29 november

Fredagen efter Thanksgiving kallas Black Friday. De flesta är lediga och hela grejen med dagen är rean i alla affärer. Affärerna är öppna hela sjuka timmar (ett köpcentrum här var öppet från midnatt till 22.00 - 22 timmar, haha) och rean är insane. Det är en galen shoppingdag och folk sover/köar/tältar utanför affärerna och sånt. Själv pallar jag inte ens en vanlig lördag här så jag hade aldrig åkt downtown idag, haha. Jag jobbade hela dagen och värdmamma var ledig så vi hängde hela dagen tillsammans med kidsen. Det var massor med städning att göra efter gårdagens festligheter och jag satte igång vid åtta på morgonen med disken som var all over the place i köket. Det gick ganska snabbt och smärtfritt dock och sedan tog jag mig ann lekrummet där tio ungar hängt igår. Det var en match, men även den vann jag. Jag var rädd att värdmamma skulle känna sig hurtig och så och vilja gå ut och göra något, men hon vad lika lazy som jag så vi gick inte utanför dörren, haha. Hon frågade ifall vi skulle hitta på någonting, men ingen var sugen på att göra någonting annat än kolla på barnprogram i underkläderna så vi spenderade dagen på det viset istället. Gött som fasen. Det var min första dag utan någonting speciellt på schemat på evigheter. Riktigt skönt att bara göra ingenting. Det händer mig sällan här. Så vi hängde hemma och såg på TV och lekte om vartannat, käkade lite, gosade lite, gjorde ingenting, haha. Det var en konstant process under hela dagen att plocka undan efter gårdagen och det är fortfarande inte helt klart, men man orkar ju inte städa en hel dag.

Värdpappa jobbade dock eftersom att det är en sådan sjuk shoppingdag och han jobbar på Amazon. Buzy day där idag men när han kom hem så tog jag träningsväskan med mig och drog ner till ni-vet-vad. Jag hade en del att ta tag i idag efter gårdagen och kände mig väldigt tillfredsställd när jag åkte därifrån faktiskt. Hade kört galna intervaller och avslutat med en lång löprunda. När jag kommer hem från gymmet kan jag inte lägga mina träningskläder i min tvätthög pga alldeles för pisseblöta för att ligga i en hög, haha. Måste hänga upp dem när jag kommer hem så att de kan torka. SvettarN. Skönt att få springa av sig lite (mina nya (som inte är jättenya längre) löparskor <3).

Den där ångesten man hade på Friskis och Svettis när de bara hade tre av alla cardiomaskiner och det kunde bli kö bakom en eller man själv fick stå i kö slipper jag här. Bilden visar typ en tredjedel av cardiomaskinerna också.

Jag gick till bussen och insåg att jag tog sista bussen hem. Det är FREDAG och man bor i en amerikansk storstad och sista bussen hem går klockan åtta? Come on?! Lilla Partille har mycket bättre kollektivtrafik. Låter dyrt, det där men att man kommer behöva ta taxi hem efter krogen nästa år... Klaga inte på Västtrafik.

Friday night.

28 november - Thanksgiving

Thanksgiving hemma hos oss turned out riktigt bra faktiskt. Jag var skräckslagen och värdmamma varnade i förväg att det kunde komma att bli kaos och hon kunde tappa det, och när min värdmamma blir stressad vill inte jag vara i närheten. Men det blev riktigt riktigt lyckat. Grym första thanksgiving for moi!
 

I väntan på hela släkten.


Addie is enjoying crackers med ost. Typ bästa som finns.


Den traditionella kalkonen. Så läskigt och med massa grejer inne i den och allting. Var i ugnen i flera timmar. Thanksgiving är också kallat Turkey Day så det är INGEN thanksgiving utan the turkey.


Vi började laga mat klockan åtta på morgonen och serverade vid halv fyra på eftermiddagen, haha.






Värdfarbror tar sig ann the turkey.


Värdfarbror och värdfarfar som fyller 84 år idag!


It's all about the food verkligen. Var det längesen jag åt godare? Ja.


Fancy dukning och min amerikanska stavning.



Hur mycket fuskade jag med min kost? Helt gaaaaaalet mycket. Hur mycket pumpkinpie åt jag efter detta? A lot. Skäms jag? Nej. Min första och kanske enda thanksgiving. I totally lost it verkligen och gick ALL IN på the cheating. Jag hade inget att förlora. Jag bestämde mig för att idag är dagen. Dagen då jag tänker släppa det hela och hållet. Och så gjorde jag verkligen. Jag äter inte jättemycket varje gång när jag äter till vardags så jag hade nästan glömt av hur det känns att vara så där kräksmätt, men jag blev påmind idag. Green beens med vitlök (seriöst...), sweet potatoes (typ det goaste jag ätit) och pumpkin cheesecake... Aej, jag är speechless verkligen.
 
Tradition är också att gå bordet runt och berätta vad man är tacksam för, men vi valde att skriva små notes och sedan läsa upp varandras. Några valde att plinga i glaset och berätta med ord vad de är tacksamma för och jag tyckte det var en himla fin grej. Jag tar nog med mig thanksgiving hem till Sverige (det är la bara en tidsfråga innan vi firar det i Sverige...). Två av tre av min värdpappas bröder med familjer var hos oss samt värdpappas föräldrar och min värdmammas bästa vän och hennes familj och vi hade en supertrevlig dag. En så himla mysig familj verkligen. När jag blir gammal vill jag också vara den där farmorn/mormorn som har alla barn och barnbarn samlade så här. Firat min första Thanksgiving på riktigt amerikanskt vis - Check.

28 november - Thanksgiving

Idag firar vi Thanksgiving för att en grupp puritanska pilgrimer äntligen fick bra skörd för typ fyrahundra år sedan, ller något sådant. Jag vet inte riktigt varför vi firar det. Jag har hört olika historier. Jag tycker att det är en ganska fin tradition för vi pratar en del om vad vi är tacksamma för, inte minst barnen.
 
Jag är tacksam för det fantastiska liv jag har. Varje dag påminns jag om hur lyckligt lottad jag är. Här i USA påminns jag oftare om det än vad jag gjorde i Sverige, för här ser jag misärer oftare. Jag ser fler tragedier och fler olyckliga människor. Det är en annan verklighet här, även om jag bor i ett väldigt fint område i en väldigt fin stad. Jag har fått upp ögonen ännu mer. Jag är tacksam för att jag alltid har haft tak över huvudet och mat på bordet. Jag är tacksam för att jag alltid har haft en familj och för att min familj alltid har stöttat mig. Jag kunde inte varit mer tacksam över att min pappa är just min pappa och jag är stolt över det varje dag. Att jag har en rolig och avslappnad pappa som är min absolut bästa vän. Jag är tacksam för min lillasyster som är fantastisk, rolig, hjälpsam och som aldrig kommer att växa upp, precis som jag aldrig kommer, precis som vår pappa aldrig har gjort. Jag är tacksam för att vi tre har varandra. Jag är tacksam för att jag har världens bästa farmor som jag älskar över allt annat, som alltid kommer att ställa upp what so ever.
 
Jag är tacksam för min mammas syskon, för deras familjer och deras barn/mina kusiner. För min underbara moster som varit lite av en extramamma. Helene, tro inte att jag har eller någonsin kommer att glömma att du var den som tog mig till simskolan, den där gången när vi åkte till Halmstad tillsammans eller de gånger när vi gick ner till Partille Centrum med Filippa i vagnen. Jag kommer alltid att vara tacksam för att just du är min moster. Jag är tacksam för mina tre fantastiska morbröder som alltid har varit som storebröder. De tre knasigaste och roligaste stollarna på jorden. Jag är tacksam för all hjälp jag fick av er efter min mammas bortgång och för att ni gjorde allt ni kunde och tillsammans löste vi det bättre än jag hade vågat hoppas på. Tack för att ni finns.
 
Jag är tacksam för alla vänner jag har hemma i Sverige. Jag är inte en av de som sitter hemma pga inga vänner, och det är jag tacksam för. Inte minst är jag tacksam för Emma, den mest fantastiska idioten jag någonsin har träffat. Jag är tacksam för att du är min bästa vän, att jag får vara din och för att du är lika säker som jag på att vi kommer vara det föralltid.
 
Jag är tacksam för den här fantastiska möjligheten att få bo, jobba och studera här i USA. Jag är tacksam för den underbara värdfamilj jag bor i som öppnade upp sina armar och sitt hem med en gång och verkligen tar in mig som en del i familjen. Jag är tacksam för att jag får bo i Seattle som är en av de finaste ställerna jag har varit på.
 
Jag är tacksam för Charles och för alla människor som high fivar mig varje gång jag kommer ner till mitt andra hem på gymmet. Jag är tacksam för Charles engemang och för att jag har motivation att göra detta. Jag är tacksam för att vågen visade mitt första personliga delmål i morse, dagen till ära, och för att jag har en fantastisk kropp. Inte fantastisk som i "inte några skravanker", utan fantastisk som i "helt jävla grym för att den är helt frisk och har alltid varit". Min kropp har aldrig strejkat, trots att jag inte tagit hand om den förut. Den har aldrig varit allvarligt sjuk och jag har aldrig haft några större problem med den. Den har alltid gjort sitt bästa och har alltid tagit sig igenom allting jag har utsatt den för. Jag har alltid kunnat lita på min kropp och den har aldrig svikit mig. Jag är tacksam för att jag får vara frisk och hälsosam.
 
Jag är tacksam för att jag fick lära känna min mamma. För alla gånger vi drack te tillsammans, åt smörgåsar, för alla gånger hon kom och hälsade på och vi hade en mysig kväll, för de gånger hon stod och slevade i köket och dukade jättefint bara för att jag skulle komma över på middag, för de gånger vi skrattade så vi grät och för de gånger vi satt och pratade om vårt förflutna och om vår framtid tillsammans. Jag är ledsen för att den framtiden vi planerade aldrig fick hända, men jag är tacksam för den tid vi fick tillsammans. Jag är tacksam för alla kramar och för all den gränslösa kärlek hon gav min syster och mig. Jag är tacksam för att jag fick lära känna henne, uppleva henne, älska henne. En av de mest hjälpsamma, generösa och underbara personerna som funnits. Jag älskar dig, mamma, och är så tacksam för allt det fina jag fick dela med dig. Om du har det bättre nu så är jag tacksam för det också. Jag saknar dig så.
 
Det är inte svårt att inse vad man är tacksam för. När jag åker hem från gymmet sitter det en förlamad man i rullstol på busshållplatsen nästan varje dag. Varje gång jag ser honom påminns jag om hur tacksam jag är för två fungerande ben, två fungerande armar, en fungerande rygg och en kropp som tar sig igenom varje träningspass. Jag möter varje dag tiggande människor som går barfota i dagens nästan minusgrader och när jag ser dem påminns jag om hur tacksam jag är för att jag har inte bara en utan två familjer och inte bara ett utan två hem. Emma jobbar på Östa sjukhuset i Göteborg och varje gång hon berättar om hur sjuka hennes patienter kan vara så påminns jag om hur tacksam jag är för att jag är frisk. Man behöver inte leta efter saker att vara tacksam över. Jag är som mest tacksam över de saker som är som mest självklara för mig. Sätt dig ner och ägna fem minuter åt att tänka på vad du är tacksam över, och uppskatta det.