Isabelle

I morse fick jag checka ut klockan 10 för att byta rum. Det är så jobbigt när de gör så mot en. Fast denna gången kändes det inte lika jobbigt för nu skulle jag få slippa de där konstiga tyskarna som går runt i rummet med skorna på som om de vore rastlösa, men ändå inte går ut och gör något, och den där värdelösa hiphopmusiken, haha. När jag gick upp och packade mina grejer började de andra vakna och jag såg att vi nu var 9 grabbar och jag i rummet. Alla festade kvällen innan för jag vaknade varje gång de kom hem i omgångar. Alla stönade och ojade sig över hur dåligt de mådde. Jag var då väldigt nöjd med mitt val att gå på bio. 

 

Sen gick jag ut och har gått omkring så mycket att jag tror att jag såg hela Brisbane idag. Säkert. Först kollade jag in den botaniska trädgården. Jag satte mig ner på gräset en stund men en helt galen fågel kom alldeles för nära och blev inte det minsta rädd när jag försökte skrämma iväg den så till slut fick jag resa på mig och gå, annars hade något slags krig brutit ut där och då. Fortsatte vandra och vandra i timmar och jag har bestämt mig på riktigt. Jag älskar Brisbane. Jag kan tänka mig att bosätta mig här någon gång om jag får tid under året. Tycker det är fantastiskt fint här och inte alls storstadsjobbigt. Älskar det.

 

Jag gick in i en galleria som jag hittade på min vandring, käkade lunch och blev indragen i en butik av en tjej som jobbade där. Hon gav mig typ inget val än att följa med in, men jag hade ju tid så. Sen visade hon mig sina skönhetsprodukter och testade sina krämer på mig och sa att jag som kom från Sverige inte var van vid klimatet i Australien och BEHÖVDE de här krämerna. Efter en massa kletande och grejer la hon förpackningen i min hand och typ "den här är det du vill köpa" och jag typ "nej? Nej, jag vill inte köpa någonting här" och jag har aldrig sett en säljare så förvånad och sur, haha. "but... why??". Nä, jag vill inte ha den. "men det är ett jättebra pris, den har egentligen kostat 160 dollar, men du får den för 100!", och jag kände bara... du, jag litar fan inte på folk som säljer krämer i minimala förpackningar för 1000 kronor?!? Och helt plötsligt slog hon om och efter att ha kallat mig "my love" i varje mening tittade hon inte ens på mig utan sa bara "okay bye", hahah.

 

Sen vandrade jag lite till, men har fortfarande jätteont i knät. Det är superirriterande. Jag vet inte om det är pga löprundan i fel skor, eller om knät blivit överansträngt efter att jag har gått omkring från morgon till kväll varje dag i sju veckor. Jag vill att det löser sig för när jag kommer ner till Sydney igen så kommer jag börja grymma och då har jag inte tid med ett sånt här knä. 

 



På eftermiddagen gick jag tillbaka till mitt hostel för att checka in på nytt. Jag ville checka in och förbereda mina saker inför resan vidare imorgon och sedan skulle jag gå ut igen och kolla in en annan fin park här. Det var dagsljust ute när jag gick in, var inne i någon halvtimma och packade och när jag kom ut var det nattsvart ute. :( men jag gick till parken iallafall och det var fint även i mörkret. 

 


Nu har jag kommit hem och är mycket gladare med mitt nya rum. Massa trevliga människor och nu ligger halva rummet och kollar på Despicable Me tillsammans. Är så glad att jag slipper de där skummisarna i mitt förra rum. Och det var för mycket korvfest med alla de där grabbarna. 

 

Vi sover tio stycken i samma rum och på mitt nästa hostel skall vi sova 14 stycken i samma rum så jag har köpt öronproppar. Jag har redan ett par men de ganska hårda (grymma dock, ljudmässigt) och nu när jag har typ sovit med dem så har jag jätteont i ena örat och det är helt svullet på insidan, haha. Allting krånglar och gör ont just nu. Men nu har jag köpt mjuka proppar. Jag kan sova med högljudda gator utanför, musik på, tv och film på, folk som pratar och har inte problem med så mycket egentligen, förutom en sak. Folk som snarkar. Jag klarar det inte. Ingenting stör mig så mycket, varesig de snarkar högt eller bara litegrann. Hatar det. Blir så irriterad att jag kokar. Och jag tror att jag har haft EN natt i Australien utan snarkande roomiesar. En natt i Noosa sov vi fyra tjejer i ett rum och då snarkade ingen och det var den enda natten (visserligen de där två nätterna jag fick ensam i ett tält också). Nästa natt checkade en tant in i det rummet i Noosa som snarkade galet. Det är inte ljudnivån i sig som stör mig eftersom jag somnat till mycket högre ljud, jag bara blir så irriterad på just det ljudet. Jag blir arg när jag hör det, haha. Och jag har haft det varje natt minus tre i sju veckor. Jag vänjer mig inte. Inte vid det. ALLTID är det någon. Varföör?? (Visserligen vet jag inte ifall jag själv är en av de jobbiga snarkande jävlarna...?)

 

Nu är jag hemma och halvkikar på Despicable Me, men mest läser min bok. Imorgon åker jag vidare till Surfers Paradise. Det skall vara typ som Ibiza när det är högsäsong för fest där.