Isabelle

Idag pallrade jag mig iväg till den förskola jag spenderade mina vardagar på under vintern och våren. Jag har saknat dem sedan jag slutade jobba för typ en månad sedan och jag saknar dem redan igen, både vuxna och barn. Det var ett utav de smärtsamma hejdåen man behöver ta tag i. Hur orkar man jobba som lärare och ha hand om samma barn i flera år, och sen lämna dem? Jag var där ett halvår och vill inte lämna de underbara små nu ens.

 

Vilken fantastisk tid jag hade med er underbara barn och vuxna! Alla skratt och "kan det inte bli fredag snart?"-leenden i korridoren (Emilia <3), goset med de nyvakna små, utflykterna till skogen, alla sagovilor och lekar och framförallt alla goa kramar, knäsittningar, handhållningar och små barnleenden.

 

Jag saknar er redan enormt mycket och kommer aldrig glömma er.