14 september - Townsville
Den 13 september lämnade jag faktiskt Mission Beach efter en vecka. En dag blev en vecka och jag är så glad att jag inte hoppade över det. Jag älskar Mission Beach men framförallt älskar jag Jackaroo Hostel! Det kändes vemodigt att åka därifrån och det kändes tråkigt att lämna Andreas. Men jag var redo. Jag hade haft en vecka av att inte vara på resande fot. Jag kände mig redo att dra mig vidare söderut.
Jag drog mig ner mot Townsville, ca 3-4 timmar med buss. Tog det bara helt lugnt den eftermiddagen jag kom fram, satt och tjötade med min roomie från Holland och sedan nästa dag gav jag mig ut i staden. Laddaren till min laptop hade ju lägligt nog kastat in handduken precis innan jag lämnade Sverige och det var ett fasligt glapp i den och jag hade i flera dagar försökt ladda med den ändå och tejpat fast den i olika positioner med plåster och allt vad jag försökte med, men till slut la den av helt så jag fick leta reda på en elektronikbutik i Townsville. Hittade en apple-lagnings-butik där jag iallafall fick svar på att det var laddaren det var fel på och inte datorn vilket lättade mitt hjärta lite, men de hade dessvärre inga laddare till min dator i lager just då så jag fick hitta min väg till en Hi-Fi-butik. Jag frågade mig fram och bad busschauffören att säga till när jag var där och till slut hittade jag dit och fick köpt mig en ny laddare. Jag strosade vidare i stan och käkade sen lunch ute.
Jag drog mig ner mot Townsville, ca 3-4 timmar med buss. Tog det bara helt lugnt den eftermiddagen jag kom fram, satt och tjötade med min roomie från Holland och sedan nästa dag gav jag mig ut i staden. Laddaren till min laptop hade ju lägligt nog kastat in handduken precis innan jag lämnade Sverige och det var ett fasligt glapp i den och jag hade i flera dagar försökt ladda med den ändå och tejpat fast den i olika positioner med plåster och allt vad jag försökte med, men till slut la den av helt så jag fick leta reda på en elektronikbutik i Townsville. Hittade en apple-lagnings-butik där jag iallafall fick svar på att det var laddaren det var fel på och inte datorn vilket lättade mitt hjärta lite, men de hade dessvärre inga laddare till min dator i lager just då så jag fick hitta min väg till en Hi-Fi-butik. Jag frågade mig fram och bad busschauffören att säga till när jag var där och till slut hittade jag dit och fick köpt mig en ny laddare. Jag strosade vidare i stan och käkade sen lunch ute.
När jag kom hem till mitt hostel den eftermiddagen hade mina roomies checkat ut och nya roomies checkat in. En tjej i min ålder från England och så Stephanie, 40 år från Holland. Stephanie och jag pratade en massor och hade jättetrevligt. Vi stöttade varandra i våra val angående vår tvätt. Skulle vi tvätta på kvällen eller på morgonen efter? Skulle vi hänga tvätten ute eller i vårt rum? Livet är fullt av svåra beslut. Det slutade med att hon tvättade den kvällen och medan tvätten var i så drack vi te och åt Tim Tams.
Man möter alla sorters människor på en sån här resa. Man festar med folk i sin egen ålder, man åker på dagsturer med alla olika nationaliteter och man dricker te med betydligt äldre personer som ensamma rest jorden runt i sju månader. Det var skönt att träffa Stephanie och se att livet inte är slut efter att man fyllt 30, som man nu i 20-års-krisen tror. Hon var 40 och reste jorden runt ensam. Tack, Stephanie, för att du visade att livet inte behöver bli tråkigt till slut. En så himla trevlig kväll.