27 juli

Här sitter jag i mitt rum en söndagskväll och känner mig bara så himla lycklig. Så himla lycklig, så nöjd, så glad, så tillfredsställd. I had such an amazing weekend. Och rätt schysst vecka också.

Jag tog Addie till The Children's Museum två dagar förra veckan.







Addies freakout när hon såg byggnaden för hennes favorit TV-kanal som sänder barnprogram på mornarna, haha.
"We sooo need to take a picture outside here!"




I love you so much.

Veckan såg ut som vanligt med tvillingarna i skolan hela dagarna och Addie på camp halva dagen medan jag hängde på gymmet. Coach Beth blev bjuden på middag av några av våra vänner på gymmet och i samma veva säger hon bah "I'm inviting Isabelle too!" och så bjöd hon med mig på middag till det här paret som tränar med mig. Jag fick ju dessvärre säga att jag jobbar lördagkvällar och skulle inte kunna eftersom att middagen skulle äga rum på lördagen, men senare under veckan frågade min värdmamma mig ifall jag kunde jobba fredagkväll istället för att värdpäronen skulle på middag och jag bah JA DET KAN JAG och så kunde jag joina Beth och Maggie till middagen hemma hos Tiff och Brad. Tiff och Brad bor i en husbåt i Lake Union. Alltså ett vackrare hem är svårt att hitta, speciellt nu när Seattle visar sig från sin allra bästa sida igen. Jag föreställde mig nästan ett villavagnliknande litet hem, men huset var stort, flera våningar och huuur fint som helst. Vi blev alla redigt speechless när vi kom dit.


Liten lätt utsikt bara. Ifall jag skulle visa Seattle för någon så är det denna vyn jag hade visat. Bilden är inte rättvis eftersom att man inte kan se att Mount Rainier stack upp mäktigt i horisonten och det var en massa små fina båtar ute och körde. Berget, vattnet, man såg tydligt downtown i horisonten och till höger går stora I-5. Detta är precis det jag älskar med Seattle. Staden kunde inte visat sig från en bättre sida.


Beth & Maggie. <3 Mina favvisamerikanare of all time.

I love you, sunshine. <3




Tiff & Brad bjöd på en massa goa drinkar och vin och en fantastisk middag. Här satt man som 21-årig svensk au pair bland vuxna amerikanare och kunde inte trivts bättre med sin tillvaro verkligen. These guys are just amazing och jag älskar de alla så mycket. Vi spelade spel, snackade både strunt och seriöst, drack en massor, blev fulla och hade det bara helt grymt.



Gosh, I love these ladies so much. Even if you look pretty drunk, Beth. It's killing me verkligen att jag skall lämna dessa två fantastiska människor här i USA. Jag hatar att de kommer vara så himla långt ifrån mig och att vår vänskap kommer att ta stryk av det, men så är jag också så himla glad över att jag fått träffa dem, lära känna dem, fått vara en del av deras liv och ha dem en del av mitt liv. They are sooo american att det är sorgligt och jag kunde inte fått en bättre upplevelse av amerikanare och den amerikanska kulturen. Jag kommer alltid att ha vänner och familj i detta land och jag känner mig så blessed verkligen. Jag är så glad och så lycklig att detta är en del av mitt liv och alltid kommer att vara. Sen kan_jag_inte_vänta tills de båda kommer och besöker mig i Sverige. "Oh yea, I've already told my mom that I'm going to Sweden that year". Jag kunde inte önska mig något finare än dessa två.

Jag kom hem lite efter midnatt efter middagen och hade tidigare planer på att dra ut på krogen efteråt, men det kändes lite sent och lite snurrigt så jag förblev hemma. Den konstigste natten of them all väntade mig för jag la mig för att sova vid halv ett eller något, och låg vara och stirrade upp i taket tills klockan var fem. Jag kunde inte sova what so ever, men hjärnan hängde inte med tillräckligt för att ta fram en bok eller en film eller något. Jag var ju trots allt jäättetrött, men kunde verkligen inte sova. Jag minns att klockan var fem någonting när jag kikade på den sista gången och efter det somnade jag. Klockan åtta var jag klarvaken igen och redo att ta mig ann en bakisdag efter tre timmars sömn. Fast så fasligt bakis var jag inte. Och inte trött heller. Jätteskumt. Jag började höra runt med alla vänner och såg till att vi drog ihop ett gött gäng och drog till stranden. Anna, Laura, Tiia och jag drog och hängde på stranden under dagen och sedan drog vi till Green Lake, käkade froyo och hängde på gräset vid sjön där också Hanna joinade. Det är en fantastiskt vackert område och en massor med folk var ute. Jag älskar att se folk ute och när de umgås med varann på riktigt och kastar boll och frisby. Veckan har faktiskt varit kall och regnig efter en låång tids ruskigt varm sommar, men idag kom sommaren och 30 grader tillbaka. De skall hålla i sig hela veckan. It was a nice little Seattle break, men vi är så redo för sommaren att komma tillbaka.

En sådan fantastisk helg.

21 juni

Så mycket, så mycket, så mycket som händer. Är så himla trött. Jag sover lika mycket som jag brukar, men är ändå helt exhausted. It's been too much. Men har ändå haft det riktigt bra:


These guys kom och hängde i trädgården.


La familia. <3


Tog favvisungen till favvisparken.



På fredagkväll drog jag hem till coach Beth. Världens bästa crossfitcoach och några andra från gymmet. De är så härliga och roliga. Och så mycket en fick berätta om Sverige, haha. "Do you have that in Sweden?". Och någon svarade "Omg, she doesn't live in the middle of nowhere!", haha. Vi pratade om surstömming som kompis där (btw den starkaste kvinnan vi har på gymmet, yeaaaah) hade fått testa en gång med sin svenska chef och vi pratade om pannkakor och köttbullar. Beth: "Det är bra för oss att få umgås med folk från andra länder så att vi kan förstå att världen är så mycket större än bara oss". Hahah, so true. Amerikanare behöver få höra det ibland. De käkade pizza och sedan bjöds det på glass och öl. När alla sedan kilade hemåt blev jag ombedd att stanna en liten stund och vi hängde lite i Beths rum. Alltså, hon är for sure den mest awesome människan jag har träffat. Hon är så cool att det är sorgligt. 29 barre och ett rum som såg ut att tillhöra en unisex 14-åring, täckt av mororcykelposters, unicorns, the backstreet boys och en massa annat barnsligt. Hon hade en kista i rummet och sa "you will love this. This is my toy box" och jag typ stenlade till och kände bah "jag dör om du öppnar en kista full med vuxenleksaker nu. I can't take that", men när hon öppnade kistan så var det ju verkligen en toy box. En massa barbies, my little ponies och allt vad det var. Verkligen bara leksaker för barn. Och så mycket hon pratar om Disney och hur excited hon är över att få åka till Disneyland nästa sommar. Jag fick se massa bilder på när hon körde sin dirtbike (som jag fortfarande drömmer om att få köra) och de bilderna, allt snack om Disney, alla leksaker, grejen med att vägra växa upp, Slipknot hon spelar på gymmet, kärleken till crossfit and the fact that she just doesn't give a shit får mig att tro att hon är min obiologiska tvillingsyster. Och att jag just kallade någon så lik mig för den mest awesome i världen; yes it happened. Hon är utan tvekan den roligaste och bästa personen jag har träffat här i USA. Och det är så heartbreaking att jag behöver lämna henne här. Fuck it, verkligen. Men hon berättade att hon har ansökt om ett jobb i Kalifornien vilket fick min ångest över att åka hem lätta enormt mycket, haha. Jag hade ju blivit helt knäckt om hon lämnade mitt gym när jag fortfarande var där. Hon sa också att hon hade en resa till Irland planerat 2016 och att hon skulle försöka komma till Sverige när hon ändå höll till i Europa. I can't wait. Men får se om jag ens är i Sverige då. Fasen vad det svider i hjärtat att lämna personer man tycker så himla mycket om. Och att detta land är så förbannat långt ifrån Sverige. Nu när man har vänner från hela världen känns inte Stockholm så långt ifrån Göteborg längre, haha. Man säger hejdå till vänner när man åker härifrån och hoppas på att man får ses igen inom fem år eller så. Eller förhoppningsvis någon gång i framtiden igen. Jag är verkligen så blessed to have Beth in my life.


Denna helgen var min weekend off för denna månaden. Ifall inte mina värdföräldrar skulle få för sig att unna mig ytterligare en ledig lördag så var detta min sista lediga lördag här. I just had to go out and get super drunk. Och DET ÄR INTE EN DAG FÖR SENT för dessa skruvbara kapsylerna att komma! Vilka GENIER det finns i världen!


Mina finskor Anna och Laura och jag tog oss till en nattklubb där alla drinkar kostade $1 mellan nio och tio på kvällen. Dessvärre kom vi typ kvart i tio eller någonting och började hinka drinkar, haha. När Anna och Laura hade beställt första gången hade vi redan så många drinkar att jag inte fick beställa, haha. Jag tog några av deras drinkar, halsade och beställde nya. Jag har inte tappat det helt.




Efter billiga drinkar så drog vi vidare. Vi drog till en känd gaybar som det talas gott om pga go stämning. En har ju varit på gaybar i Sverige, just för den avslappnade och härliga stämningen. Men gaybarer i Sverige är typ 50/50 actual gay people vs straight people. Men here in Seattle... gay is gay. Grym stämning dock and we had a blast.







Riktigt grym utekväll. FINALLY. Vi lämnade stället när de stängde klockan fyra på morgonen, haha. Vi försökte ta oss hem på något sätt och blev erbjudna taxi för en billig peng och nappade. Så gött att komma hem. Snubblade in i huset vid halv fem, kom i säng vid fem och sedan har jag tre dansande monster som tycker att 6:30 är en bra tid att vakna en söndag. En var ju fortfarande berusad vid den tiden och flera timmar till, haha. Familjen drog iväg lite senare på morgonen och jag kunde somna om. Jag förväntade mig den värsta bakfyllan of all times, men no problemo på söndagen. Trött så att tårarna rann, men ändå helt okej. Min norska vän Karin som jag varit kompis med länge och som är en av mina närmsta här i Seattle's tid är över och idag, måndag, satte hon sig på planet hem till Norge efter ett år här. Jag ville så klart träffa henne på söndagen och ge henne en sista kram innan vi ses i Norden igen så hon kom och hämtade upp mig och vi drog till stranden där Anna, Tiia och Hanna hängde tillsammans med några andra au pairer. De hade BBQ och vi kom och crashade för att Karin skulle få säga hejdå till alla. Karin kunde bara stanna någon timma dock och drog sedan hem medan jag stannade med de andra och träffade en massa nya, schysta au pairer. Det var så förbannat kallt bara. Vi har haft över 30 grader skitlänge nu så regn och 18 grader eller vad det var med ingen sol och bara massa moln kändes som 5 grader och snöslask. Det var så kaaallllttt. Till slut kunde vi inte ta kylan längre och drog hem. Stranden ligger en cirkus timmas promenad ifrån mitt hus och det var bara lättare att gå hela vägen än försöka sig på omständiga bussar så jag fick mig en bakispromenix. Det var rätt skönt faktiskt. En timma av att bara få tänka på allting. Mycket tankar som går these days.

Karin, Anna und ich en dag i maj.
 
Idag påbörjade jag en av mina tre sista hela veckor. Jag kan inte fatta det. Värdmamma kom in på mitt rum och pratade med mig idag. Hon såg min låda som jag har packat med grejer att skicka hem till Sverige och sa "You're packing your things... I'm not ready for you to leave". Och sen blev det som vanligt ett enda stort gråtkalas från hennes sida när hon började prata om hur jag fixade allting när Anderson låg på sjukhus. Adrian sa helt apropå ingenting i bilen idag "I love you, Isabelle. I don't want you to go back to Sweden. I want you to stay here". Jag trodde inte att de hade fattat det ännu för vi har inte pratat om det riktigt, men kanske har de pratat med sina föräldrar i helgen eller något. Och så träffade jag en ny tjej på gymmet i helgen som presenterade sig för mig varpå vår coach ropar "Don't waste you time, she's leaving us!". Ena timman känns det lugnt, andra timman är det smärtsamt men folk snålar ju inte med att påminna mig.

16 juli

Anderson mår bättre och igår, tisdag, kom han iväg till skolan igen efter en dag på sjukhuset. Sjukhuset hade skickat med medicin hem som skulle tas varje fjärde timma så värdmamma fick gå upp och väcka Anderson mitt i natten för att ta medicinen. Av någon anledning ville han inte alls under natten, trots att det gick jättebra på sjukhuset när jag såg det, så helvetet bröt löst mitt i natten. Två våningar under vaknade jag. Flera gånger och hade svårt att somna om så på morgonen var vi alla bra trötta. Anderson och värdmamma valde att somna om på morgonen medan jag tog Adrian och Addie till skolan och sedan tog värdmamma Anderson till skolan senare. So he's back!
 
Idag, onsdag. Alla ungar kom iväg som vanligt på morgonen och jag drog till gymmet efter att ha lämnat av Addie. HELT min typ av pass idag. Riktigt kul och det kändes gôrgôtt, som vi säger. Maybe this shirt was the reason, I don't know:

 
Nä men det var precis min typ av exercises n' shit så jag var kalasnöjd. Drog därifrån och hem och fick i mig mellanmål innan jag drog iväg för Addie igen. Jag hade packat lunch till oss båda och vi slog oss ner i parken för en picknicklunch. Hon fick syn på en kompis som gick förbi med sin nanny och ropade på henne och de joinade oss för lunch i gräset. DET ÄR SÅ VARMT UTE VA. När man öppnar ytterdörren är det som att gå in i en värmevägg verkligen. Addie och hennes vän lekte lite innan hennes vän behövde dra sig. Addie och jag gick till bilen och åkte till biblioteket. Addies favoritdjur, just nu ;), är pingviner så vi letade upp böcker om pingviner. När vi skulle låna böckerna frågar bibliotikarien ifall vi signat upp för summer reading där man gör ett litet projekt och läser under sommaren och får en gratis bok om man gör det. Jag visste att biblioteket hade det men Addie har inte verkat så sugen på att göra det så vi har skippat det, men idag signade vi upp. Vi fick välja en gratis bok och vi hittade en bok från hennes favoritTV-program och det råkade vara om just pingviner denna gång, haha. Som gjord för henne. Vi fick med oss tre pingvinböcker ut och slog oss ner på gräsmattan utanför för att läsa lite.
 

På gymmet idag värmde vi upp med att stå på huvud och jag fick för mig att agera crossfitcoach för Addie och fick henne att öva hennes head stand. Jag passade på att öva en massor också men slog ju nästan ihjäl mig. Jag var helt slut när vi var klara, haha. Men gött att kunna dra lite nytta utav dötiden man har med ungarna.
 
Vi hann förbi lekplatsen i närheten en liten stund innan vi åkte till förskolan för att hämta upp Adrian. Anderson hade en doctors appointment (jag skall vara helt ärlig och säga att jag inte kan komma på vad det heter på svenska...) idag så vi lämnade honom på förskolan så att värdmamma kunde hämta honom senare. Det kändes jätteskumt. Det är ju verkligen inte varje dag man har bara en av tvillingarna. Vi tre drog till gymnastiken för första gången på länge. Addie stukade ju sin fot i skolan för ett tag sedan och den gjorde ont när hon ansträngde den så vi har hoppat över gymnastiken i några veckor, men idag var vi tillbaka.
 
Jag var så himla, himla trött där jag låg lutad mot vår ryggsäck på gymnastiksalsgolvet och lyckades slumra till. Det är inte första gången det händer, haha. Men ni vet när man kan vakna upp av att hela kroppen får världens spasm? Haha, yea, the story is coming: Jag drömde att jag var på gymmet och körde kettlebell swings (det gjorde vi idag) och att coach Beth ropade "pop those hips!" som hon brukar ropa när vi gör det, och när hon ropar det i min dröm så svingar jag min kettlebell så mycket att jag vaknar av att jag svingar mina armar och slår mig själv i ansiktet, hahah. Ahmen så pinsamt. :( Folk såg. Det måste ha sett så himla roligt ut, någon som vaknar upp helt yr av att ha slagit sig själv i ansiktet i sömnen. Aja, jag är glad om jag kunde bidra till ett gott skratt för någon.
 
Doktorn hade sett att Anderson har öroninflammation också, utöver det astmaliknande grejset han drog på sig i helgen. Suck. Aja, han är glad och på alerten iallafall.