30 januari

Hänger ni med här i svängarna nu när jag sammanfattar allt jag har missat att skriva om, haha? Jag är snart färdigsammanfattad och skall försöka komma tillbaka till det dagliga bloggandet. Även om det har känts stressigt att ligga efter och ha alla tjötandes på mig har det också känts ganska lugnt. Jag har tagit hand om min egen hälsa, fokuserat på mig och familjen och sett till att fått allting på banan. Mycket händer runt omkring och överallt och varje liten grej blir så stor när allting händer samtidigt. Jag bloggade också en del om min träning och såg att det skapade stress hos vissa som läste här vilket jag tyckte var väldigt jobbigt. Massor med "nu måste jag också börja träna"-grejer och vänner som verkar träna mot deras vilja nu för att de känner sig stressade och vissa som menar på att de får dåligt samvete av att läsa om min träning. Jag tyckte det var jättejobbigt att höra och börjar överväga att inte skriva om träningen alls här och bara skriva om au pair-andet. Det känns tråkigt eftersom att träningen är en stor del av min vardag och det skall ju synas i en au pair-blogg att även au pairer har tid, lust och ork att träna, men jag vill inte bidra till någon hälsohets. Det går emot alla mina principer. Det var faktiskt en av grejerna som fick mig att tappa lusten lite. Vi får se hur det blir med det där.

En sak som har hänt dock som är den STÖRSTA DEALEN jag upplevt typ är att Seattles football team Seattle Seahawks har spelat till sig en plats i Super Bowl. Det har varit massor med småmatcher nu under säsongen och jag minns så väl den dagen då den avgörnade matchen spelades. Jag var downtown och det var den goaste stämningen. Speciellt efter att matchen var över och Seahawks hade vunnit och kommit till Super Bowl. Nu är det flaggor och skyltar ÖVER HELA STADEN. I alla affärer, i alla fönster, på alla gator, överallt. Alla har på sig sina seahawkskläder och det pratas om det överallt. Staden har nog aldrig varit lyckligare och det verkar som att precis alla är ett fan innerst inne. Själv har jag aldrig hejat på något stadslag i någon sport pga inte brytt mig, men stämningen här nu gör att man faktiskt bryr sig, hur lite man än vågar erkänna det. Vår vän Anna var och såg den avgörande matchen live tillsammans med sin värdmamma och jag satt med några vänner inne på Starbucks och uppdaterade Seahawks hemsida varje minut för att se ställningen, haha. På något vänster kan man inte låta bli att bry sig när hela staden nu är ett enda Super Bowl-team. Och jag skojar inte när jag säger hela staden. Vi alla blev hur glada och taggade som helst när vi fick reda på resultatet och platsen i Super Bowl (jag är så glad att jag får vara här och uppleva denna stämningen nu).

Sånt här fan är man ju nu! SUPER BOWL!

Addies lärare är det sjukaste seahawksfanet av alla och har sedan resultatet haft seahawkstema i skolan så Addie har klätt sig i blått och grönt. Hennes klass och läraren spelade in en musikvideo till låten New York, New York (där Super Bowl spelas) och TV-nyheterna var där och spelade in videon. Nu är hennes klass bjudna till livesändning av The Today's Show (som är THE american TV show) som visas varje morgon med en sjuk mängd tittare inatt. Programmet visas live i New York klockan sju på morgonen och pga tidsskillnaden kommer det att spelas in vid tretiden här inatt så värdmamma och Addie gick och la sig supertidigt ikväll för att pallra sig upp vid två inatt. Det SJUKASTE. Vi snackar THE tv show verkligen. HUGE deal. Jag vet inte ens vad jag skall jämföra med i svensk tv... Nyhetsmorgon? Fast med miljontals fler tittare. Nä, det är större än det. Jag vet inte vad jag skall jämföra med, men vi är så EXCITED! JAG är så excited. Gosh, haha!
 
Så ja, that's what's going on här. Super Bowl för hela staden och imorgon bitti är Addie med på TV i en galet stor tv show.

31 december - Nyårsafton

Nyårsafton. Ledig dag för alla andra utom vissa stackars au pairer som jobbar hårdare än någonsin under högtiderna, haha. Jag är en av dem. Värdfarmor och -farfar bjöd upp till skridskoåkning på nyårsförmiddagen och hela familjen hakade på inklusive några kusiner till barnen. Vad folk gör på isen på nyårsafton förstår jag INTE, men det var crooowded. Skitjobbigt och fötterna grät ju så klart, men jag drog några varv med ungarna och de var supernöjda, och då är jag också nöjd.


Värdpappa och alla värdungar redo för isen.


Addie.


Värdmamma och Adrian.

Käraste Omi and Opa (värdfarmor och -farfar).


DEN frihetskänslan när man tar av sig skridskorna och drar på sig sneakers igen.
 

Sedan drog vi vidare in till matställerna i Seattle Center och drog en gemensam lunch.

Gullunge när hon väl vill!
 

Efter många jobbtimmar kunde jag till slut gå ner och fixa mig för att sedan dra ner downtown och träffa upp vänner för att fira amerikansk nyår!


The hairband and the needle are ready.


Jag träffade upp norska Karin och...


finska Tiia!


Skandinavien, whoop whoop


Privata fyverkerier är olagligt (men vapen är okej :))) här så det var inte en jävel som sköt en enda (nu passar det att vara laglig, befolkningen?) så någon fyverkerifest fick man inte sett innan själva tolvslaget kom. Seattle Center var knökat med folk dock och de hade stora högtalare med massa go musik och stämningen var på topp! Tio sekunder innan klockan slog tolv här i Seattle (den näst sista tidzonen i hela världen som fick det nya året, vad jag har förstått det som) började vi räkna ner tillsammans med tio raketer och sedan lyste The space needle upp himlen och årets första minuter för oss. Himlen var hur klar som helst, fram till det att klockan slog 00:00:05 typ, DÅ kom dimman och vi kunde inte se raketerna längre, haha. Men det var ett himla ståhej som var över lika fort som det kom. Amerikanare behöver komma till Avenyn i Göteborg för att se hur nyår faktiskt skall firas. Mycket är större och mäktigare här, men nyårsafton är INTE en av de sakerna. Det tog två evigheter att komma ur folkmassan och till busshållplatsen och sedan tog det ytterligare en halv evighet och en strax innan bussen kunde förmå sig att komma. Vad som brukar ta mig typ 20-30 minuter hem tog två-tre timmar någonting, men det var det värt! En nykter nyårsafton är det ju inte varje år man får vara med om, menar jag. ;) Första och sista året på länge, I guess. Spännande! Grym nyårsafton som inte alls var lika livad som i Sverige, med grymma vänner!


 
Som jag önskar att du kunde önska mig ett spännande 2014 också, mamma.
Jag älskar dig så mycket och går nu in på mitt första hela år utan dig.
Jag vet att du önskar mig ett bra år, och nu när jag lever för två personer blir allt bra dubbelt så bra.
Jag lever för dig också nu.

30 december

Familjen var iväg på skidsemester hela helgen och ensam hemma var jag och njöt av tystnaden. På måndagseftermiddagen kom de hem igen och på måndagskvällen blev vi bjudna över till värdfarmor och -farfar på middag. Två helt fantastiska människor som jag inte kan få nog av. Det var, pinsamt nog, min första gång hemma hos dem och lägenheten var bara helt sjuk. Lika så värdfarmors mat, så klart.




Golv-till-tak-fönster med vy över hela Seattle.






På bottenplan jobbar någon dygnet runt i receptionen och du parkerar din bil utanför dörren bara så tar de hand om den. Jag trodde först vi hade kommit till en lyxhotell, men vi hade kommit rätt. Uppe på taket finns flera poolar, gym, spa och en balkong runt om hela byggnaden vartifrån man kunde se till Kanada. Den SJUKASTE vyn.

Nästa gång jag kommer hit skall jag ta med mig systemkameran.