanför, men hon sov som en stock när jag kom upp. SUCESS! Istället gick jag ner och naturligtvis tog onödigt lång tid på mig att komma i säng så i morse var jag så sjukt trött. Så att jag kände mig sjuk nästan.
 
Men upp kom jag och kom upp för trapporna klockan sju och möttes av tre vakna ungar redan (älskar när det händer och få slippa whinet när man väcker dem). Varken jag eller de sa någonting och jag bara forsatte upp för nästa trappa också och började ta fram kläder till ungarna. Det kändes som att jag öppnade en helt ny garderob. Varför låg tvillingarnas pyjamaströjor bland deras vanliga tröjor? Och varför finns det inga byxor i Addies låda? Aej, det är ingen ordning på torpet när jag är borta! Varför låg det en stor kniv där den lilla kniven skall ligga? Jag som tycker att det är jobbigt att komma tillbaka efter bara min weekend off för att allting hamnat på fel ställen kände mig helt vilse när jag gick omkring i ett hus som någon annan organiserat och städat i två veckor, haha. Ingenting kändes rätt eller som det skulle vara, haha. :( Men jag lyckades hitta rätt i lådorna och fick ut lite kläder till mina kiddos och när jag kom downstairs igen hade värdmamma åkt iväg för att köpa sitt kaffe och ungarna satt ensamma i soffan. När jag var halvvägs ner i trappan ropade Adrian "MOMMY!" och när jag kikade fram bakom hörnet och sa att det inte var mamma så såg han nästan lite blyg ut, haha. När jag ställde mig framför alla kiddos så att de inte kunde se TV:n so blev det en annan reaktion än vad det brukar. De brukar hoppa åt sidan i soffan för att kunna se runtom mig men istället tittade de och sken upp som tre solar. Jag kunde ju inte låta bli att kittla dem alla. Addie kramade om mig och sa "It feels good to have big sissy back". Era små stollar. <3 Men morgonen behövde rulla på som vanligt även om jag gärna hade legat kvar i soffan och lyssnat på alla deras historier om vad som hänt när jag varit borta. De var så himla ivriga om att berätta allting. De fick serverat frukost och de tog sig en dusch med värdmamma när hon kom tillbaka och jag packade Addies lunch. Jag fick också syn på att tvillingarnas sängkläder som skall till skolan varje måndag fortfarande låg blöta i tvättmaskinen (gooooosh) så jag fick slängt dem i torktumlaren och hoppades på det bästa. De blev torra lagom till att tvillingarna gav sig av till skolan. En sån rôta man låg inne med! Jag satte igång med tvätt redan klockan sju och har la tvättat i tolv timmar nu eller något, haha. Addie och jag gick ner till bussen och hade det supermysigt där nere med knäsittning och vårt vardagliga tjöt. Vi har alltid något att prata om, som två bästa vänner. En mer social unge får man leta efter.
 
När Addie var på bussen gick jag hem och hemma väntade timmar av städning, plockning, organisering, vikning, tvättning, mer organisering och göra-om-göra-rätt när jag gick och ändrade tillbaka allting till vart det hör hemma, haha. Kläder, kläder, kläder i drivor; både mina egna och barnens. Till och med kylskåpet ställde jag mig och organiserade om. Var sak har sin plats, så är det bara. Jag var vrålhungrig efter flygresan och allt så jag fick käkat frukost emellan och sedan fortsatte städningen. Jag visste att jag skulle få spendera hela dagen med det där. Mitt i dock drog jag och tränade. Jag skall joina ett nytt gym som ligger närmare där jag bor och som har ett annat upplägg. Mer info senare. Men jag drog dit för en träff med en ny coach och efteråt mådde jag illa av utmattning. Jag mår fortfarande illa sedan dess, haha. Men det känns exciting med något nytt! To be honest så känner jag mig galet omotiverad att dra till mitt gamla gym. Det som var mitt andra hem och mitt favoritställe i denna stad. Inte längre. Jag tror att jag fick nog. Nu behöver jag någonting nytt för att komma på banan igen. Efter vårt träningspass gick jag hem (gångavstånd dit <3) och städningen skulle fortsatt ifall inte jag mådde så illa att jag behövde lite tid på sängen, haha. Värdmamma hade inte förstått att jag kommit hem igen så när hon var på väg att lämna huset satte hon igång larmet, haha. Som tur var hann jag skrika "DON'T SET THE ALARM!" innan hon kommit utanför dörren så vi klarade oss. Phew. Den lilla paniken väckte mig ur min koma så jag fortsatte med städningen efter det. Gjorde mig själv lite lunch och förberedde inför middagen och fortsatte att vika tvätt, haha. Som sagt, måndagar har alltid mycket att göra för att jag varit ledig på söndagen och måndagen efter min weekend off är ännu värre och då förstår ni efter två lediga veckor. Men nu börjar huset lika det hur jag lämnade för två veckor sedan, haha.
 
Jag käkade, duschade och hämtade upp kiddos. Mycket kramar när man kom till förskolan vilket känns som ett varmt välkomnande hem. Tvillingarna höll mina händer stenhårt med båda sina händer och kramade om mina armar jättehårt och sa "I want Isabelle!". Känns så himla bra. Världens bästa välkomnande hem fick jag. Vid Addies busshållplats finns det inget kul att göra för barn egentligen ifall man inte har kreativa ungar som jag har. Det finns en liten gräsplätt som de brukar springa på och hitta på lekar och det är egentligen det enda som finns. Jag skulle vilja ta dem till en lekplats efter skolan som jag gjorde när Addie gick på förskola förra året, men den tiden finns inte nu. Som tur är så är mina ungar som sagt kreativa och brukar kunna lösa även tråkiga platser men tror ni inte att de sprutat något gift på vår gräsmatta så att vi inte får leka på den? Gosh. Det enda vi hade liksom. De sa att vi kan leka på den igen efter att det regnat och det där de lagt på gräset har regnat bort, men då är det så klart nu som Seattle skall passa på att få över 25 grader i veckan. När man nästan längtar efter lite regn så att vi kan få tillbaka gräsmattan, haha. Men som tur är, igen, så är mina ungar också himla gosiga så they didn't mind att vi bara satt och kramades på asfalten och åt morätter.
 
Sedan drog vi oss hemåt och vi klarade heeela eftermiddagen utan att någon whinade det minsta. Det var en av de bästa dagarna vi har haft. Jag kände hur mycket jag faktiskt saknat dem så efter middagen struntade jag i disken för att istället leka med dem. De blev helt galna och allting spårade ur ganska rejält och vi hade sönder ett par saker, men vi hade kul så det var värt det, haha. Själv var jag helt slut efteråt, haha. Men så nöjd. Alla var superglada, inklusive jag trots att jag var jättetrött och vi sa bara löjliga saker och skrattade åt det och jag fick bittit i barnöron och pussat på barnmagar. Efter att jag bitit i Addies öra en gång (naturligtvis inte hårt) och hon fick bitit i mitt (haha, vi låter som psykopater) och hon fick sett hur galet mycket det kittlar mig (jag är inte kittlig annars men när det kommer till folks andning i mina öron så flippar jag) så kan hon inte sluta. Så fort hon får tillfälle så attackerar hon mig och mina öron, haha! Jag får gåshud bara jag tänker på det!
 
Efter en lång och helt galen lekstund kom värdpappa hem. Han hade stött på en vän till Addie som stått och sålt lemonade på gatan och hade med sig ett glas hem till alla barnen så de blev lite underhållna ett tag medan jag kunde ta tag i middagens disk som jag lämnat. Vi alla var fortfarande på lekhumör så leken fortsatte efter det. Till slut föreslog värdpappa att vi skulle sätta på barnprogram för att det var TV time och det var precis i lagom tid till att jag faktiskt kände mig färdigleken, haha. Nu efter en kopp te från Sverige så skall jag nog hoppa i säng med en gång. Så himla trött verkligen.
 
San Diego

27 april


Nu sitter jag på Los Angeles flygplats och väntar på att få boarda mitt plan tillbaka till Seattle. Har sagt hejdå till de här två stollarna efter två fantastiska veckor utmed den amerikanska västkusten. Ett sånt liv man levt. Inte haft en aning om vad som skall hända eller vad man kommer att få se varken nästa dag eller nästa timma. Mer inlägg och bilder när jag får tid och ork (jag hörde precis hur lång tid det kommer ta, haha). Men bra har en haft det iallafall och vi har kramats för sista gången på flera månader ytterligare en gång.