27-31 december - Melbourne

Nu är jag tillbaka! Uppehåll, men inte lika långt som det har varit innan. ;) Nu skall vi se, vart var vi?


Det är dessvärre så sorgligt att Emma och Danni spontant fick för sig att flytta ifrån Melbourne och flytta till Sydney istället. Vi alla var så klart hemskt ledsna för att förlora två kalasroliga sambos men önskar de båda all lycka i Sydney. Vår lilla tjejfamilj hade en avskedsmiddag.




Kvällen innan nyårsafton gick brandlarmet i vår byggnad. Jag antar att går ett brandlarm i en lägenhet så går allas brandlarm. Det var faktiskt inte mitt fel den här gången! Men brandlarmet gick och började skrika EMERGENCY EVACUATE THE BUILDING och hur vi förberedde oss för att evakuera är sorgligt. Det lät ungefär
- Nu tar vi våra pass och går ner.
- Vad skall du ta med dig?
- Min dator och min kamera.
- Okej, jag tar också med mig det.
- Skall man ta med sig det här och det här tro?
- Nah, men kanske detta?

Och så tog vi oss lite tid att diskutera vad vi skulle ta med oss ner och vad vi kunde tänka oss att låta brinna upp, haha. Och så har vi ju någon gång lärt oss att man inte skall ta hissen vid brand så vi gick alla 21 trapporna ner. Samtidigt som vi snapchattade och facebookade så klart. Haha, ja, det är jättesorgligt och där sprang vi med dator, systemkameror, suftplattor och allt vad vi kunde få med oss. Att det tog extra tid var det värt. Var sin öl fick vi med oss ner också, det kände vi att vi behövde just då.

Vi stannade utanför någon halvtimma max och sedan fick vi gå upp igen. Stackars den sate som satte igång larmet för den böter man får hörde vi var rysligt saftig.


Dagen efter jobbade jag på mitt städjobb, jobbade över och kom hem alldeles för sent för att slippa stressa till vårt nyårsfirande, men det löste sig ändå. Så fint min familj hade förberett!


Från vänster: Noel, Minna, Patrik, Micke, Tobbe och Tove. Noel och Patrik flyttade in hos oss när Danni och Emma flyttade ut. En från Kolmården och en från Gävle och nu är vi en ny liten fantastisk familj. En helt fantastisk nyårsafton i goda vänners sällskap och 40°C. Noel hade lagat en utmärkt god kyckling och Minna hade slevat ihop en delikat pestosås med fetaost och till det en "stor jävla sallad" som det stod på vår meny och inköpslista. What a dinner!





Mina favorittjejer. <3

Efter mat och en hel del dricka stack vi alla på ett jättestort house party. Galet mycket folk och dansgolv och en stor trädgård där man kunde köpa glass och hela fadderullan. Inga bilder för jag hade fullt upp med att hälsa på alla hundra pers men ett par bilder från tolvslaget fick jag. Tove och jag lyckades dessvärre tappa bort familjen i vimlet lite innan midnatt men alla var med någon de älskade så vi alla fick ett fantastiskt tolvslag! Vi stod i en refug och tittade bort mot det fina fyrverkerispel som Melbourne satte upp för oss.
 
Lite senare hittade vi våra familjemedlemmar igen och det råkar vara så att vi alla trivs väldigt bra hemma så vi bestämde oss för att tillsammans gå hem och äta fyllekäk och efterfesta.
 
Förra nyår hade jag ingen aning om att jag skulle fira detta nyår i Melbourne med dessa underbara personer. Jag älskar att livet kommer med så fina saker till mig. Tack 2015!
 

Här är en liten sammanfattning av mitt 2015. Vilket år!
 
I januari började jag jobba på Landvetter flygplats och trivdes riktigt, riktigt bra. Det är ett jobb jag verkligen tyckte om och hade superkul med nya kollegor och vänner. Samtidigt som jag började också fem andra tjejer som jag kom så himla bra överens med och som jag saknar nu när jag inte kan träffa dem längre. Vilken underbar lite grupp vi blev och vad kul vi hade på jobbet, både klockan fyra på morgonen och vid midnatt.
 
I mars åkte jag till Kina med mina några av mina absoluta favoriter. Jenny, Evelina och jag åkte för att träffa och bo hemma hos Frida i Shanghai med en weekendtrip till Beijing inkluderat och vilken resa! Vi alla var så himla nöjda med resan efteråt och kände att vi fick ut allt vi ville få ut utav den och såg det vi ville se och Frida var en helt grym personlig guide. Jag fick fira min 22:a födelsedag på kinesiska muren och en födelsedag hade inte kunnat firas bättre.
 
Emma var för bakfull för att köra ner från Göteborg till Karlskrona en vårdag så vi fick ta min Saab som jag fick köra som hade lyckats hålla mig nykter till dagen efter ner till Karlskrona för att hon skulle komma till skolan i tid och vi spenderade de mysigaste dagarna tillsammans som sambos. På sommaren drog vi på Summerburst både i Göteborg och i Stockholm. De fyllehistorierna som vi har skrivit bör stanna mellan oss.
 
Och i augusti lämnade jag äntligen Sverige igen efter ganska så exakt ett år efter hemkomsten från USA. Tack, Australien och alla fantastiska människor jag har mött här och alla platser jag har sett. Jag undrar hur många hundra människor jag har mött, ätit, sovit och umgåtts med under mina fyra månader här. Nästan fyra månader på hostel, med hela livet nerpackat i en ryggsäck, i typ 15 olika rum med 6-18 sängar.
 
Den här sägningen tycker jag är väldigt fin och beskriver bra hur det känns att träffa människor när man reser. Vi pratar alla olika språk men samtidigt delar vi ett språk. Språket där vi vet hur det känns att lämna och lära. Folk jag möter här är lika mig. De hittar gärna på galna saker och vill uppleva så mycket som möjligt. Kan tänka sig att testa på nya saker och är inte rädda för att ta stora steg eller helt planera om. Jag lämnade Sverige och allt jag visste för att åka till andra sidan jordklotet, gå av planet på ett ställe jag aldrig hade sett förut och från där bara förväntas klara allt. Och det har jag gjort. Jag har rest runt, sett så många ställen och byggt mig ett liv och en bekantskapskrets i Australien. Jag har kommit till ställen och skaffat mig vänner för att sedan åka därifrån och lämna alla och behöva börja om på nästa ställe. Trots att vissa goodbyes har varit tråkiga så har det varit något av det allra bästa. Nya vänner på alla ställen och människor som släpper in dig i gemenskapen innan du hunnit fråga. Minns ni till exempel när jag kom till Airlie Beach och var full, på väg till krogen med mina nya roomies, typ en halvtimma efter att jag gått av bussen? Så roliga människor i det rummet och som jag skrattade där - men det är tyvärr människor jag antagligen aldrig kommer att träffa igen om jag inte är väldigt lyckosam i framtiden. De gjorde den vistelsen i det rummet så himla rolig och bra och jag kan bara se tillbaka på det och le.
 
Ett oerhört bra beslut att kila till Australien. Det var efter fyra månader i USA som jag vissa dagar började få lite hemlängtan vissa dagar men jag kunde inte haft mindre hemlängtan än vad jag har nu efter fyra månader här. Jag vill inte vara någon annanstans är just här just nu.
 
Tack 2015 för allt vackert du gav mig.
Kommentera inlägget här: