16 - 22 juni

Förra veckan:
 



Måndagen började som vanligt med att alla ungar drog iväg till skolan. Jag stack till gymmet och sedan när jag hämtade upp alla igen drog vi iväg till biblioteket. Värdmamma hade tagit ungarna till biblioteket för ett tag sedan och jag fick se att böckerna skulle lämnas tillbaka denna veckan så jag tog tag i saken och drog iväg alla ungarna för att lämna tillbaka böckerna. Det blev vår måndagsgöra innan vi drog hem och käkade middag och fortsatte som vanligt.
 




 
På onsdagen graduated ungarna från sina gymnastikklasser. De fortsätter la gymnastiken till hösten och i sommar har vi bara ett par stycken enstaka sommarsessions att gå på.

"Isabelle, when I hold this heart up, that means I love you". <3


 

I torsdags gick Addie på sommarlov. Bilden till vänster ovan är från Addies allra första dag av first grade och bilden till högen är från i torsdags, hennes sista dag av first grade. Hon har växt så himla mycket! Framförallt har hon vuxit mentalt. Blivit äldre, vuxnare, kaxigare och smartare. I guess att det är någonting jag ser mer än vad jag kan visa med två bilder, men jag ser nästan två olika Addies på bilderna. Och nu var första året av den riktiga skolan avklarad för min lilla bonussyster. Så stolt över henne! Såna enorma fit throws vi har haft över hemläxor och grejer, och nu står hon avklarad. Det har varit långt ifrån lätt. Varken läxorna eller omställningen. Men vi tog oss igenom det och när den här bruden blir USA:s första kvinnliga president så kommer jag att kunna skryta ordentligt. För hon kommer bli någonting riktigt stort som vuxen. Det skall bli så spännande att se vad mina ungar slutar upp som när de blir stora. Det kommer vara någonting som jag garanterat inte förstår mig på.

Så nu när Addie är på sommarlov börjar en helt annan vardag för oss. Hon kommer att gå på summer camp bara halvdagar och sedan kommer vi att hänga resten av dagen. Jag kommer att jobba typ 10 timmar mer i veckan eller något och kommer att få byta grupp och coach på gymmet och träna tidigare än jag gjort innan. Det svider, men det skall gå. Älskade coach Beth coachar iallafall en av klasserna jag kommer få gå på och då får jag passa på att suga åt mig allt jag kan av hennes underbara skratt den dagen. Svider något förjordat att hon inte kommer att coacha mig alla dagar, men en får försöka överleva. Sommarlovet som jag och alla mina au pair-vänner har fruktat hela våren har börjat, yay, haha.

Senare under dagen insåg jag att jag denna dag hade hämtat upp Addie från hennes skolbuss för sista gången i hela mitt liv. Jag vet inte hur jag skall hantera den informationen...



Vår ena bil, den bilen jag kör, var på service denna fredag så Addie och jag hade ingen bil att dra ut med nu när vi skulle vara hemma hela dagen. Jag hade pratat med henne innan om att vi svenskar firar midsommar på den här fredagen och frågade henne ifall hon ville göra midsommarkransar med mig när vi skulle vara hemma. Hon var helt på och på torsdagen hade vi till och med åkt och köpt jättesöta blommor till kransarna. På vägen till gymmet under veckan hade jag sett att det växte blommor längst vägen som jag ville ha till våra kransar och det skulle bli ett perfekt litet projekt för Addie och mig när vi ändå inte hade någon bil, OM INTE den ungen hade varit latast i världen och vägrade gå ut och plocka blommor med mig när det väl gällde. Då tappade jag lusten för hela kransmakeriet och sa bara att hon får gå utan krans. Istället pärlade vi pärlplattor och pysslade ihop en egen liten hundvalp av garn som hon fått i födelsedgspresent. Jag fick till slut med henne ut för en promenad med vände ganska så snabbt när jag inte orkade höra hennes whining längre om att hon inte orkade gå, haha. LATMASK. Hon somnade så fort vi kom hem efter vår korta promenad och medan hon sov och värdmamma var hemma i huset sprang jag ner till vägkanten och plockade blommorna jag hade sett. Sedan satt jag på altanen och gjorde mig en egen midsommarkrans till mig. Jag hade planerat att göra en till varje värdunge också, men skall de hålla på och lata sig så där så blir det inga. Jag fick mig en krans iallafall så jag gick inte kranslös på midsommarafton.

Addie har stukat sin fot så hon och värdmamma drog till doktorn för att kolla upp den medan jag satte mig på bussen för att åka till tvillingarnas skola och hämta upp dem.


Lite pynt inför 4th of July skulle jag tro. Tvillingarna och jag tog bussen hem igen och hemma väntade värdpappa på oss och strax efter att vi kommit hem drog vi vidare till värdfarmor och -farfar. Värdpappas ena bror som bor i Alaska hade kommit ner till Seattle med sin familj så det blev en stor familjemiddag uppe i lokalen på toppen av värdfarmors och -farfars hus.


Tre av fyra bröder var samlade med sina familjer.

Världens finaste värdfarmor. <3

Hely sjuk vy över USA:s vackraste stad från Omi & Opas hus:







Mysfaktorn på högsta nivå.

 
Midsommarsvennen med alla bonussyskon och några bonuskusiner.

Jättemysig middag med Omis (värdfarmor) underbara steak och vaniljglass med hallon till efterrätt. Värdpappa och alla hans bröder är så himla roliga, haha.



På lördagen drog jag downtown för att försöka shoppa lite. Jag är förjävla dålig på det egentligen och tycker att det är så tråkigt. Maggie från mitt gym hade bjudit mig på BBQ denna lördagsafton så jag hade tänkt att hitta någonting att ha på mig till det, men utan några smärre resultat. Ett litet plagg kom med hem.

Jag stack hem efteråt och började fixa mig iordning för kvällen.


Första gången faktiskt som jag hänger med enbart pure amerikanare. Inga au pairer. Det var en ny spännande upplevelse.


Fina Maggie, my training partner. <3


Och vem fick man inte syn på när man vandrade in i köket efter att ha kommit dit, om inte världens bästa coach Beth? Lyckan var total. Lite senare på kvällen kom så klart elden också till liv och vi, som de amerikanare vi är, började käka S'more. Grillade marshmallows med graham crackers och choklad. THE thing här.

Jag lyckades också håva in min första fylla i staterna. En var ju under age bra länge och sedan har alla andra varit under age och jag har inte brytt mig speciellt mycket pga verkligen fastnat för det här med att vara nykter och må bra (vad var det i Sverige liksom? Nykter? Må bra? Aldrig hört talas om). Men till ikväll hade jag faktiskt köpt med mig några goa flaskor. Jag tror min kropp fick sig en smärre chock efter att ha varit nykter i tio månader, hahah. Jag bestämde själv att det var bra med dricka ganska tidigt eftersom hela kalaset hölls på ett annat språk än svenska och jag vet ju själv bara hur svår svenskan kan vara på fyllan. Min tunga hade inte hängt med i engelskan efter mer att dricka, men jag fick känt på den där snurrande skitjobbiga känslan igen för första gången på en evighet. Check, haha.

Beth drack också, och sedan körde hon oss båda hem, haha. Drinking and driving är ingen biggie här. Eftersom att den tillåtna promillehalten är fyra gånger högre här än i Sverige så är det nästan lurran. Jag berättade för Beth om den svenska promillehalten varpå hon utbrister "Va?! Men då kan man ju inte dricka alls ju?!". Hahaha, nä, precis. I Sverige antingen dricker eller kör man, inte både ock. Annat här i staterna där vi både dricker och kör. Gött att få skjuts hem dock för annars hade jag nog dragit ett fyllebeslut och gått hela vägen hem. Oväntat och kul var också att typ tre-fyra personer hade svenskt påbrå. Maggie själv har lika svenskt efternamn som jag och hon hade vänner där som berättade om hur de firade midsommar och lucia som små och en snubbe kunde några fraser på svenska, haha. Så himla lustigt! Superduper mysig kväll och värd saturday off.



söndagen vaknade jag upp och påmindes om hur mycket jag hatar att vara bakis. Kroppen min fick sig nog en liten chock efter värsta hälsoåret och diggade inte gårdagens aktiviteter.

En av coacherna på mitt gym studerar på Seattle Pacific University där de hade skolskjutning häromveckan och idag ägde hans projekt rum på gymmet. Han har samlat in pengar till de drabbade i skjutningen och på gymmet gjorde de denna morgon en burpee per dollar insamlat. Flera personer från skolan kom, vi har några studenter på gymmet och andra gymmedlemmar kom och joinade. Tanken på att coach Travis eller någon av de studenter jag tränat tillsammans med kunde ha blivit skakade i skjutningen är läskig. Så nära på något sätt. Insamlingen hade kommit upp i 2190 dollar och det var så många burpees de gjorde tillsammans. Först hade jag tänkt att göra det också, men så sa bakishjärnan nejtack på morgonen. Jag gick så klart ner och hejade på mina coacher och mina training partners och ångrade mig jättemycket när jag kom ner att jag inte hade träningskläderna på mig och kunde hoppa in. Inte för att jag älskar burpees, men för den fantastiska gemenskap och träningsglädje som spred sig. Men vi var många som stod bredvid och hejade på så vi var alla med på något sätt. De körde med tiominutersintervaller och vilade emellan. Så starka! Fina, fina Crossfit Interbay.

Blogg.se har ballat ur så det blir inga bilder på detta, haha...

9 - 15 juni

Förrförra veckan, haha:
Det blev mycket förberedelser inför Addies födelsedagskalas som skulle komma att hållas under lördagen. Jag packade ett trettiotal gift bags till alla ungar som skulle komma och bakade småkakor och cupcakes i drivor.

 




I torsdags tog jag mig en vilodag från crossfiten och tog en promenad till byn, recoverysimmade en stund i poolen där och promenerade hem.


I love you, sissy. <3

Addie fyllde 7 år på fredagen. Tänk att det har gått ett helt år sedan jag skickade det där mejlet från Sverige till värdmamma för att önska Addie grattis på hennes sjätte födelsedag. För ett år sedan exakt visste jag bara att jag skulle komma till Seattle och den här familjen, mer visste jag egentligen inte. Så mycket tankar, funderingar och föreställningar man hade. Och så blev INGENTING som man föreställt sig, haha.


Till Addie köpte jag i present ett armandsset med Big sister- och Lil sister-armband, ett till henne och ett till mig så klart. Dessvärre tappade hon sin lilla Lil sister-amulett första dagen, haha.


Hon har börjat tjäna pengar för gott uppförande och när hon hjälper till med någonting och hon behövde en riktig plånbok. :)

Till det köpte jag också en hink med plastpärlor och pärlplattor som vi kan pyssla med i sommar.



(Foto: Crossfit Interbay)

Lördagen var det min första lördag utan att jag behövde gå till skolan. Mitt gym hade en BBQ i parken där också dagens workouts skulle hållas så jag stack dit och körde en utomhusworkout. Det blev lite sleighdragning med vikter, kettlebell swings, plankan och sedan spurten upp och ner för backen så klart. Riktigt kul! Jag fick också träffa många jag inte träffat förut. Dessvärre kunde jag inte stanna för the BBQ, utan fick istället bege mig hemåt igen för en dusch och lite fix innan jag drog med Addie och värdmamma till ishallen där Addies födelsedagskalas skulle hållas. Frozen theme så klart!





Det var något av det mest kaotiska jag har upplevt, hahah. Gosh, mitt huvud... Och en tog ju på sig ett ganska stort ansvar som värdmammas number one helper, men vi överlevde allting och Addie var väldigt nöjd efteråt och då är jag också nöjd. Värdmamma hade skrivit i inbjudan att föräldrarna gärna fick stanna och åka skridskor med sina barn, som en säkerhetsgrej, eftersom att vi inte kunde ta hand om alla barn samtidigt där ute. En av ungarnas kusiners mamma ville inte åka skridskor så jag fick i uppdrag att vara den som åkte med henne så jag fick mig lite excercise där på isen också.

Cupcakes som en stått och bakat i drivor serverades och vi öppnade presenter och gjorde allt det där och det slutade trots allt ganska lyckat även om jag höll på att bli galen både en och två gånger. En utav Addies vänner som var på kalaset ville hänga med oss hem efteråt på en play date så medan värdpäronen tog ena bilen iväg på sin date night med en gång så tog jag med mig mina egna ungar + en till och en massa kalasgrejer hem i bilen. Jag serverade de alla middag när vi kom hem och lät de leka tills kompisens pappa kom och hämtade henne. Vi såg barnprogram och sedan började processen med att försöka få ungarna i säng och ja, jag var FÄRDIG när värdpäronen kom hem och bytte av mig, haha.



Söndag: Under lördagens träningspass ute i parken lyckades jag tappa mitt smycke till min navelpiercing. Under Addies kalas och lördagen gick jag omkring med en hårnål i naveln, hahaha, och det var bra obekvämt så på söndagen var prio ett att hitta en piercingstudio där jag kunde köpa ett nytt smycke. Jag stack downtown och hittade en trevlig piercare i en studio och fick mig ett nytt smycke. Det fanns inga speciellt roliga så jag tog ett vanligt basic bara för att ha ett tills jag hittar något kul jag vill ha.


Älskade, älskade stad.

Denna söndag var också Father's day här i USA och så klart en mycket större deal än Farsdag i Sverige. Jag hade köpt boken The girl with the dragon tattoo till min värdpappa i present (sällan mina presenter inte har någon koppling till Sverige ;)). På kvällen var vi bjudna över till värdpappas bror på farsdagmiddag där också värdfarmor och -farfar var. Ikväll serverades det inget mindre än majskolv med steak och KRABBA. Och vem var frälst i allting? Yea, this life lover. Det var första gången jag åt krabba för sånt shit har en ju verkligen inte gett en chans innan. Jag äter inte sea food and I know it, men uppenbarligen gäller inte det längre. Jag hade lite svårt med det här med att krabba fortfarande såg ut som en krabba. Samma sak med en helgrillad kyckling typ. Då kommer djurvännen i mig fram och vill sätta stopp. Den delen hade jag lite svårt för, typ knäcka mig in i krabbans skal bara sådär. Men jag gjorde det, och gott var det.

17 juni

Jag vet att jag är fasligt dålig på de här med att blogga these days. Jag prioritetar att sitta och googla på hur jag kan ta mig tillbaka till USA så fort jag har kommit tillbaka till Sverige igen. Paniken över att jag skall åka hem alltså... Nu när jag vill det som allra, allra minst.

Jag satt på golvet och organiserde lite bland leksakerna när värdmamma kom innanför dörren, ställde sig brevid och sa "Vi är så blessed att få ha dig i våra liv. Jag har inget dåligt att säga. Jag önskar att det inte var för sent för dig att ändra dig och bestämma dig för att stanna, för jag vill fortfarande ha dig här ett andra år. Minns du den kvällen när du hade slutat jobba, jag skulle lägga barnen och alla bara grät och skrek "I want Isabelle!"? Att mina barn får ha den relationen till någon och att de känner sig älskade i världen, det är något jag inte kan ersätta med något annat. Du är mycket mer än bara en barnvakt. Vi älskar dig. Du är och kommer alltid vara en del av vår familj. Du kommer alltid att ha en andra familj och ett andra hem här hos oss" och en annan lipade ju som ett barn så fort värdmamma lämnat rummet igen. Jag vet inte hur jag skall hantera allt detta. Jag får bara låta det hända och försöka ta nya tag, men så är det ju det här med att det går emot min vilja... I usually don't take that shit.