26 februari


När himlen bjuder på detta klockan sju på morgonen. Dagen kan bara inte gå fel efter det.

Jag kom upp och fick syn på en underbar himmel. Hela kroppen fylls av lycka av en sådan syn. Jag fick väckt ungarna och de fick mat i magen, duschat med mor deras, kläder på kropparna och jag fick packat Addies lunch och packat snacks till ungarna för eftermiddagen. Värdpappa var ledig idag så han tog tillfället att köra tvillingarna till skolan. Addie och jag vandrade ner till busshållplatsen i vanlig ordning och även hon kom iväg.


Jag ser progress för varje dag på vårt träd utanför huset. Våren, jag är så redoooo!

Jag pallrade mig hemåt och skurade köksbord och köksstolar efter kletiga ungar och åt sedan frukost.

Idag hade Addie en tandläkartid för att kolla hur det ser ut efter hennes operation och det var meningen att jag skulle ta henne dit, men när värdpappa var ledig så blev det så att han tog henne dit istället. Det gjorde att jag fick massor med mer tid än jag förväntat mig av idag och när jag såg detta på mobilen...


...så visste jag att det var dags att ta årets första utomhuslöprunda.

Jag började med att ringa farmor på skype och fick tjötat av mig lite med henne. Sedan drog jag ut på den första utomhuslöprundan för i år och första utomhus sedan typ september. Jag hade INGEN jacka. Sen att jag hade två fleecetröjor på mig är inte relevant för jag hade INGEN jacka. Och en svettades ju ihjääääl. Jag hade till en början mössa på mig också, men det tog inte många meter förrän den åkte av och ner i fickan pga alldeles för varmt. Ååååh, idag känner jag livet i mig!, som Madicken skulle sagt. Totally verkligen. Åh gud vad jag har saknat att springa utomhus och jag är så redo för våren nu va, jag har aldrig i mitt liv varit mer redo för våren.




Du vackra, vackra stad. <3


Bergen. Efter sex månader kan jag fortfarande stirra mig blind.


Mitt upp i allt springer jag in i det här paradiset.


VÅREN, JAG ÄR SÅ REDO.



Tillfredsställelsefaktorn var på TOPP. Jag kände mig så tillfredsställd att det var löjligt. Jag behövde inte stressa till gymmet, behövde inte vara inomhus, kunde bara vara. Jag önskar att jag alltid kunde vara utomhus. Det har varit så förbannat tråkigt väder (men ändå långt ifrån så tråkigt som rykterna säger om Seattle), och mörkt och kallt och man har bara inte velat vara utomhus. Nu ville jag inte springa hem. När jag hade sprungit halvvägs och det var dags att vända så tog det verkligen emot. Det slutade med att jag sprang förbi vårt hus och fortsatte åt andra hållet en bit och tillbaka igen. Jag ville verkligen inte gå in, ville inte att det skulle vara över, haha. Ville springa för alltid. Jag och våren. Det är det bästa jag har gjort på flera månader verkligen.

Jag fick kommit hem iallafall och kläderna var pisseblöta. Jag fick ätit lunch, duschat och dragt på mig nya kläder. Något så galet som...


...jeans. It happened. För första gången sedan september eller någonting hade jag jeans på mig när jag jobbade. Jag har burit jeans några gånger denna vintern, när jag har varit med vänner och sånt (säg en gång i veckan), men all annan tid har jag aldrig burit något annat än världens bekvämaste degbrallor. Det skall ju vara gött och leva och det. Vädret, graderna & löprundan gjorde mig så lycklig att jeansen åkte på. Jag tror alla var förvånade.

I mina jeans fick jag gått till busshållplatsen. Eftersom att värdpappa tagit bilen till tandläkaren med Addie så fick jag ta bussen till tvillingarnas skola och sedan möta upp värdpappa och Addie där. Jag hämtade upp the twins och sedan anlände Addie och värdpappa och vi körde honom hem och fortsatte sedan själva till gymnastiken. Vi fick parkering utan att behöva leta (EN SÅDAN DAG!) och de fick kommit igång med sina lektioner och avslutat dem. När vi sedan åkte hem igen visade mobilen detta...

...klockan sex och fortfarande 14 grader.

Jag minns när vi för ett litet tag sedan pratade om månen på vägen hem från gymnastiken en onsdag just för att vi såg en stor fullmåne från bilen. Då var månen som klarast och det var helt kolsvart ute. Nu, samma tid på dygnet, var det fortfarande ljust ute. Man kunde ana skymning, men det var fortfarande ljust. Och vem är redo för sånt? JAG. Jag har aldrig varit så här redo. Jag är redo för mitt humör att skjuta i höjden som det alltid gör när våren kommer, jag är redo för min kropp att gå in i spring mode och jag är redo att inte längre ha ungar som fryser. Jag är redo för solen, för solglasögon, för ljusa morgnar och för fler löprundor utomhus. Så jävla redo.

24 februari



Komsi, komsi, onsdagsvåren. Jag är redo. Galet om det skulle få för sig att bli 16 grader i veckan. På med de nya jeansshortsen typ?
 
Och så var det måndag igen och helgen bara försvann i ett nafs. Jag kom upp och fick upp alla ungar och såg till att de blev mätta innan de tog den dagliga morgonduschen med värdmamma. Under tiden de duschar packar jag alltid Addies lunch, tvättar och lägger fram kläder till alla så att vi är redo att klä på oss när de kommer ut från duschen. De blev påklädda och kom iväg med värdmamma till skolan. Addie och jag vandrade ner till busshållplatsen igen efter att inte ha gjort det på en vecka. Var skittråkigt regnigt väder och har varit hela dagen. Hon kom på bussen och iväg till skolan och jag kunde gå hem och vika tvätt. Tvätt, tvätt, tvätt, tvätt. Tvätt. Jämt. När allt var tillbaka in i garderoberna fick jag gjort mig frukost och käkat den och sedan åkte jag till gymmet. Idag var min första session med Jeff. Som sagt har han bara fått i uppgift att köra de fem sista sessionsen jag har kvar. Gosh vad jag saknar Charles. Hugger i hjärtat på mig. Men jag fick rivit av ett riktigt gott helkroppspass med Jeff. Han sa till mig att jag borde komma på hans spinningpass någon gång som skulle hållas en timma senare och jag såg bara inga hinder för att inte köra på att göra det med en gång när man ändå var i farten. När min session var slut började spinningpassen och jag joinade Jeff där också. Det var ju verkligen inte igår man var på ett spinningpass. Jag gjorde det lite då och då i Sverige, men där vistades man ju inte heller igår. Här har jag aldrig gjort det och hade nästan glömt hur mycket jag faktiskt tycker om det. Jag lär sluta upp i spinningsalen igen.
 
Efter det var jag for sure done. Jag tog mig en gå dusch och pallrade mig hemåt. Jag ställde mig och stekte kyckling för hela veckan och fick sedan käkat dagens lunch och iväg i bilen för att hämta ungar igen. Hämtade upp tvillingarna och vi vandrade ner till busshållplatsen och fick hämtat upp Addie. Vi gick hem ganska så snart igen eftersom att vi väntade besök från värdfarmor och -farfar. De anlände efter en stund och värdfarmor hade med mig mat så klart. Hon kommer inte utan mat. Ungarna åt och de läste lite sagor och sedan drog sig Omi & Opa hem igen. Jag fick ta tag i disken medan ungarna gjorde mig galen men klockan sju checkade jag och min temugg ut.
 
En blir ju galet sugen på att ta upp Harry Potter-böckerna igen.

23 februari

Uppe med tuppen även denna dag. Har jag tagit mig typ två sovmornar sedan jag kom hit? Jag fick ätit frukost och klätt mig varmare än jag någonsin klätt mig med dubbla byxor, trippla sockar, dubbla fleecetröjor med t-shirt under och världens varmaste jacka med termobyxor under. Denna gången vägrade jag frysa. Familjen och jag var utanför dörren och redo att dra till bergen vid halv åtta. Det regnade i Seattle med så fort vi kom bort från värmen här så kom snön. Det snöade en massor och gjorde hela dagen. På två dagar hade det snöat ca en och en halv meter och hela landskapet var helt snötäckt. Jag har faktiskt aldrig i mitt liv sett så mycket snö som jag såg idag.




Helt galet! I backarna var det så mycket lös snö att det blev en kolosalt träningspass att dra slalom ner. Det snöade som sagt hela dagen, men jag var rätt klädd för en gångs skull.


 
Addie började sin skidskola så fort vi kom fram och hade sedan lektion hela dagen medan värdmamma åkte skidor. Tvillingarna lekte med värdpappa i snön innan deras skidlektion började också. Jag spenderade hela dagen med mig själv och mina skidor. Det är himla skönt att få vara själv och sitta i liften och tänka och sedan dra en go slalom ner för Washingtons vackra berg. Det var så kolosalt mycket snö! I backarna som inte lika många åker i kunde snön komma upp till knäna medan man åkte. Det är någonting jag typ aldrig varit med om när jag har åkt skidor i Sverige. Där är det alltid helt kalt och ingen lös snö alls.

När Addies skidskoledag var över började processen få-av-alla-sex-personer-hela-skidutrustningen-och-packat-in-den-i-bilen. Det är ett träningspass i sig. Vi fick hoppat in i bilen och kört ca 10 meter innan vi blev stående. På parkeringsplatsen fortfarande. Inte en bil rörde sig. Vi kom framåt med ca 1 meter i minuten eller något och gubbar gick runt och rådde folk att ta andra vägar hem pga hela kaos i snön. Efter en timma i bilen hade vi kommit MAX en kilometer om knappt det. Det var den sjukaste trafiken jag har stått i. Men faller det snö här så bryter ju kaoset ut. Fast med denna mängden snö hade det blivit kaos överallt. Resan hem som brukar ta oss ca 45-60 minuter tog oss tre timmar. Det blev både en och tre filmer i bilen. Själv var jag helt slut efter att ha tampats med all snö att jag sov och var vaken om vartannat. Nu är jag redo för sängen.