14 augusti - New York
Onsdag. Vilken låång dag. Jag kom iväg efter alla hejdån i Seattle och kom jättesmidigt och käckt in på flygplatsen och till min gate. Resa inrikes är så himla smidigt! Jag kom på mitt plan som skulle ta mig till NY och det blev 4-5 timmar av den mest bumpy ride jag någonsin varit med om. Säkerhetbälteslampan var tänd hela vägen. Folk gick upp ändå för att de behövde och flygvärdinnorna ropade i högtalarna hela tiden "snälla sitt ner, det är för er egen säkerhet!". Jag trodde nästan att vi åkte jeep i skogen verkligen. Vid ett tillfälle hoppade det till så mycket att jag lyfte från mitt säte. Det var gaaaalet mycket turbulens. Flygvärdinnorna klämrade sig fast vid säterna för sina liv. Jag är glad att jag inte är det minsta flygrädd.
Vi kom fram säkert till New York. Jag hittade mina väskor kalassmidigt (det har alltid gått så bra när jag rest inrikes här. Jag väntar på att något skall gå fel...) och hoppade in i en taxi. Emma landade på en annan flygplats än jag så jag fick ta mig en taxi dit för att hämta upp henne. Hennes flygplats var ju såå stor och taxichauffören blev ganska sur på mig när jag inte hade den blekaste om vilken terminal jag skulle till. Till slut gissade jag bara, och det råkade ju vara helt rätt. SCORE. Jag ringde Emma, men hon satt ju fast i tullen precis som pappa och Linn gjorde. Hade hon haft ett plan att passa så hade hon missat det. I två timmar stod hon och väntade på att få komma igenom och jag la mig ner på flygplatsgolvet och slumrade till. Så dötrött. Till slut började kontrollen röra på sig och folk började komma ut och efter en väntan så kom även Emma ut och jag kunde skita i mina väskor och bara springa och slänga mig runt halsen på henne. Ja-a, du. När man sågs i princip varje dag hemma i Sverige och har någon slags sagolik relation som bara finns på film, då kändes det inte fel att ses igen efter ett helt år. Finally together again.
Vi norpa åt oss en taxi och drog raka vägen till hotellet. Hängde på rummet och var vakna alldeles för sent, men somnade till slut framåt morgonkvisten på torsdagen.
På morgonen tog vi oss en given sovmorgon. Lite för lång. Men till slut kom vi utanför dörren och tog oss ann New York.
Vi kom fram säkert till New York. Jag hittade mina väskor kalassmidigt (det har alltid gått så bra när jag rest inrikes här. Jag väntar på att något skall gå fel...) och hoppade in i en taxi. Emma landade på en annan flygplats än jag så jag fick ta mig en taxi dit för att hämta upp henne. Hennes flygplats var ju såå stor och taxichauffören blev ganska sur på mig när jag inte hade den blekaste om vilken terminal jag skulle till. Till slut gissade jag bara, och det råkade ju vara helt rätt. SCORE. Jag ringde Emma, men hon satt ju fast i tullen precis som pappa och Linn gjorde. Hade hon haft ett plan att passa så hade hon missat det. I två timmar stod hon och väntade på att få komma igenom och jag la mig ner på flygplatsgolvet och slumrade till. Så dötrött. Till slut började kontrollen röra på sig och folk började komma ut och efter en väntan så kom även Emma ut och jag kunde skita i mina väskor och bara springa och slänga mig runt halsen på henne. Ja-a, du. När man sågs i princip varje dag hemma i Sverige och har någon slags sagolik relation som bara finns på film, då kändes det inte fel att ses igen efter ett helt år. Finally together again.
Vi norpa åt oss en taxi och drog raka vägen till hotellet. Hängde på rummet och var vakna alldeles för sent, men somnade till slut framåt morgonkvisten på torsdagen.
På morgonen tog vi oss en given sovmorgon. Lite för lång. Men till slut kom vi utanför dörren och tog oss ann New York.
Crossfit @ Central Park.
Vi köpte oss frukost på ett litet kafé och drog till Central Park. Ingen stress alls och vi slog oss ner på gräset, drog på musiken i högtalarna och kikade på folk. VARMT var det ju.
Vi fick kikat in Central Park och hängde sedan lite på Times Square innan våra fötter och ryggar sa emot och vi drog tillbaka till hotellet på kvällen. Det var meningen att vi skulle ta det lilla lugna och sedan gå ut och ta oss en drink, men det var det inte en jävel som orkade så vi blev kvar på rummet, haha. Emma somnade till slut och själv satt jag uppe en fyra timmar till eller något. John Blund glömde mig.