31 december - Nyårsafton
Nyårsafton. Ledig dag för alla andra utom vissa stackars au pairer som jobbar hårdare än någonsin under högtiderna, haha. Jag är en av dem. Värdfarmor och -farfar bjöd upp till skridskoåkning på nyårsförmiddagen och hela familjen hakade på inklusive några kusiner till barnen. Vad folk gör på isen på nyårsafton förstår jag INTE, men det var crooowded. Skitjobbigt och fötterna grät ju så klart, men jag drog några varv med ungarna och de var supernöjda, och då är jag också nöjd.
Värdpappa och alla värdungar redo för isen.
Addie.
Värdmamma och Adrian.
DEN frihetskänslan när man tar av sig skridskorna och drar på sig sneakers igen.
Sedan drog vi vidare in till matställerna i Seattle Center och drog en gemensam lunch.
Gullunge när hon väl vill!
Efter många jobbtimmar kunde jag till slut gå ner och fixa mig för att sedan dra ner downtown och träffa upp vänner för att fira amerikansk nyår!
The hairband and the needle are ready.
Jag träffade upp norska Karin och...
finska Tiia!
Skandinavien, whoop whoop
Privata fyverkerier är olagligt (men vapen är okej :))) här så det var inte en jävel som sköt en enda (nu passar det att vara laglig, befolkningen?) så någon fyverkerifest fick man inte sett innan själva tolvslaget kom. Seattle Center var knökat med folk dock och de hade stora högtalare med massa go musik och stämningen var på topp! Tio sekunder innan klockan slog tolv här i Seattle (den näst sista tidzonen i hela världen som fick det nya året, vad jag har förstått det som) började vi räkna ner tillsammans med tio raketer och sedan lyste The space needle upp himlen och årets första minuter för oss. Himlen var hur klar som helst, fram till det att klockan slog 00:00:05 typ, DÅ kom dimman och vi kunde inte se raketerna längre, haha. Men det var ett himla ståhej som var över lika fort som det kom. Amerikanare behöver komma till Avenyn i Göteborg för att se hur nyår faktiskt skall firas. Mycket är större och mäktigare här, men nyårsafton är INTE en av de sakerna. Det tog två evigheter att komma ur folkmassan och till busshållplatsen och sedan tog det ytterligare en halv evighet och en strax innan bussen kunde förmå sig att komma. Vad som brukar ta mig typ 20-30 minuter hem tog två-tre timmar någonting, men det var det värt! En nykter nyårsafton är det ju inte varje år man får vara med om, menar jag. ;) Första och sista året på länge, I guess. Spännande! Grym nyårsafton som inte alls var lika livad som i Sverige, med grymma vänner!
Som jag önskar att du kunde önska mig ett spännande 2014 också, mamma.
Jag älskar dig så mycket och går nu in på mitt första hela år utan dig.
Jag vet att du önskar mig ett bra år, och nu när jag lever för två personer blir allt bra dubbelt så bra.
Jag lever för dig också nu.