Isabelle

Nope. Jag tänker inte ens försöka hålla upp bloggandet. :) Omöjligt i dessa tider.

 

Fullt ös, medvetslös. Ungefär. Känns det som. Vanlig vecka egentligen med camp och förskola. Efter camp har jag tagit Addie runt om stan till lite olika grejer. Vi har hängt på stranden, åkt rollerblades, haft playdates in the park m.m. Addie på stranden: /Lägger sitt huvud i mitt knä "I love being in the sun with you". Det värmde mitt hjärta så mycket att hon fick frozon yogurt senare. Vädret är tillbaka efter den lilla veckan av regn. Denna vecka har bjudit på stabila 30 grader.

 

Jag tar vara på tiden jag får med ungarna. Egentligen skulle jag jobbat ikväll, fredag, och inte lördag men efter många om och men tog min värdpappa ledigt denna fredagseftermiddag för att ha mig jobbandes lördagkväll istället. Först blev jag redigt putt för jag älskar att få helg, men så tänkte jag lite närmare på det och insåg att det blir min allra sista lördag ensam med ungarna, så nu känns det inte lika jobbigt längre. Nästa lördag är vår nya au pair här så imorgon blir det till att ta vara på varenda minut jag får ensam med kidsen. Speciellt nattedelen med alla pussar och kramar.

 

En dag i veckan fick jag med Addie till posten för att skicka över en av mina lådor till Sverige. Jag tog ju dit lådan en annan dag för att skicka den, men det är ju snoooordyrt så jag tog hem lådan igen för att packa om den och pusha på mina limits ännu mer. Jag tog ut saker som jag ville ta med mig hem men som jag insåg att jag faktiskt kan leva utan hur mycket det än svider. Istället packade jag ner mer saker som jag absolut inte kan lämna. Presenter jag har fått här, teckningar från barnen och tröjor från alla amerikanska städer. I den lådan finns nu bara oersättliga grejer. Det blev lika dyrt att skicka över den, men nu var det totally worth it. Nu är min första låda skickad över. Jag har en till med saker som jag behöver under mina sista dagar och som jag skickar över bara någon dag innan jag sticker härifrån.

 

Samma dag hjälpte Addie mig med alla mina kläder som jag inte tänker ta med mig hem. Vi drog till en second hand-butik och lämnade in kläderna. Jag hade tre stora kassar fulla. Butiken köper de kläder de känner att de vill ha att sälja. De var fasligt kräsna och ville inte ha en massor med kläder som jag aldrig har använt, för att de inte passade deras gamla hippiestil, så resten skänkte jag till familjer med lite pengar. Jag har tömt alla mina lådor och mina hyllor och slängt typ sex stycken kassar med saker. Jasmine (vår nya au pair) kommer ju på torsdag. För första gången i mitt liv är jag ute i god tid. Det kommer slå tillbaka på något sätt och jag kommer springa in i något problem sista dagen. Det kan ju inte gå smärtfritt liksom...

 

Kalasbra vecka i boxen (/på gymmet). Det är min happy hour verkligen och ibland får jag hindra mig själv från att inte gå dit två gånger på en dag. Det kommer så hända till slut. Alla pratar om att jag skall åka hem, mycket mycket mer än vad jag själv pratar om det. Jag pratar faktiskt aldrig om det. Men gymmet gör det och det svider så. Utan tvekan en av de absolut jobbigaste grejerna att lämna. "När åker du? Åh.. Du måste säga till när din sista dag hos oss är, skicka ett mejl innan, så att vi kan ta bilder!". De två ägarna av mitt gym är så härliga att det är sanslöst. Speciellt Ron. Han är så himla rolig och hans fru Erin är världens snällaste. Som en mamma för oss alla. För att inte tala om Beth som jag kommer gråta när jag kramar hejdå. Jag hade en bra träningsvecka och Rx'd vår shoulder workout vilket jag är så glad över. Min axlar är en av de delar jag jobbar på och verkligen vill förbättra så jag kände mig jätteglad när jag gick ifrån gymmet med Rx next to my name på en sjuk shoulder workout med 80 härliga burpees. (Rx = When a WOD is performed RX’d, that means the athlete performs all modalities using the prescribed weight and reps. In CrossFit, all WODs can be scaled down to meet your fitness level, but the goal is to get to a place where the RX is challenging, yet doable). Idag jobbade vi på vår snatch också vilket är utan tvekan en av de svåraste lyften vi gör. På whiteborden stod det att nyare medlemmar skulle fokusera på sina OH squats och jag tänkte att jag ingick där, men Beth sa åt mig att gå upp en level. Jag kände att jag fick bättrat på min snatch verkligen idag, även om det finns mycket kvar att göra. Men lyftet var både snabbare och tyngre. Such a happy hour verkligen. Jag älskar crossfit. Jag får aldrig nog. Jag står på händer mot min vägg hemma i mitt rum 20 gånger om dagen för att öva den och våga lita på mina axlar. För bara några veckor sedan kände jag mig skakis att mina axlar inte skulle orka när jag stod på händer, men inte längre. Jag vet att jag kan. Jag vågar och vill. Crossfit är en av de få saker i livet som jag inte ser något slut på, men som jag ändå är excited över. If that makes sense..? Det kommer suga att inte ha gångavståd till ett crossfitgym hemma i Sverige.

 

Idag kom posten med min present till min värdfamilj. Jag lägger inte upp bilder på den ännu IFALL värdmamma skulle få för sig att för första gången kika in här på bloggen, haha. Jag kommer att ge den till familjen på söndag när vi har min farewell dinner med värdfarföräldrarna. Jag har fått önska mat så det blir revben med majskolv och sparris. Min värdpappa får laga så klart, det är ju hans sparris jag vill åt. Och presenten är helt perfekt. Jag beställde den för några dagar sedan och den kom hem idag, så himla fin. Jag är så nöjd och glad med den.

När Addie och jag kom till parken en dag stod denna man och hoppade på ett ben, dansade och körde någon slags karate. Själv. Klockan var halv nio på morgonen. Sedan gungade han jag ja, jag vet inte vad... Jag tror knappt att någon amerikanare brydde sig egentligen, det var ju bara jag, svensken, som inte trodde mina ögon. Att folk kan med att göra galna saker utan att bry sig om vad andra tycker!